Vinter i Skäralid

February 12, 2017 in Natur

Vecka 6 fick vi lite snö i Skåne och vad är då bättre än att åka en tur till Skäralid för en härlig vintervandring.

Redan när man kommer ner till sjön så upplever man en härligt stillhet. Det blir så tyst med lite snö på marken.Fuji X100S — Redan när man kommer ner till sjön så upplever man en härligt stillhet. Det blir så tyst med lite snö på marken.
Fuji X100S

Det finns väldigt fina gångar i starten, gjorda i trä med räcken så att både barnfamiljer och rullstolsburna skall kunna njuta av naturenFuji X100S — Det finns väldigt fina gångar i starten, gjorda i trä med räcken så att både barnfamiljer och rullstolsburna skall kunna njuta av naturen
Fuji X100S

Jag bär på kameror och Gertrud bär på vår matsäck. Det är riktigt gott att sätta sig när man vandrat en god stund. Då är man riktigt sugen och då gäller det att ha lite godsaker med sig. Fuji X100S — Jag bär på kameror och Gertrud bär på vår matsäck. Det är riktigt gott att sätta sig när man vandrat en god stund. Då är man riktigt sugen och då gäller det att ha lite godsaker med sig.
Fuji X100S

Så här på vårvintern när vattnet börjar få fart och det porlar och brusar över allt så blir man tagen över hur vackert det är i naturenFuji XT1 med XF100-400 — Så här på vårvintern när vattnet börjar få fart och det porlar och brusar över allt så blir man tagen över hur vackert det är i naturen
Fuji XT1 med XF100-400

Skäralid är kända för sina rasbranter som består av sten som självspricker (det är väl av vatten som fryser och knäcker) och så rullar de ner om slänten. det är svårt att fota uppåt och få till det men här kommer ett litet försök.Fuji X100S — Skäralid är kända för sina rasbranter som består av sten som självspricker (det är väl av vatten som fryser och knäcker) och så rullar de ner om slänten. det är svårt att fota uppåt och få till det men här kommer ett litet försök.
Fuji X100S

Vatten är så härligtFuji XT1 med XF100-400 — Vatten är så härligt
Fuji XT1 med XF100-400

När vi kommer en bit in i dalen är det betydligt mera snö och väldigt trolskt.Fuji X100S — När vi kommer en bit in i dalen är det betydligt mera snö och väldigt trolskt.
Fuji X100S

Man blir ju lite sugen på att hoppa i och röja upp men en nationalpark skall väl få reda sig själv så långt som möjligt.Fuji XT1 med XF100-400 — Man blir ju lite sugen på att hoppa i och röja upp men en nationalpark skall väl få reda sig själv så långt som möjligt.
Fuji XT1 med XF100-400

Har man tur kan man säkert få se strömstaren leka i vattnet. (Obs denna har jag fortograferat på annat ställe)Fuji XT1 med XF100-400 — Har man tur kan man säkert få se strömstaren leka i vattnet. (Obs denna har jag fortograferat på annat ställe)
Fuji XT1 med XF100-400

En del roar sig med att stapla sten och det finns ju gott om material att leka med. Fuji XT1 med XF100-400 — En del roar sig med att stapla sten och det finns ju gott om material att leka med.
Fuji XT1 med XF100-400

När man kommit en bit upp på väg till Kopparhatten så ser man ju träden "mitt på" då det är så brant. Helt plötsligt så upptäcker man helt andra saker Fuju XT1 med XF100-400 — När man kommit en bit upp på väg till Kopparhatten så ser man ju träden "mitt på" då det är så brant. Helt plötsligt så upptäcker man helt andra saker
Fuju XT1 med XF100-400

Målet är nått. Uppe på Kopparhatten och vi får lön för mödan. Utsikten är otrolig en dag som i dag men det blåser bister.Fuji X100S — Målet är nått. Uppe på Kopparhatten och vi får lön för mödan. Utsikten är otrolig en dag som i dag men det blåser bister.
Fuji X100S

Detta är min favorit vy. Jag håller på att samla och rätt vad det är har man ett års olika skiftningar från samma ställe. Fuji X100S — Detta är min favorit vy. Jag håller på att samla och rätt vad det är har man ett års olika skiftningar från samma ställe.
Fuji X100S

När man vandrat en bit till längs med Skåneleden och kommer närmre sjön så öppnar utsikten upp sig igen. Man känner nästan som man flyger och njuter verkligen av utsiktenFuji X100S — När man vandrat en bit till längs med Skåneleden och kommer närmre sjön så öppnar utsikten upp sig igen. Man känner nästan som man flyger och njuter verkligen av utsikten
Fuji X100S

Dovhjort i Häckerga naturreservat, ett skådespel i brunsttider.

November 17, 2016 in Natur

Ni som kanske följer mig på Instagram under profilen rpal1 har säkert sätt en del av mina dovhjortsbilder redan, men här kommer lite mera. Dovhjorten har sin brunsttid i månadsskiftet oktober/november. Jag har inte tidigare fokuserat på att försöka fotografera detta tidigare men i fjol satsade jag på Kronhjorten och därför fick det bli dovhjort i år.

I slutet på Oktober så var Gertrud och jag ute och promenerade i Häckeberga över detta som kallas risen. Vi kunde då hör grymtande och började gå åt det hållet ljudet kom ifårn och vi kunde smyga oss närmre. Jag var först helt övertygad om detta vara en vildsvins sugga som gick och grymtade tillsammans med hjortarna men nej då. Det var ju så hanen låter.

När vi kommer närmre så ser vi ju det ju tydligt att hanen går där inne i rynget med de typiska skovelhornen, Han går och grymtar och brölar högt.. Dock får jag ingen chans att fota honom denna dagen men honorna och kiden strövar lugnt runt och äter upp sig inför vintern.

Dovhjortarna håller till i detta området och även naturen är ju en fröjd för ögat tycker jag.

När man vill komma närmre för att få ett fota på den brölande bocken då måste man röra på sig. Det är ju inte så lätt att göra det osynligt direkt.

OPS!! Äventyret är över för denna gång. Alla sticker på en gång när jag försöker röra mig sakta framåt. Tänk va många sådan här bilder jag har slängt. En rumpa som syns.....

Det kanske kan upplevas lätt att smyga i skogen men prova skall ni få se. Det ligger massor av torra kvistar över allt och som knäcks när man trampar på dem. Det låter som pistolskott. Foto safarin är över för denna helgen.

Vi njuter av promenaden tillbaka till bilen och börjar planera in nästa helg redan för att få vara med och uppleva detta äventyr på nytt.

Helgen därpå är vädret alldeles för fint. Alla verkar vara i Häckeberga och det är folk över allt. Vi hör Dovhjortarna hela tiden men så snart vi lokaliserat dem så kommer det en hel barnfamilj som tjoar och tjimmar och så sticker de så klart.
Det blir en vanlig dag i skog helt enkelt.

Med naturfoto utan djur.

Fast en hackspett kom med på bild i alla fall.

Nu börjar Oktober gå mot sitt slut. Skall det inte bli mera foto av Dovhjort denna säsongen?
När jag kollar väderleken på söndags kvällen i appen ser jag att tisdag morgon skall bli kall och klar. Hmmm, är det läge att gå upp tidigt och ge sig ut helt själv. En tisdag för man väl vara ensam i skogen i alla fall? Gertrud är inte sugen på att hänga med.

Jag bestämmer mig och är ute tidigt. Jag hinner faktiskt bara gå några hundra meter när jag kommer på denna hona. Hon titta förundrat på mina kamouflage kläder och undrar nog vad det är för en buske som rör sig? Hon tar dock det säkra före det osäkra och skuttar vidare över ängen. Jag drämmer mig bort för en stund att jag är i Afrika och att det är en Impala som flytt ett lejon, men jag kommer snabbt till sans igen. Jag hör ju brölen inne i skogen och promenerar vidare. Lite raskare än innan. Det är några minusgrader och helt vindstilla. Det är ju inte riktigt bra för mig för jag har svårt att bedöma vindriktningen. Kanske jag har lite tur och har kanske vinden i ansiktet i alla fall.

Efter ytterligare några hundra meter kommer jag på dessa två. Mor och dotter? De går inne i en hästhage och jag kan faktisk smyga förbi utan att störa dem.

Det går också en flock uppe på en kulle men vinden ligger nog fel för de verkar se mig direkt och sticker innan jag ens tänkt tanken att gå upp dit

Jag går en bit till, men vänta nu, vad är detta för något? Ett vitt djur mitt i skogen!!!! Är det en albino eller bara ett vit dovhjort? Jag kan inte bedöma det på mitt avstånd. Dessutom är jag så uppjagad och lite varm av att hukande smyga mig framåt så glasögonen bara immar igen hela tiden. Hukar igen och smyger mig närmre och närmre. Då ser jag att där är ju massor av dovhjort. Här är flera hanar och några av dem stångas så det tjongar i skogen. När det väsnas som värst smyger jag i skydd av träd, närmre och närmre. Hu vilken puls man får.

Till slut är jag så pass när att det nästan känns som jag inkräktar på deras revir. Man jag står helt stilla och iakttar och njuter av skådespelet och brölen. När jag tittar till höger om mig så upptäcker jag en Dovhjortshane på kanske 15-20m. Hmmm, var kom han ifrån. Hur kan jag missat honom eller kom han smygande bakom mig med fokus på flocken som bråkar om vem som kan stångas bäst. Det är då jag tar bilden som ligger ligger överst också.

Jag gör lite ljud för att han skall titta åt mitt håll men vill inte tjoa så han blir rädd. Han tittar dock å andra hållet hela tiden och bryr sig inte. Han hör mig nog inte för allt brölande och jag är egentligen lika glad för det, han är väldigt nära och har en stor krona.....

Jag vänder mig om och fångar en annan som just förlorat sin strid och som skamset lommar iväg in i skogen.

Jag står en stund till och iakttar innan jag smyger mig tillbaka för att gå en liten runda till innan jag går tillbaka till bilen. Det är ju trots allt jobbedag även om jag inte planerar börja för än kl 9.

Jag är riktigt upprymd och går och tänker på hur privilegierade vi är som har naturen så här nära och där denna typen av upplevelse är helt gratis och kan upplevas av alla som orkar och har möjlighet att vara ute i skogen 6:30 en tisdagsmorgon.

Nu börjar solen titta fram och frosten smälter snabbt undan och det värmer gott i skinnet. Jag känner mig riktigt nöjd med min morgon,

När jag är nästa helt framme vid bilen så får jag ett bonus foto. Vi ser varandra samtidigt med denna gången är jag snabbast och för kvickt upp kameran till ögat och trycker av, precis innan hon vänder på klacken och sticker i skogen. Jag hoppar varm och lite vettig in i bilen och styr hemåt när frugan ringer och förklarar att det trots allt nog är generatorn som är kass på hennes bil då den är sten död.
Man slungas tillbaka till verkligheten och börjar fundera på hur många tusenlappar det spektaklet skall gå på.
Minnet av Dovhjortsafarin kommer dock att sitta kvar betydlig längre och det var väl värt det.

Ett besök i Yosemite National park dag 2

July 03, 2016 in Natur

Andra dagen i Yosemite var planen att köra passet Tioga Road. Det var inte så många veckor sedan som jag läste att man just öppnat passet för trafik så jag förväntade mig lite snö vid sidorna och så var det. Kanske inte så mycket som jag trodde men dock.
Efter detta passet hade vi inte så mycket planerat utan det var mera tänkt att på ett så trevligt sätt som möjligt ta oss till San Francisco.

Let's gå.

Kvällen innan så körde vi en bit utanför parken och hittade en mindre by med ett klassiskt Motell.

Detta motell hade nog några år på nacken men även det är en del i resan.

Denna typiska Amerikanska by passerade vi på väg till parken. En riktig Västern-Town.

Redan på macken, precis vid infarten till Tioga Rd så var det lite Kaos. Väldigt mycket folk denna lördag kändes det som. Alla skulle tanka i parken?? Det hade vi gjort innan. Damen på motellet varna för Yosemite Valley då Obama skulle vara där men … — Redan på macken, precis vid infarten till Tioga Rd så var det lite Kaos. Väldigt mycket folk denna lördag kändes det som. Alla skulle tanka i parken?? Det hade vi gjort innan. Damen på motellet varna för Yosemite Valley då Obama skulle vara där men det skulle inte vi som väl var.

Precis i början kom vi till denna vackra sjö. Jag kollade riktigt noga om det ev skulle kunna stå en Björn eller Hjort och dricka tvärs över men jag såg tyvärr inget sådant.

Vi kommer ganska snabbt uppåt och det kyler på bra så vi kör med Cabben uppe och får ha lite värme på. Det är nog bra lite drygt 10 grader och det ligger snö i skogen vid sidan av vägen, Lite trafik och lite folk denna väg så det känns lite extra bra. Vi känner att vi är i vildmarken.

Det är mycket vatten som porlar och rinner längs berget ner mot vägen här och där.

Rätt vad det är kommer vi fram till en större utkiksplats och här kan vi se the Half Dome fast från andra sidan. Det är på ryggen där ni ser solen lysa som man vandrar upp om man orkar och har köpt tillstånd. Riktigt vackra vyer.

Ser ni att det går som ett lemmeltåg upp för berget?

Man måste kanske veta var det går för att man skall se det men det är mycket folk på väg upp.,

Det är riktigt kargt och härligt. Väldigt friskt i luften och lite vinterkänsla.

Folk förstår att skydda sig mot solen som är väldigt intensiv. Damen har spottat in några blommor som jag tror hon vill fotografera.

Nar vi kört en bit kom fram till Tenaya Lake och det är dags för lite lunch

Nu skall vi tillverka egna baguetter och käka nya körsbär. Anna och Gertrud har även hittat riktigt Icethe utan en massa socker.

Riktigt gott med ost, bladsallad och skinka.

Sådan herre sådan hund. :-)  Båda dessa damer njöt solen och sin matsäck eller massäck som vissa säger. — Sådan herre sådan hund. :-) Båda dessa damer njöt solen och sin matsäck eller massäck som vissa säger.

Väldigt kallt i vattnet och kyligt i luften.

Standen bestod av fin sand konstigt nog?

Man ser att inlandsisen varit involverad i att runda av bergen. Fast det var nog stora isblock.

Några personer hade klättrat en bit upp på en av dessa små toppar. Börjar man rasa är det nog lite kört eller?

Vad kallas denna typen av mjuka moln tro?

Efter ett tag dök det upp en stor äng till vänster om vägen. Ops stod där inte djur och betade?

Ut på ängen jag höll mig i kanten med träden som lite skydd. Djuren verkade verkligen hungriga. Busvisslingstricket fungerar även i USA.

Dessa Muledeer är lite större jämfört med våra rådjur.

Här når vi nog högsta punkten med jag tro är minst 9000 feet eller 2700 meter. Riktigt kargt

Tittar man i fjärran verkar det riktiga bergen ta vid där borta, Nu är vi ute ur parken och skall köra att tag norr över i riktning emot Lake Taho för att i de trakterna söka oss mot SanFrancisco

Först passerar vi Moon lake. Härligt vatten.

Där efter blir vägarna och vyerna helt annorlunda. Strax skall vi hålla till vänster och leta efter ett pass som kan ta oss västerut.

Rätt avkopplande när det bara går rakt fram. Man blir lite sugen att trycka på lite. hehehe

Jovisst kan man ge sig i ut i gåbortskor och titta på utsikten.

Dessa vägar i kombination med dessa vyer. Tror det hade varit perfekta hojvägar.

Höstfoto

October 26, 2015 in Natur

Nu när hösten är som allra vackrast med underbara färger gäller det att var ute i naturen

Det känns nästan overklig att det kan vara så intensiva färger.

Om bara någon vecka är allt brunt och helt dött och det mesta ligger på marken.

07:15 på Hooks herrgård lördag morgon. Innan frukost passade jag på att gå en liten fotosväng. Som tur var hade jag med mig ett enbentstativ då solen ju först går upp vid denna tiden och inte orkade igenom molnen. Bilden är tagen med 1/25 sek och f2… — 07:15 på Hooks herrgård lördag morgon. Innan frukost passade jag på att gå en liten fotosväng. Som tur var hade jag med mig ett enbentstativ då solen ju först går upp vid denna tiden och inte orkade igenom molnen. Bilden är tagen med 1/25 sek och f2,8 med ISO3500.

Ett stycke längre bort såg jag detta härliga motiv med vägen som slingrar sig upp mot det okända och björkarna som vaktar mitt i bild.

I söndags passade och jag också på att ta en runda i skogen som lite avkoppling till alla måsten. Också här hemma i Skåne har hösten kommit långt.

Förhoppningen var att få se lite Dovhjort ute i Häckeberga men det var nog allt för mycket folk i rörelse med hundar och tjoande barn.

Det är väl bara våra barrträd som ser lika dan ut oavsett när man fotar.

Även hemma i trädgården kan man hitta lite skojiga höstmotiv

När solen är på väg ner ger det mjuka färger.

Själv gillar jag det begränsade skärpedjupet som en stor bländare ger. Jag tycker det skapar ett härligt djup och mystik i bilden.

Tja, det kanske kan upplevas i bästa laget och som om allt är suddigt också men kikar man noga så ser man att det är skarpt i vissa partier.

Hur blir vintern i år tro? Alla buskar verkar ha en massa bär och även om inte detta är rönnbär så är de i alla fall röda.

Detta verkar var någon form av vild liguster. Bären ser goda ut men jag avstod för att smaka.

Hoppas du med dessa bilder blir lite inspirerad och ger dig ut i skog och mark.

Morgonfoto i Kopparhatten

September 30, 2015 in Natur

En snabb koll på väderappen i gårkväll visade att onsdagsmorgonen skulle inledas med soluppgång och endast någon enstaka celsiusgrad på plussidan samt helt vindstilla. Hmm tänkte jag, det borgar för en vacker morgon. Hur ser det ut i Skäralid och Kopparhatten? Jo då, lika fint där. Ingen tvekan, här är det läge att sätta klockan riktigt tidigt och vara på plats när solen gå upp. Dessutom hinner man fint med detta innan det är dags att infinna sig hos kund. En riktigt bra kombo. Dock sitter måndagsnattens / morgonens foto på Blod och Supermåne kvar i kroppen men va tusan, man lever ju bara en gång.

Redan på E22 norr om Lund syntes härliga dimmor i dalen och endast topparna på vindkraftverken tittade fram. Blev nästan sugen på att stanna där och fota istället denna underbara morgon men det kommer flera tillfällen. Väl framme på Kopparhatten var det nästan bättre än jag förväntat mig. Man är ju lite tidsoptimist så det var nästan i senaste laget men jag tycker själv jag lyckade fånga det där första underbara minuterna som snabbt ersätts av det tråkiga vita ljuset

Redan på tredje bilden har ljuset skiftat färg och solen var på väg över kanten. The magic moment var snart förbi.

Det lustiga är att när solen bara precis tittar över kanten så blir det en helt annan grej och om man börjar titta bakom sig så ser man att det är andra detaljer som blir belysta och får en helt annan karaktär. Det är inte över än....

Bladen börjar skifta så smått även om det fortfarande lyser härligt grönt på de flesta håll.

Det är nästan om trolleri. När jag ser dessa vyer i sökaren så blir jag lyrisk och känner sann glädje.

Även de små spindelväven syns och vill vara med.

Det fina med kopparhatten är att man får liksom två chanser. Först en på övre plan. När man är klar här och solen kommit en bit på väg så är det dags att gå en våning ner. Då är det ljust nog nere vid sjön och man kan hoppas på fina slöjor där. Det blev kanske inte riktigt vad jag hoppats på men man kan väl inte få allt denna morgon. I alla fall inte på en gång.

Trots att det var helt lugnt och stilla när jag gick runt här kunde jag inte släppa söndagens konsert med Hasse Andersson nere i Kivik. Vilken underbar artist han är. Gick och nynnade på - Det va dans och hålligång....

En sista bild på lite skygga änder och det börjar bli dags att sticka vidare till kund.

Fotosafari i Skåne på Kronhjort

September 27, 2015 in Natur

Jag har aldrig tidigare testa detta med att fotografera Kronhjort.
Frugans syrras tvillingdöttrar fyller år i mitten av september och vi har ofta kört en sväng ner om "mossen" på vägen hem från dessa födelsekalas för att lyssna på dessa ståtliga djur från bilens trygga vrå. Ofta har vi sett dem springa runt bilen och faktiskt ganska nära oss. De är helt klart vilda när de är mitt i brunsten och bryr sig inte lika mycket om annat just då och där.

Redan tidigt när jag köpte med Fuji XT1 så bestämde jag mig för att till hösten 2015 skulle de ske. Jag skulle provapå att smyga på Kronhjort. Denna lördag natt skulle bli väldigt fin men tyvärr helt utan måne och med gråväder på söndagsmorgonen enligt SMHI. Vinden skulle ligga på från rätt håll, dvs mot mig men kanske lite väl kraftig skulle det visade då tornet gungade.
Min svåger sa så här när jag frågade honom om hur man kommer till den så kallade mossen. -Du följer den lilla vägen och när du kommer fram till ängen så ser du några fallna träd en 100 meter fram till höger. Kryp under dessa och fortsätt sedan rakt bushen in i ca 50-75 meter. Väl så långt in så ser du hjortstigen och det är bara att följa denna till du kommer fram till tornet.

Markvägen.

Att gå här på dagen är ganska lätt men på natten är det en helt annan sak.

Hmm Vad då hjortstig? Det är ju bra grönt eller? Där framme verkar det var en stig.

Jo då, nu ser man tydligt att Hjortarna har sprungit här fram och tillbaka. Vi följer denna och går vidare.
Även så här på lördags eftermiddagen då är det ett väldigt brölande inne i mossen dit vi är på väg. Pulsen stiger och både frugan och jag tycker det är ganska spännande.

Ett annat misstag var att inte har riktiga stövlar på sig. Det är väldigt upptrampat och ganska lerigt i spåren. Det var dock så dags att tänka på detta just där och då.

Efter ett tag kommer vi ur den 3 meter höga vassen och ser tornet och den lilla ängen öppna upp sig. Ok, nu vet jag var det är och vi kan gå tillbaka och fira tvillingarnas 25 års dag. I natt skall de ske tänker jag.

Vi får en väldigt fin kväll men mina tankar fladdrar iväg till det tilltänkta hjortbilderna hela tiden. Jag ser framför mig hur jag får fina bilder där Hjorten står så där framåtsträckt och bara brölar. Jag ser framför mig hur det ryker ur munnen på honom och hur hans hindar flockas runt honom. - Skall du ha mer mat fråga min svåger och vipps är man tillbaka till verkligheten.

Vi har en trevlig kväll och kommer i säng lite sent vid 1 tiden hemma hos svärmor. Jag sätter klockan på 4 och har riggat ryggan med allt jag skall ha med mig. Mackorna är bredda och står i kylen och termosen står redo. Jag vaknar kl2, kl3 och kl 5 i 4. Stänger alarmet och studsar upp. Nu skall det ske. Känner mig ganska pirrig i magen då flera har frågat mig hur jag vågar ge mig ut själv i beckmörker och att de kan vara ganska närgångna osv. Jag har hört en som blev.......osv. Hmmm är jag fel på det kanske? Borde jag gått dit sen kväll när det var ljust och övernattat kanske? Jaja.

Jag hoppas på svärmors cykeln och ger mig av. Det är några kilometer att cykla och jag har en liten ficklampa att lysa med. Hoppas inte jag möter någon och hoppas verkligen batteriet räcker. Borde ju så klart haft mer än en ficklampa med mig. Känner att jag blir ganska varm och har lite mycket på mig. Det är verkligen helt mörkt som SMHI lovat. Bäck svart och jag börjar bli orolig för om jag skall hitta. Det blåser också förvånansvärt mycket men det är i alla fall ganska milt och ingen dagg.

Jag parkerar hojen och börjar går över ängen. Hur var det nu? Under träden och sedan ca 50m rakt in i bushen där jag skall se stigen. Täden hittar jag fint men va nu då. Allt ser helt plötslig lika dant ut och jag har svårt för att orientera mig, Jag håller nog på minst i 30 minuter och går fel flera gånger och för börja om från början innan jag hittar rätt. Nästa gång skall jag helt klart märka upp stigen med några plastband eller nått liknade.

Jag är helt slut då det är mycket jobbigare att gå på natten när du trampar fel hela tiden. det är ju inte direkt plant utan stora tuvor. Till slut är jag framme i alla fall och kan klättra upp i tornet. Phuuuu. Jag trodde jag skulle slå upp mitt camo tält med det är alldeles för hög vass och jag tror inte jag kommer att se tillräckligt då.

Till min fasa märker jag att tornet gungar lite i vinden. Jag hoppas det skall avta att blåsa när det ljusnarJag är helt ovan vid att sitta på pass då detta är första gången i ett jakttorn för mig trots att farsan jagade. Jag är också lite förvånad över hur mörkt det är trots att de ljusnar, är det en bock jag ser eller inbillar jag mig bara?
När jag kollar i kameran ser jag att ISOn måste upp till 6400 och trots f2,8 så får jag knappt upp tiden över en 50/1 Vinden ligger på så hur fasen skall jag få skarpa bilder. Jag känner att jag misströstar lite provar att klättra ner. F....n. Här nere på marken ser jag ju inte ett skit. Vassen är ju 3 meter. Skulle jag slagit upp tältet där borta vid björkarna kanske? Nu e det försent i alla fall och jag får prova så här.

Jag hör hur brölen blir starkare och starkare och det låter som lejon och det knakar i buskarna runt om mig. Det känns trots allt ganska skönt uppe i tornet.
Men vänta nu lite. Är det inte en Hjort som står just så där som jag skissat kvällen innan och brölar. Jo minsann men jag ser den ju knappt. Hur i hela friden skall jag få den på bild? Tornet gungar dessutom fram och tillbaka i vinden när jag rör mig det minsta.

Trycker av några bilder och ser direkt att det inte blir skarpt. Det går helt enkelt inte innan det kommit mera ljus och jag kan få till bättre tider.

Hjortarna far runt på ängen som ligger där i mitten och deras hindar spring med dem. Oavsett om jag kommer att få några skarpa bilder eller ej så har jag helt klart redan efter 30 minuter i gryningen haft en av mina största naturupplevelser någonsin. Detta ära bara så förbaskat häftigt. Nästa år så skall jag minsann förbereda mig bättre.

Det blir lite ljusare och flera hjortar passerar ängen på väg in i tryggheten i den höga vassen där de tydligen trivs med att stå och känna sig osynliga dagtid. Även om det är både lite oskarpt och grynigt så blir det lite bilder nu i alla fall

Även denna bild 1/50 sek f2.8 och ISO 6400

Jag slås av hur mäktiga djur detta är och hur stora de faktiskt är. Kronan känns gigantisk.

Jag märker att brölen ute från fälten nu har avtagit och alla utom en Hjort är inne i den höga vassen. Jag hoppas han skall passera mig så jag kan få någon bra sista bild.

Oj vad de springer fort. Jag har kameran inställd på 3 bilder / sekund men får bara med tre bilder eller nått. De mer eller mindre springer i full galopp.

Då jag misstänker att detta är sista chanser för dagen så visslar jag till och får faktiskt den ena hinden att stanna till. Synd att det inte var hannen men man kan väl inte få allt så här första gången.

Det fina med att vara ute och uppe tidigt är att man får se och uppleva mycket på en kort stund. Det kom ett gäng tranor som jag missade att få på bild med lyckades med gässen. det är väl ett typiskt höstljud när gässen de sträcker.

Till slut så tittar solen fram och hjortarna är lång inne i vassen och deras bröl blir mer och mer avlägset. Jag plockar fram matsäcken och äter den sista mackan och känner på mig att de må vara fösta gången med definitivt inte den sista. 2016 hoppas jag komma närmre och vara bättre förberedd. Detta var bland de coolaste jag gjort.