Silvergrottan på Kullaberg

Redan när man kommer från parkeringen så möts man av branterna och varningsskyltarna. Visst är det lite respektingivande att klättra runt bland hala stenar och även om man inte ger sig ut på de riktiga branterna.

Miljön är dock obetalbart kraftfull och imponerande. Härliga former. kanske lite väl grå himmel bitvis för att vara perfekt för foto men man kan inte få allt.  

Jag har aldrig varit i Scottland med det är så här jag kan tänka mig att det ser ut. Man förväntar sig nästan att hitta ett guppande whiskyfat ner vid kanten eller kanske ett lik.

Även färgerna i berget är helt underbara och speciellt när det regnar lite på dem så de är så där lagom våta. 

Tyvärr så är man ju inte helt smidig när man har kameran om halsen, kameraväskan vid sidan och ett stativ i handen. Det gäller att ta det lilla lugna.

Även en del barnfamiljer hade samma tankar som vi och klättrade bland stenarna. Här tar en mamma en liten paus med sin dotter, det blev för bra för den lilla tösen att gå hela vägen till Silvergrottan så pappan och den lite större brodern gjorde den sista biten själva.

Denna stenstrand skall passeras innan man ser grottan uppe till vänster.

Kung Fredrik den II försökte år 1561 att hitta ädelmetaller i sitt rike och han gav den tyske bergsmannen Jurgen Langenau i uppgiften att leta. Jurgen hittade då denna fyndighet (se det gulaktiga stenen över ingången som säkert gått hela vägen ner) och trodde det var silver. Man bröt tydligen bara någon månad innan man upptäckte att de bara var Muskovit eller så kallat Glimmer.

Härliga men karga former vart man än vänder sig.

Här ser man lite mera tydligt att det är en helt egen bergart i det som de brutit.  Grottan kallade tydligen också Sölvepickarehålet., Det var kanske inte så svårt då det ser ut som om det var naturliga sprickor mellan de olika bergarterna. Grottan är inte så djup, bara ca 15m.

Gertrud lyckades fånga en bild av Kullamannen som åkte upp på Instagram.

När man är vid Kullen så vill man ju passa på att ta lite foto på vågorna också. Blir rätt häftiga effekter med långa slutartider.

Kolla mossan som kan leva på stenarna. det gick rätt rejäla vågor med flera meters skillnader mellan vågtopp och dal här inne i "viken".

Visst känns det kallt och ruggigt.

Tror ni man klarat att komma upp ut det kalla vattnet eller är man körd om man trillar i?

Det är betydligt lugnare om man inte är i en stenvik eller vad det kallas.

När vi varit runt en del så blev vi ganska nöjda och det var dags att klättra tillbaka. Lite hungriga var vi så vi blev väl lite darriga i benen på slutet. man får ju jobba en del för att ta sig fram. Någon bekväm stig finns det inte. Man kan ju inte heller lita på att stenarna ligger stilla.

Någon säl syntes inte till men det skall väl vara lugnt i vattnet för att de skall titta fram eller för att man skall kunna se dem. Mins en gång vid Nimis när vi såg en inte alls så lågt från kanten som titta på oss under en lång stund.

Här nere till vänster har man börjat gå ut  med turbåtar på Tumlaresafari.

Tänk vila underbara kontraster vi har i Skåne.

Richard P

Tidens tand sätter sina spår.

Här ser man hur det gamla fetter torkat helt och man blir nästan sugen på att plocka i sär och smörja upp det hela, vad det nu skulle tjäna till.....

Tänk vad många spännande detaljera det finns på en gammal traktor.

Den har ju nog stått ett tag med tanke på att det stora rosthålet i ventilkåpan. Tänk om någon förbarmat sig den gången den tjänat ut och ställt in den i en gammal loge och fyllt en rejäl mängd olja i varje cylinder och tätat allt öppning så inget vatten kunde leta sig in. Då kunde man kanske startat den igen,

Kranen verkar stå i öppet läge. Loggan påminner om Briggs & Stratton.

Titt titt. Här inne kan man se resterna av 8 ventiler

Champion om någon undrar. Känns som det tappat gnistan. :-)

Det var väl ett tag sedan här visades något. Nu är inte ens själva visaren kvar. Undrar om han som slog sönder glaset till Amperemätare lever. Tänk, på den här tiden räckte det med EN mätare på en traktor. Kanske någon kontroll lampa för olja tryck också men det var allt. Har ni sett hur det ser ut i dag?

Här flödade vattnet en gång i tiden och termostaten i huset  där slangen ansluter bestämde när och hur mycket. En fiffig lite pryl som reglerar sig med hjälp av en vaxkropp som utvidgar sig när den blir varm och då den är inlåst i sitt trånga utrymme så öppnar trycker den på ventilen som öppnar sig.

Det var kanske smidigt med två hjul tätt monterade tillsammans fram. Antar att svängraden blir bra men stabiliteten när man kör på sidolut var nog sådär....

Så här såg det ut från förarplats. Jag körde en liknande traktor i USA 1985 fast med normal framaxel. Rätt härlig traktor att t.ex. dra en liten hö-vändare med.

Dragstången till en hösprätt. Fungerade lika bra bakom en häst som bakom en liten traktor. inte konstigt att konverteringen gick så enkelt. Alla gamla latbruksmaskiner var ju konstruerade med egen drivning via hjulen.

Att asa ut en tvättmaskin i naturen och dumpa den där känns ganska främmade i dag med våra fina återvinningsstationer. Notera att det ligger en sten inne i trumman. Antar att pågarna skrattade gott när de lyckades krossa glaset till luckan. Tror det var just därför stenen hamnade där inne. Mins en gång hur jag var på den gamla tippen och skulle krossa ett bildrör på en TV. Stenaran bara studsade rätt mot en och det ville till att man kastade hårt fast det var en annan historia

Bli svårt att renovera denna.

Jag får avsluta denna lilla bildserie med en bild från åkanten. Även om det är vacker med gamla grejor så är naturen ett står vassare.

I spåren av Bombi Bitt.

Smög lite extra runt hörn och gärden i hopp om att det skulle stå en hjort och beta men icke i dag.

Det mesta i naturen blir väldigt vacker efter hand som tiden går.

En gammal rot blir som en vacker skulptur när det legat några år.

Eller när mossan bildar sitt gröna täcke.

Här i kanten kunde man se hur Rådjuren och Hjortarna gått. Nu gäller det bara att hitta stigen där de bruka gå in i skogen. Där skall jag bygga mitt gömsle nästa gång. 

Där var det. Tydliga spår på marken och rester av rygghår i taggtråden. Här kommer att bli ett perfekt ställe.

På avstånd så hör jag hur änderna snattrar bak nästa krök och försöker smyga lite men man har ju inte en chans när man är klädd som vanligt. De ser mig på långt håll och lyfter ljudligt. Känns som de skrattar åt mig.

Men skam den som ger sig. Här i lugnvattnet till ävnster låg de innan och så klart kommer de igen. Då är det kanske så att jag är på plats under ett maskeringsnät. Skrattar bäst som skrattar sist.

Tyvärr upptäckte jag att det gamla äppleträdet som var översållat av kräfta hade ramlat och nedbrytningen var redan i full gång.

Jag är övertygad  om att när Piraten skrev sina berättelser om Bombi Bitt och Eli  och hur de gick och tjuvjagade i fäladen så var det här han menade. Ett stycke härifrån rinner Vollsjöån.

Det är alltid skoj att gå längs en å. Det dyker alltid upp saker som sköljts med och hamnat på fel ställe. Tror ni vägverket saknar just denna kon?

Tänkt vad smidigt med utedasset just sidan om gödselhögen. Enklare tömning får man väl leta efter.

Ja, det är ju klart att man får sätt pumpen där man gävt brunnen och brunne får man ju gräva där man tror det finns vatten. Blir kanske oftast en bit ifrån huset.

Tegelkusten vid Glumslövsbackar

Här syns det tydligt var man dumpade det tegel som inte blev så bra. I dag är det bra små delar kvar men en härlig färgblandning.

Det har varit flera kraftiga stormar i januari och det syntes tydligt att vattnet varit långt uppe på vägen som går längs med havet. Tyvärr även skadat vägen genom underminering. E del udda prylar låg på stranden.

Det ligger en hel del väldigt härliga hus nere vid kusten. Vissa är mindre än andra.

Här ligger flera små hamnar också alla med sin egen vinsch. En säck över hade ju inte gjort något eller?

Utan att veta säkert så skull jag tror att detta härstammar från "tegeltiden"

Skulle tro att även denna lilla bäck var inblandad i produktionen av tegel för ett sekel sedan. Tyckte just att det var lite knepigt med ett lite välmurat tegelhus mitt inne i skogen just intill den lilla bäcken men där har säkert stått en pump inne.

Ser ni Hven i fjärran och så lite svanar så där lite romantiskt suddigt mitt i.....

Det är nått visst med steniga stränder med massor av olika färg och form.

Lyfter man blicken lite till så ser man Lanskrona i söder.

Sugen på ett dopp. Kändes väldigt kallt.

Det är lite märkligt med marina prylar. Det är helt OK att hänga en gammal båtratt och en åra på en husvägg men tänk er en gammal Volvoratt och en drivaxel eller en gammal styrsnäcka på samma vägg. det hade inte gett samma pittoreska intryck eller hade de det kanske?

Mannen som ansvarar för den lilla hamnen i Ålabodarna var riktigt trött på alla stormar. Ett jäkla rensande och sopenade och fejande, Hans hund var dock pigg och glad.

Den döda svanen på Instagram var inte så poppis. Inte en enda like på hela dagen. (Kanske Erik kan ge en när han ser den.) så jag får väl kompensera med en annan fågel som lever.

Det känns som det finns viss hopp om att vi går mot våren trots allt även om där är någon månad kvar. 

Lite kallt blev det till slut. Gertrud blickar ut mot Ven.

Ven ser inte lika välkomnande ut som den brukar.

Hemma igen så väntade vår käre Abbe och Maja förlåt Madicken. De verkade saknat oss men de har ju full upp hela dagarna med att speja på småfåglar eller när de är ute, försöka fånge dem.

Detta är kattens favoritmat.

På jakt efter Örn eller andra djur.

Rätt som det var dök det upp en Korp i alla fall, på långt avstånd men den kraxade på sitt välbekanta sätt. Lite längre bort flög det 6 svanar på låg höjd men mer än så hände inte. Lite långtråkigt efter så där 5 minuter  Nä, nu går vi vidare.

Här dök det upp ett spännande värn. Tyvärr var det en del vatten i botten och utan gummistövlar blev det svårt. Hela kullen verkade utholkad för flera hundra meter bort fanns det en liknande ned/uppgång. Gertrud var inte heller sugen på att följa med ner i underjorden så det får vara till en annan gång.

När vi kom fram till dessa stenar så dök vi på 6 kronhjortar inne i skogen men tyvärr så hann de undan innan jag fick upp kameran. Vi smög rakt över kullen i hopp om att komma på dem igen från andra hållet men tyvärr hade de nog stuckit över fälten redan. Lite spännande trots allt. Stora imponerande djur men ingen bild denna gång

När solen började titta fram så stack vi rakt söderut och kom ner till Nybostrand, utan för Trelleborg. Inte att förväxla ed Nybrostrand vid Ystad. Vy mot Trelleborg

Det är något visst med havet. Det var dessutom riktigt behagligt när solen tittade fram och nästan vindstilla. Vy mot Ystadhållet.

Gertrud hittade en fossil av en sjöborre.

Hon hittade även denna pepparfrukt som låg på stranden. Verkligen oväntat fast en härlig kontrast mot sanden.

En pappa fick arbeta hårt för att hålla koll på sin son som hela tiden ville springa fram och tillbaka på bryggan. en ständig jakt. Pågen blev glad när Gertrud gav honom fossilen.

Nä men titta där, är det månne en Örn eller en helt vanligt Kråka kanske.

Nu får det vara bra för idag.

När jag skulle köpa bil i USA, 1985.

Alla har väl olika drömmar i livet och vissa har ett helt lager, jag är en sådan person och en av dem var att åka till USA för att arbeta och verkligen uppleva landet som om man utvandrat. Gärna till en resa tillbaka i tiden så mycket som möjligt också. Jag fick hjälp av Bertil G och det är jag ytterst tacksam för. Det var en upplevelse för livet. Montana är en stat som väldigt sent blev befolkat av nordbor som sökte lyckan. Det började strömma dit folk och bosätta sig runt 1916. Det var främst norrmän och ryktet gick att de var de sämsta bönderna. De hade nämligen redan provat lyckan i Minesota och Noth Dakota och misslyckats där och fått lämna sin jord vidare och detta var den sista staten där man körde bort Indianerna och erbjöd farmarna ett stycke land om de bara odlade upp det. Riktigt kass jord, med dåligt matjordslager. Perfekt för gräs och bufflar. Har ni sett dansar med Vargar så vet ni exakt hur det ser ut i östra Montana. 

Nu när man jobbar på en gård, klär sig som en Cowboy både på jobbet och på kvällen och umgås med Indianer så känns det helt naturligt att posera lite också. Normalt hade det suttit en revolver i hölstret och en klassisk Winchester skulle också varit med på bilden. Dock var väl just denna bloggen mera tänkt att spegla några av alla de bilar som dök upp och försvann

Nu skull inte detta blogginlägg handla om Montana och hästar utan om hästkrafter. Här ser ni Håkan en kille från Eslöv som jag träffade när jag var där och som var väldigt bilintresserad. Har för mig att han blev svensk mästare i  Steetracing några år senare. Först körde han med sin Corvette som han tog hem men sedan tror jag han flyttade över hela drivlinan i en Nova och till sist tror vetten fick tillbaka sina grejor, men det är en annan historia., 

Bildrömmar.
Jag har alltid varit intresserad av bilar och har fortfarande en titel i telefonkatalogen som säger "Bilintresserad"
Hur gick tankarna innan man skulle iväg? Ja det var blandade känslor. På sitt sätt vill man ha en fräck bil och en som var värd att ta med hem som flyttgods. Å andra sidan så behövde man en bil som när jobbet i Montana var klart dög att köra hela USA runt och dessutom kunde rymma minst 4 där två skulle kunna sova när två körde. Redan innan var det planerat att Gertrud och hennes syster Ingrid och hennes kille Krister skulle komma över och hälsa på och vi skull göra varvet. Dessutom så skulle det göras ett varv runt Montana  på sommaren också var förhoppningen. Ni känner kanske till Yellowstone och Glacier Natinalparks. dessa skulle ju besökas. 
Denna Buick La Sabre ovan från ca 67 stod framför den stora skärmen vid Drive-In Bion i Scobey. Ser ni föresten de små stolparna med den lilla monohögtalaren som man hänger på vänster framruta inne i bilen. Man kör upp framhjulen på en liten jordkulle och sitter och njuter av filmen, äter Popcorn och dricker Cola.

Ja ja. Inte tusan vill ägaren till denna sälja sin bil. NENENENE den står bra där.... Han hade dessutom en till fast grön.

Det är svårt att tro det men så sent som 1985 fans det gott om coola bilar i östra Montana och man hade inga som helst problem med att köra sönder en Cheva 55 i så kallad Car Demolition där man bara får backa på varandra. E den inte en Vit Nova som kikar fram där nere till höger? 

Eller denna fyrdörras 59. Vad gjorde den där? Känns inte OK Jag lyckade ta med lite små grejor i alla fall. Bl.a. skylten som sitter framför passageraren. Tror det står Bel Air eller kanske var det bara Chevrolet?
När man gick runt här så tänkte man väl att det skulle finnas en bil till mig också. Jag hade nu bestämt mig. Det skulle vara en stor jäkla Station Wagon. Ju större ju bättre men absolut ingen Van.

Tyvärr hade jag lite otur med min farmare. Dels dog pappan på gården strax innan jag kom och det var ett tag tveksamt om jag skulle kunna resa. Detta skapa stor oro och deras son var bara ca 30år och kanske inte helt mogen att ta över. Moderna på gården var därför den som egentligen styrde och ställde och var en riktigt bitch. En fruktansvärd person faktiskt. Hon tyckte inte jag kunde hålla på och leta utan bad en kille hon kände som arbetade som bilförsäljare att hitta en riktigt fin bil till mig. Det kanske var bra och snällt på sitt sätt men jag ville ju leta själv. Hennes bekant hade hittat en Plymouth Suburban 73a 400 motor med Automat och soffa fram. Elruta till bagageluckan som var av lemtyp som fungerade fint som sittsoffa när man är på resa. Bilen var i väldigt fint skick med nya däck runt om och servad så det var väl inte så mycket och snacka om utan jag slog till. Den hade AC men den fungerade inte men allt annat var OK. Den var tyvärr brun men det var många bilar från 70 talet. Fy fan för bruna bilar men beige inredning.
Vill ni kolla försäljningskatalogen så följ länken nedan.

http://fuselage.de/index.html?http://www.fuselage.de/ply73/station.html

Parkeringen utanför mitt Mobilehome. Jag bodde i en sådan mega husvagn som var minst  10 meter lång och ser ut som en buss. Turkos hade den varit en gång på 50 talet men det var inte mycket kvar av den färgen. Den hade Sovrum längst bak, ett badrum med badkar i mitten och kök och kombinerat vardagsrum längs fram.

Bilen var härlig och köra och så där perfekt mjuk och go. Kanske lite slö men en tvåportsförgasare. Funderade ett tag på att trimma eller byta motor men ekonomin tillät inte sånt och jag skulle ju spara så jag kunde åka USA runt och dessutom köpa mig en systemkamera så fort jag kom till Portland i Oregon så¨det var bara att kör med den som den var. Vi hade minst 5 km grusväg från den större vägen ut till farmen så det var inte lätt att hålla putsen på den. Mins inte att det var så mycket tvättaden faktiskt. Någon enstaka gång för hand och maskin tvätt då och då. Ni vet en sådan lång korridor med långa tyglasar och hoppar upp och ner och så står det lite folk här och var och rättar till det som maskinen inte klarar samt torkar den torr på slutet. Man kör upp på ett band som för bilen framåt. Rätt bra blev det mins jag.

Här var jag i Scobey ensam för första gången. 22 år och köra runt så där obehindrat. Va man kung eller? Kändes så i alla fall. Surfa gäran på Scobey Montana och på bilder kommer ni se en bild nästan exakt härifrån med Canada rakt fram och Plentywood till höger.

Notera så kladdig nummerskylten är av alla gräshoppor. Jag fixade rätt snart en personlig skylt där det stor MIN BIL. Det mesta var upptaget redan och det är inte helt lätt att sitta där med en tanta som bara blir tröttare och tröttare på alla förslag som redan är tagna.

Äntligen kunde man ge sig ut på Bilsafari. Har ni varit på det någon gång? Att köra runt och leta efter gamla bilar och fota. Det var grejor det.

Här är vi ute på en ödegård och letar gamla bilar.

Så här ser det ut. Man kör sin bil tills man är nöjd och sedan parkerar man den bakom gården. Där för den sedan stå. Efter som det är så torrt i Montana så står ju alla grejor kvar. Jag hittade faktiskt en Ford 32a 3 fönsters Cupé man den stod i ett surhål och var rostig säkert 15 cm upp på karossen. Tyvärr hade man ingen Container att stoppa in allt i eller kanske snarar som tur var.
Det får väl vara bra så här för denna gång. Finns det intresse så kanske det kommer lite mer bilder från våra så kallade Bilsafaris

Säl och bärnstens safari till Måkläppen

Snart är det hit men inte längre

Det var ganska högt vatten vilket gjorde att vi var tvungna att inleda vandringen genom att gå 1 km omväg för att komma på rätt håll.

Å andra sidan så var vi ganska taggade och hoppades på både sälar och bärnsten och lite sjöfågel.

Det vi fick mest av var frisk luft och vackra vyer

Lite Snapchat och Instagram skall också hinnas med

Falsterbo fyr ligger och vakar över stranden och havet.

Var det inte här det skulle legat ett gäng sälar och där jag skulle krypa fram och ta fina närbilder? Det var så jag hade planerat juuuuu.

Det har ju varit en hel del kraftiga stormar så jag hoppades på att det skulle finnas mycket spännande drivved. Utbudet var inte så stort som jag hoppats men lite fanns här.

Där borta i fjärran ligger sälarna. sa de som gått hela vägen.

Lite spännande är det dock. Ett gammalt vrak ligger på stranden och det finns en del rester intill som verkar tillhöra konstruktionen. Är det gammal Ek tro?

Några spant sitter fortfarande tillsammans och ser ut som resterna av en gamma bröstkorg av större format.

Kanske är det någon som ryckt loss ett spant eller är det bara naturens egna krafter som vill bryta ner och återställa!

När man tänker på historien och fantiserar om detta förlista skepp och hur några fiskare kämpat för livet mot naturens krafter och kanske aldrig återvände till sina hem så blir man lite extra ödmjuk. Kanske bara skeppet slitigt sig i en storm och landat här på Måkläppen? Det var i alla fall inte igår.

Det ser både farligt och jäkligt härligt ut på samma gång.

Skumt det här....

Lite ilandblåst bråte fanns det dock. T.o.m. en gammal kofångare från en bil (Volvo V70 tror jag) låg och skräpade men jag tyckt inte den passade in att ta med i denna serie bilder.

Det var mer än vi som ville besöka Måkläppen. Dock då tar det längre tid än man tror att gå här och vi hann inte gå hela vägen ut och vattnet steg också vilket gjorde att vi hade behövt passera ett ganska brett område med vatten som forsade över den smala remsan man går på för att komma vidare. Vi var dock nöjda med utflykten.
Ett tips är gummistövlar.  

Rätt vad det är så är solen på väg ner och vädret ändrar karaktär. Helt plötsligt så får man den fina värmen i bilderna när solens strålar går mera parallellt med jorden och den varma luften och får en annan temperatur. 

Hur var det nu med sjöfågel? Jo vi såg dem på avstånd, i kikaren. För blotta ögat såg det ut som Pingviner men det var det nog inte. Någon fort m av skarv och änder samt så klart svanar.
Vi tror också vi såg ett gäng sälar bakom dessa. Vi vill tro att det var så i alla fall. Utflykten blir liksom bättre då på något sätt. Även en ensam kråka var dum nog att försöka flyga och kämpade hårt i motvinden.

Hmmm, ser nästan lite skumt ut. En enda ensam tallruska på hela denna långa stranden. Var det någon som stuckit ner denna eller hur gick det till? En dansk kotte som flutit iland kanske?

Nya Holland lyser gul och grann i kvällssolen

Några badhytter i fjärran som hukar i vinden. Ser lite varmare ut än var det var.

En majestätisk byggnad som blickar ut över havet.

En härlig utflykt går mot sitt slut och när vi passerar golfbanan så slipper vi huka. Ingen skriker FORE. 

Bil nummer två. En Opel Record Cupé från 1969

Här var de sura gubblamporna, de så kallade varsel ljusen bortplockade och det hade kommit på däck med en handmålad vid ring på sidan. Målad med "riktigt" så kallad däcksfärg, färgen som "proffsen använder" som det stod i reklamen.  Notera hur coolt det var när både fram och bakrutan var nervevad och det blev helt öppet. Mins en gång när vi skulle köra till Jönköping på ett Power meet. Vi var fyra i bilen och hade bestämt att vi skulle köra med rutorna nere hela vägen och spela så hög musik att de där bak fått gula öronproppar ifall det blev för jobbigt med fartvind och musiken. När vi kom till Växjö var vi alla överens om att det inte gick längre. De två i baksätet hade vi detta laget nackspärr och vi fram var på god väg. Hela innertaket hade lossnat och hängde ner som ett segel  över oss och det fullständigt stormade när man kom över 70. Vi var dock jäkligt coola. Min farsa sydde faktisk ett nytt innertak till mig. Jag köpte ett stor stycke innertakstyg. Vitt tyg i plastliknande material med massor av små hål i. det skulle sedansis i kanaler som det skulle träs stänger i och som skulle hålla detta spänt och snyggt. (det var dessa kanaler som gick sänder när det rostade på stängerna som var obehandlade) Det blev för bannat snyggt och fint fast det var ett helvete att montera.

Opel var ju inte direkt kända för den höga kvalitén. Snarare kände för att vara väldigt rostkänsliga. Bilen var trots allt bra 11-12 år när jag köpte den och hade gått ca 14000 - 17 000mil om jag mins rätt. Där var sådant glapp i ratten att farsan nästa vägrade att köra och besiktiga den för han var rädd att köra av vägen sa han. Rosten hade gått hårt åt den hela vägen runt. Bakaxeln var skuren i bägge lagren och motorn var rätt slut. Bromsarna bak gick inte att justera längre utan de fick man fixa genom att förspänna handbromsviren lagom, Trots allt detta så älskade jag min Opel Cupé och var dessutom stolt över den.  Som ni ser hade den fått tuffa stänkskydd bak (som det ju var lag på att ha) men en gubbe som gjorde en obsen gest samt ett chromat avgasrörslut.

Nu skulle här rubbas lack och sedan vaxas med hårdvax i trasknyte. Blev väl ganska bra till slut med det hade nog varit bättre att lägga tiden på att byta styrväxel och lampinsatserna fram. Reflektorerna var hel kassa och jag hade 75/100W rallylampor i för att över huvud taget kunna se nått. All blinkade för att de bländade och inte tusan lyste det nämnvärt bättre för det.

Efter hand så införskaffades det lite coola tillbehör. Commodor grill, alufälgar,  extralus, Cibié tror jag de hette och vilken skillnad. Nu var det dag när man slog på helljus men det blev ju nattsvart när man slog av. :-(. Till slut så var det bara att inse. Byt det som är viktigt. Nya besök på Skoten. Nu hade jag hittat en Opel Record från 75 tror jag det var som skulle få donerar grejor. Det var bilskroten i Svedala och jag hade fått lov att testa bilden innan. Dock inte ute på väg utan jag fick bara köra inne på området. Fort gick det där mellan raderna. 
Det som skulle flyttas över var motorn och bakaxeln, Kanske kardan och växellåda åkte med på köpet, det mins jag inte nu. Fick även tag i en styrväxel fast från en likadan bil, Dessa modernare motorer hade så kallade hydrauliska ventillyftare så nu skulle det bli tyst under huven. Det hade även införskaffats en vassare trimkam och en weber 36/36a med 28mm halsring på första steget tror jag. Denna bestyckades av en kille vid LV4 som jag glömt namnet på med som skulle vara vassast på detta. Efter mycket arbete och mycket manuellt rullande ut och in i farsans garage så var de nya prylarna på plats och den nya kamen skulle köras in. När allt var klart så skulle första provkörningen göras. Vilken skillnad. Nu var det ju nästan en ny bil och vilket dra. Det satt ett rally insug på det så det lät nästa med från insugningsljudet än från avgasrörer. Man var kung eller det kändes så i alla fall. Det var ju nästan så att även Boostern som var kopplad till stereon innan högtalarana började låta bra...NOT. Ni som haft en Booster vet vad jag menar. Vilket skämt ut åkte den enkla Clarion stereon som bara kunde spola framåt och samma väg gick Boostern. Istället monterades en Concorde stereo med stora högtalare där bak. Dessa Concord kunde man bara köra i Helsingborg och Göteborg. det var ett Danskt företag men som var tidigt på det med bil ljus och man kunde provspela de olika högtalarna i en testbil i affären. Wow.

Nyss hemma från lackering. det första som åkte på var alufälgarna.

Alla lister var borttagna och framrutan urtagen. Det skulle vara seriöst.

Till sist blev det för trist med rosten längs med nederkanterna och en svetskunnig kompis kompis letades upp. Vi hjälptes åt att byta alla plåtkanter hela vägen runt. Jag skar bort och passade till de nya bitarna som köpts som ekonomi bitar eller vad det hette och han svetsade in dessa. Vilket jäkla jobb. Jag tror vi höll på nästan i en vecka men det blev förvånansvärt bra. Nu skulle den ha en ny lack också och mera chrom och tillbehörsprylar från Commodore. Minns ni de där aluminiumlistern mellan baklamporna och mittarmstödet och lister runt kardantunnel och så vidare och allt annat cool. Jag tro jag har varit på alla bilskrotar i hela sydvästra Skåne
Pricken över iet var väl när jag fick monterat det spelande kompressorhornet. Hehe.

Här var allt på topp och det dags för den första lilla semester resan med bilen. En utfärd till Växjö över en helg med kanot på taket. Mins att det kändes väldigt obehagligt och vingligt i början när vi kom över 70 men man vande man sig vid efter vi passerat Osby.

Tack och hej leverpastej.

Min första bil. En Volvo PV 53 DS

Bilen kom ursprungligen från en lärarinna upp i Killeberg som köpt bilen ny och haft den hela livet. Med åren blev den sämre och sämre och tillslut gick den inte igenom besiktningen och blev undanställd. Gubben jag köpte den av hade köpt den av lärarinnan och hade renoverat motorn, jaja, bytt toppackning och slipat ventiler. Det var faktiskt det enda som behövdes göras. Han hade också lagat upp rosten och kompletterat med lite delar som saknades. Det var ganska komiskt då det satt ganska udda dörrsidor på den och även dörrhandtagen på insidan var av ett vaxduksliknande material. Detta skulle undersökas närmre och kan ni tänka er. Där bakom den röda vaxduken satt det helt oanvända dörrsidor och dörrhandtag. Den gamla lärarinnan hade varit väldigt rädd om bilen och tydligen fått monterat detta när den var ny och den hade bara gått 11000 mil om jag mindes rätt. Visst det låter för bra för att vara sant men det fanns fin dokumentations med när jag köpte bilen och som ni ser på framstolen. Det hade alltid varit ett överdrag här.

Bilen var till salu i Lund och anledningen till att gubben sålde var att han blivit krasslig och tappat intresset. Jag mins att jag fick lova att inte slänga i en B18 motor i den utan behålla B4b motorn, en trött 1,4l Motor på ca 44hk. Dock var den inte riktigt komplett och var utrustad med lite fel grejor minns jag. Bland annat så var det inte rätt Oljefilter (syns uppe till höger i bild) Som tur var så fanns det vid denna tiden en stor skot vid Yddingen utmed väg 108 mellan Klågerup och Svedala.
Lidbergs bildemontering har jag för mig att den hette.
Detta var min hovleverantör och det var lagom mopedavstånd.

Har stod  många gamla europeiska bilar och det var inget snack om att pressa här inte och man fick vara där så länge man ville och spankulera runt.  Den coolaste som stod där var nog en Ford Zephyr 6 i en ful brun färg. Den hade dock en sexa vilket kunde få vilken påg som helst  att gå igång och ibland satt man e stund och drömde sig ut på äventyr. Den var väldigt fin invändigt och jag var noga med att stänga dörrar och fönster efter mig så det det gick att sitta torrt.  Att torrköra gamla bilar på bilskritar är helt klart underskattat. speciellt när man är i 16-17år åldern och det är början på 80 talet.  Där stod också en gamla Ford 17M en RS kan det ha varit men jag är lite osäker. Jag kommer dock i ihåg att jag tyckte den var väldigt cool och fattade aldrig varför den hade blivit skrotad. Den stod lite för sig själv och såg så fin ut. Jag har för mig att den var blå. Lidberg hade sitt kontor i en gammal byggbod och värmde boden med en fotogen kamin. Han rökte pipa och de satt alltid några gubbar inne i boden och snackade och "rögade". Det satt några gamla glödlampor kvar i taken från tiden när den stått på ett bygge och varit inkopplad på ström. Dessa var helt gula och jag mins att där var en droppe av nikotin längs ner på lampan. En miljö man mins. Jag har ett svagt minne av att han tidigare varit Polis i Svedala. Han var trevlig och jag tror han tyckte det var skoj att vi kom och snackade. Han påstod dock att jag ställde mera frågor än 7 visa Judar kunde svar på. Hmm var den inte 7 visa män det hette undrade jag men vågade inte fråga. :-)  Man lärde sig en jäkla massa. Var jag osäkre så stack man till skroten och tränade på att demontera där först innan man testade hemma. 

Nu jäklar skulle här mekas. Allt skulle plockas ner så karossen blev tom och rutorna skulle ut. Jag fick lov att ha den i farsans garage under helgerna men i veckorna skulle den körs upp till granngården och ställas i ladan. Det var dealen som gällde. När vi plockat ner allt så tyckte farsan att skärmarna var lite buckliga och inte helt 100%  och det gick vid den tiden fortfarande att köra original på Verdexa så det blev första investeringen. Bilen kostade 4000 och jag har för mig att skärmarna kosta nästa 700:- stycket. Mins inte säkert längre. Gubben som renoverat Motorn hade turligt nog också renoverat motorrumet så detta var lackat och klart. Det var så klart mera jobb än var man kunde tänka sig att renovera en veteranbil och allt skulle ju var rätt. Till slut var det dags för lackering.

Nu började det bli lite ebb i kassan. Mycket var gjort men mycket återstod att göra. Det gick längre och längre mellan gångerna som bilen kördes hem från ladan till garaget.

Hmm, ganska mycket pengar instoppade i ett renoveringsprojet och som 18-19 åring ville man har något som gick att köra med också. En lite kampanj inleddes om det var så att farsan var sugen på att bli delägare? Svaret var tydligt och till viss del dräpande. Nej det vill jag inte. Men...jag kan köpa den av dig och när vi/ jag renoverat den klart så får du gärna låna den. Dock är det så att när/om jag säljer den så går vinsten oavkortat till mig. Fan också!!!! Jag visste ju att den skulle bli jäkligt fin, hade en underbar historia och en bra dokumentation och att vi säkert skulle kunna sälja den för 30 - 35 000 och kanske 45 000 till och med om vi annonserade i Holland.
Men hur går uttrycket. Bättre en fågel i handen än 10 i skogen. Farsgubben fick köpa den och jag gjorde en mindre vinst. Jag skulle in i lumpen och trotts allt kändes det rätt.

Jag köpte mig en Opel Record Cupé 1969 år modell med 1,9 liters motor av gubben Jack Berggren i Lund, faktiskt bara ett par kvarter från där PVn inhandlades men det är en helt annan historia som jag sparar till en annan gång.

Farsan var flitig och jag försäkte hjälpa till då och då.

Jag tror pappa tyckte det var riktigt skoj och som jag skrev innan. Många delar gick att köpa på Verdexa även om de fick skickas från någon annan butik. Så var de med alla lister vi bytte och notera de nya gummiskydden på bakskärmarna.  Hur skulle vi nu göra med däcken. DS modellen hade ju vit sida och det skulle ju så klart var Diagonaldäck. Precis så som originalet. Farsan tog kontakt med presidenten för Cadillac klubben som importerade massor av udda däck till det stora bilarna och frågade om det gick att plocka hem ett par 15" också. Han skrattade lite förargligt åt den lilla dimensionen men visst, det skulle han fixa. Det beställdes 5 stycken från USA. Ett till reserven ifall i fall. Dessa kom hem med härlig pappersremsa lindad otaliga varv runt däcket och det hade en ljuvligt vit bred sida.

Här börjar den bli klar. Dock har vi inte fått hem de nya låskolavarna från Volvo än. det skulle ju vara samma nyckel över allt. (det gapar tomt i bagageluckan)

Grillen var av aluminium och väldigt oxiderad när jag köpte den. Jag kan lova att jag putsat många timmar på denna för att få upp en blank yta. Som ni ser så saknas kofångarhornen. Jag har för mig att själva kofångaren köpte farsan ny på Volvo både fram och bak som reservdel men Hornen som var av så kallad Bullhorns typ och dessa var slut och de gamla var vid tillfället skickade för omchromning.

Det var en väldigt speciell känsla att titta på och sitta i den renoverade bilen. Kändes lite magiskt att ha byggt en bil så att säga. Varken mamma eller Gertrud var särskilt begeistrade då det tyckte den luktade illa och hävdade att de fick huvudverk av att åka i den??? Den luktade ju veteranbil och det luktar ju gott eller hur. Kanske det läckte in lite avgaser men det var inget man tänkte på, i alla fall inte vid kortare turer. En gång skulle vi köra hela vägen till Båstad och Norrvikens tärdgårdar och ställa ut den. Kanske jag kan minnas att vi tyckte det var en lång resa och att vi mådde lite illa när vi kom fram.

Den var så förbaskat fin och välhållen invändigt och instrumentbrädan var i original lack. En cellulosa baserad metallic som älskade att bli matt men innan rutorna monterade så rubbades denna upp och fick en hyffsat bra lyster. Även innermattorna skulle vara i rött gummi och dessa hade en egenhet att krita nått så förbaskat men även här hade vi tur och hitta ett fint original set till hela bilden. Det var ju inte bara fyra lösa gummimattor utan hela golvet var ju klätt i en stor gummimatta och sedan låg de lösa mattorna ovan på. Alla andra PV som hade andra kulörter hade gråa mattor.

Här ser ni föresten de så kallade bullhornen fram på kofångaren. Gertrud och jag körde på veteransemester med den det första året och resan gick till Öland. Vi hade med oss ett tidstypiskt tält med utan botten och med träpinnar. Här har vi slagit läger i en kohage vid den västra sidan.
När vi skulle köra hem och kört in om en kompis i Osby så gick höger framfjäder av med en jäkla smäll när vi skulle hem, PANG. Jag trodde minst det var ett däck som exploderat men det gick bra att ta sig hem i alla fall. Gertrud fick köra för det hade varit fest kvällen innan och detta var inte lika poppis att köra med en bil som ser ut som den skall välta fast den stod stilla men det är en annan historia.

Efter hand som åren gick så kördes den allt mindre och mindre och till slut så var vi överens om att det var nog dags att sälja den. Jag tror att farsan fick ca 35 000 för den och jag hoppas den nya ägaren blev nöjd.

Det var en väldigt trevlig bil

Dagens promenad

Efter utförd promenad var det läge att fota lite mera i lugn och ro. Gamla grejor är alltid kul.

En hederlig Bosch generator. En 750 wattare. Borde väl räcka för den här farkosten.

Tänk vad naturen kan bryta ner så fort den får chansen.

Vilka härliga avslutningar runt fönstren.

Svenskrummet :-)

Hur hamnade du här?

Hmm, synd och skam att låta gamla maskiner förfara. En gammal Holder E8 Diesel från 1968.

Dieseln tog väl slut....

Testar att fotografera av Dia istället för att köra via Scannern.

Fungerar ju riktigt bra det här med att fotografera av istället. Detta får utforskas närmre.
Denna 96an tog jag över efter min mor. Den var nästan helt ny när vi köpte till familjen och i ett underbart skick och mamma körde med den några år innan det var min tur. Tyvärr så var ju 96orna ganska rostkännsliga och samma gällde för denna och tillslut fick den gå vidare. Kanske den lever än?

Knäbäckshusen

I dag gick utfärden till Knäbäckshusen, en liten by vid Stenshuvud. Stranden här är lite speciell då träden växer ut över havet likt en söderhavsö och det känns väldigt exotiskt. Ligger ganska nära Kivik och Stenshuvud och är väl värt ett besök. Tyvärr är det ganska kallt i vattnet på sommaren när man blir sugen på att bada. Alla bilderna är tagna men en Fuji XT-1 och adapter för Nikkor 35-70mm rak F2,8 och manuell fokus.

Trappan ner mot havet

Dessa husen ligger ner till höger. När vi var här första gången och gick ner för trapporna så hade vi nyss investerat i en ny kylväska, en amerikansk CoolMate som har ett tvåmansgrepp. Alla tittade och undrade varför vi hade en hel kista med oss. :-)

Trapporna går hela vägen när till stranden och normalt kan man steget rakt ut på sanden men icke i dag. Det var högvatten efter stormen som ni kan se och det var till att hoppa till sidan om man ville vara torrskodd. Här ser man hur träden häver sig ut över havet.

Man kan ju undra hur det går till för ett träd att leva i detta med konstant salt vatten jaja bräckt i alla fall. Men lite rötter till vänster i bild söker sig upp och får väl i sig lite regnvatten också.

Lite orutinerat så var vi inte här för än vid 14 tiden då vädret skulle vara som bäst då enligt klart.se. Det jag inte tänkte på var att kontrasterna var extrema med en solig himmel och vi själva befann oss i skugga. Fick jobba lite li Lightroom för att det skulle bli acceptabelt. 

Spektakulärt.

Sist vi var här gick det knappt att passera här men i dag fick vi ha stranden för oss själva.

Hopades på mera drivved efter stormen men tyvärr var det lite tunt med detta. Hittade dock denna stock

och denna plankan. Lyckades dock att missa fokus på plankan med ca 10cm i min iver att få kort skärpdjup. Rätt härlig bild i alla fall

Konstig nog var havet nästan helt stilla.

Rätt vad det var så nådde solen ner och kunde ge det torra gräset en härlig värme.

Gertrud pekar upp mot fäladen och vi bestämma att göra den lite lätt för oss och vandrar lite i Stenshuvud nationalpark. Det är ganska jobbigt att traska runt bland de runda stenarna. 

Skönt med lite fast mark under fötterna

Här blir det en och annan smörkniv.

Bara en blid till med det härliga ljuset innan solen går ner. Stenshuvud syns i fjärran.

Då får det vara bra för idag och jag känner att det är läge att avsluta detta lilla kollage med bilder med en svart/vit bild. Man riktigt känner hur trädet kramar runt de runda stenarna för att försöka hålla sig kvar.