Resan i Polen började med en tur till gränsen till Kaliningrad via tarmen ute vid havet. Tyvärr gick det inte att komma hela vägen.
ca 400 m från gränsen
Det gick inte att övertyga övriga resesälskapet att försöka ta sig hela vägen till gränsen.
Där den gröna tarmen slutar börjar Kaliningrad. Polackerna verkar anse att det inte existerar.
Inte helt lätt att komma vidare.
1. Renault Dauphine
För det mesta när jag ser en bil har jag på ett eller annat sätt ett förhållande till den. Något man mins, har varit med om eller kanske fått provköra vid något tillfälle. Det är dock inte alltid så. T.ex. hur många som är födda på 60talet är superintresserade av T-Fordar? Jag tror att det är här det ligger. Har bilarna inte varit en del av ens vardag på ett eller annat sätt så bir de ganksa anonyma för en. Bilderna ni ser här nedan är mer eller mindre så för mig. Ingen större relation men rätt cola i alla fall och det är väl själva grejen att befinna sig här som är det bästa.. Titta och njut av all nostalgi och jag hade varit tacksam för era kommentarerar om det är så att ni vet vad det är för bilar. Jag passar på att numrera bilderna för att underlätta. Denna första kanske skulle kunna var en Renault Dauphine. Tycker grillen påminner om detta men är osäker.
Samma biltyp?
2.
3.
4. Känns väldigt Franskt
5.
6.
7.
8.
9.
10
11.
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26.
Tänk att Åke, mannen som drev skroten bodde i denna lilla stugan mitt bland bilarna.
Fika på ett upp och nedvänt badkar och i en underbar atmosfär.
Frugan står och kör.
Så här glad blir man när man är på Ryds Bilkyrkogård.
Skylten vid parkeringen går inte att missa.
Tänk att jag inte fattat att denna bilkyrkogård var så nära under alla dessa år. Vi har stuga lite drygt en mil eller två härifrån. Bättre sent än aldrig tänkte jag. Nu i Påsk var nog bäst att passa på innan grönskan helt tagit överhand och jag lyckade även övertala frugan att hänga med på denna lilla utflykt, dock inte från stugan utan från Klågerup. En nätt tur på nästan 40 mil t&R.
Vad gör man inte för lite coola bilder!
Denna bilkyrkogård ligger strax utan för Ryd ca 2km mot Hässleholm och på höger sida.
Vägen är målet gäller oftast fast inte denna gång.
När masn kommer här på stigen känner man hur förväntningarna börjar taggas upp och stegen blir snabbare och snabbare.
När vi kommer fram till alla bilarna så infinner sig det jag kallar "veteranmarknadskänsla" Man kan inte gå fort nog mellan stånden då man är rädd att man skall missa något. Knepigt för dessa bilar har ju stått här några år och kommer knappast att rulla iväg under tiden vi är där.
Jag kunde dock konstatera att merparten av gubbarna hade samma känsla och det nästa sprangs i snåren.
Det blev några bilder och för att inte helt trötta er tittare (om jag nu har någon som besöker denna blogg) så tänkte jag börja med de bilarna som jag har någon form av relation och minne till på ett eller annat sätt under 60 och 70 talet. Merparten av dessa var ju den sortens bilar som var vanliga när man var så där upp till 10-12 år. Bilar som också fans som leksaksbilar. Jag tar tacksamt emot kommentarer och era minnen om ni vill delge dessa. Nu "Kör" vi
Volvo Amazon
Volvo Amazon...
Detta var nog det svenskaste av det svenska när det gällde bilar när jag var liten. Jag hade en vit Tekno i skala 1:43 men aldrig någon i fullskala. Man trodde aldrig de skulle ta slut på vägarna. En typisk pågabil och det är nog den första bilen jag fick åka med i där det var en kompis som ägde den och inte en kompis pappa. Faktiskt en tur till ungdomsgården. Det var grannen hade en som var lätt Cusomiserade, dvs utan kofångare och spoiler fram samt inbyggt backljus i bagageluckan. En annan "bekant" hade en men ett inbyggt barskåp i vänster sida bak (där man normalt har ett armstöd). Listan kan göras lång med alla händelser man vart med om. En gång blev vi stoppade av snuten för att de ansåg vi körde för fort på Stortorget vid korsningen vid Lillatorg, min kompis hävdade till Polisen att det var fjädringen som var så dålig på dessa gamla bilar så det såg mycket mera ut än det var. Om jag minns rätt kom vi i alla fall undan utan böter. Det var en 70a med B20. Sista årsmodellen.
En annan gång testade vi hur många Cigg 3 man kunde röka utan att veva ner rutorna. Jag har för mig att det var ca 18 stycken innan det blev outhärdligt.
Notera att höger bakhjul är det klassiska Michelin X. Min far kunde klämma ut 8000 mil på bakjulen på vår Saab med dessa däcken De var tider det.
Morris Minor
Vi får väl börja i rätt ordning eller vad man skall säga.
När mina föräldrar träffades körde min far Vespa och det med bil var inte alla förunnat på den tiden. Rätt snart var jag på väg och jag antar att det där med Vespa och barnvagn inte riktigt fungerar. Farsan fick lov att köpa en firmabil från NK där han arbetade. Bilen hade varit dekalerad med NK Mattor eller nått i den stilen. Men en hårfön togs dekalerna bort men istället för att vara Vit text så var det nu en mörkoblekt variant men man såg exakt vad som stått på bilen innan, kanske inte så skoj. Jag har för mig att vi hade det så i början men efter ett tag så skulle detta åtgärdas. Det inhandlades en färgspruta som kunde monteras på damsugarslangen och denna fästes på damsugarens utblås. Jag kan bara föreställa mig kvalitén. Jag har sett Dia på hur det gick till med maskering med tidningspapper och allt skedde utomhus en solig sommardag.
Det var en trevlig bil. De första åren körde jag med i min barnstol som man hängde över ryggstödet bak och med egen ratt för att sedan så där perfekt kunna stå upp mellan ryggstöden till framsätena och liksom vara med i körningen på ett aktivt sätt.
Morris 1100
När jag var ca 5-6 så var skulle vi byta bil. Jag kommer ihåg att jag inte alls gillade det. Morrisen hade kanske gjort sitt och jag mins att mamma tyckte det var bökigt att sätta in barnvagnsinsatsen i baksätet med lillsyrran i. Morrisen hade ju bara två dörrar. Då farsan hade varit väldigt nöjd med denna Engelska bil så var det kanske naturligt att titta efter samma märke fast en nya variant? Ett val han kom att ångra tro jag . Det blev i alla fall en Röd Morris 1100. Det fina var att vi fortfarande kunde säga -Skall vi ta en tur med Morrisen för det stämde ju fortfarande. Det var dock en helt annan bil. Den hade dubbla förgasare som alltid klyddade och var o-synkade. Farsan blev specialist på att justera in dessa och instrumentet med en liten kula som rör sig upp och ner i ett glasrör och indikerar vacuumet ligger fortfarande i sin originalförpackning hemma i garaget. Jag har inga riktigit tydliga minnen av denna bilen mer än att både mamma och pappa och ibland morfar också rökte i bilen och att den lilla vädringsrutan fram öppnades upp på glänt. Detta var en finess. Föräldrarna rökte Röd Commerse vil jag minnas.
Saab 95 2takt
Nu hade föräldrarna köpt ett gammalt hus som skulle renoveras och året var 1968. Nu skulle vi ha en riktigt bil och en som det gick att lasta i. En Saab 95 2-taktare eller en så kallad Djungeltrumma med det karakteristiska ljudet införskaffades. Jag är osäker på årsmodell men tror att det kan ha varit en 62-64? Den var ljusblå och man kunde var 7 personer i den. Det var perfekt när vi skulle ut på en bilutflykt med mormor och morfar. Det fanns plast för alla + att jag kunde ha en kompis med mig och vi fick då sitta där bak på andra hållet på det lila extra sätet som gick att fälla upp. Säkert var det också, för vi åkte ju med ryggen framåt.
Vi hade denna bilen i ca 4-5 år och jag mins en gång när vi var på väg till Lund och jag fick sitta framme att det kändes så konstigt varje gång vi körde i en vattenpöl. Golvet liksom åkte uppåt. Ni som haft en Saab 93, 95 eller 96 vet att under golvmattorna ligger en tillpassad Masonite skiva med ljudabsorberande "ull" på undersidan och gummimattan sedan ovan på denna. Väl framme så lyfter pappa på härligheten och det är ett hål stort som en assiett eller kanske som en mat tallrik. Aj då.... det var ju inte så bra. Den här bilen får vi byta bort tänkte nog pappa men han sa inget där och då. Mer än ett morrande vad f....n.
Saab 93
Min mamma var lärare och hade längre ledighet än pappa hade. Han hade väl bara 2 eller 3 veckor som var standard. Mamma och vi två barn spenderade därför en sommarvecka eller två hos bekanta i Belganet där deras stugan låg. Det gick ofta till så pappa körde upp oss ena helgen och körde sedan hem och jobbade i veckan för att sedan komma upp nästa helg igen för att hämta oss. Vi åkte upp som vanligt i Saab 95an men när pappa kom för att hämta oss så kom han i en chokladbrun Saab 93 med den karaktäristiska stående grillen i gjutaluminium. Den var skinande blank och väldigt fin. Pappa hade fått ett riktigt bra bud och glömde nog att nämna det där med hålet i golvet på Saab 95an. Nu var året 1970-71 och denna bruna skönhet var nog från 65-66 skulle jag tro.
Det som förbryllar mig på denna bilden är att det ser ut att sitta en V4 4 takt i denna bilen men denna kom först 67 och hade inte den grillen? Kans det vara att någon konverterat bilen under åren?
När vi haft den bruna ett år eller två så tittade pappa inom bilfirman igen och försäljaren kom fram direkt och var fortfarande förbannad. Den jävla bilen jag bytte in var ju helt upprostad bakom framhjulen. Jag sålde den till en kille i Osby och när han kom till Höör så pendlade helljuset mellan 2 meter framför bilen och upp till telefontrådarana. Den jävelen hade fantamej rostat mitt av. Det måste du haft på känn eller? Ehhh nä svarade pappa och hade nog bestämt sig för att det nog inte var ett ställe att försöka göra nästa bilaffär på utan gled nog snabbt där ifrån.
VW buss
Det där med rost var ett ganska stort problem på bilar när jag var liten och redan efter några år var det ju dags att börja laga. Minns ni hur ofta det skulle bytas avgassystem. Vår granne, Lennart var en rätt trevlig och händig prick. Han kunde svetsa och hade en egen gas-svets som han använde för att reparera på sin VW buss. Det var en äldre variant med delad framruta och där taket gick fram lite över glaset som solskydd. Den hade också två dörrar på sidan och inte skjutdörr som de modernare sedan fick. Jag minns att han alltid höll på med denna bilen och svetsade och svetsade men jag har för mig att det slutade illa och att den tog fyr innan den blev klar. Kanske det inte var så farlig och att det blev bil av den tillslut.
Anglia
Detta var en bil som inte gick att ta miste på med den knepiga vinkeln på bakrutan. Ett sätt för europeiska Ford att lika Lincoln i staterna. Kan det vara så att Hogvard ligger i Smålad och att det är Ron och Harry Potter som parkerat här.
En Bubbla på sidan
En bubbla till.
Efter hand som ekonomin i vår familj blev bättre så blev det utrymmer får två bilar i familjen. Mamma skulle få en egen bil. Av någon anledning så föll valet på en VW från 1958. Den hade inte delad bakrutan men väl den så kallade lilla bakrutan. Den var turkos och med matt svart framlucka. Vi barn tyckte den var väldigt skoj att åka i då man kunde ligga i den så kallade skyttegraven bakom baksätet. Man kunde säkert får in 5-6 ungar där bak. Den hade alltid en speciell lukt och jag tror det var för att den aldrig blev riktigt varm invändigt och därför hade lite fuktproblem. Jag mins den som ganska problemfri och pappa lärde mig hur man ställde tändningen och brytarspetsarna på just den bilen. Jag tro inte jag var mer än kanske 12 år. Instruktionsboken var föredömlig mins jag och där stod exakt hur det gick till. Jag tror att detta var den första bilen jag fick köra själv när pappa satt vid sidan av. Det var vid samma tid ungefär. Rätt coolt när man var 12.
Volvo Amazon kombi
Våra grannar var mera för Volvo. De hade en Amazon Kombi. En mellanblå och det var en riktigt slitvarg mins jag. De hade gård och ofta var bakluckan nedfäld och utgjorde ett extra lastutrymme. Ofta fick man åka med och handla och vi barn satt ofta längst bak. Varför vet jag inte riktigt men kanske det var så att baksätet ofta var nedfällt det också och föräldrarna satt fram och vi satt/låg löst där bak. Skoj var det och det köptes ofta en påse Dillchips som åts i bilen på väg hem. Detta var något helt unikt för mig. Vi köpte aldrig några chips vid denna tiden i vår familj vad jag kan minnas och vi åt dem definitivt inte i bilen.
Volvo Amazon
Här hade men brott när man skulle demontera hastighetsmätaren och formligen fläkt ut den ser det ut som. Spekulerade ni också när ni var små hur hastighetsmätaren på en Amazon kunde fungera? Hur Volvo kunde få den röda pilen att bli längre och längre ju fortare man körde? Det var nästan magi. Själv hade man ju i 10-12års åldern demonterat ett antal radioapparater och visste ju hur kanalvisaren fungerade med snören kopplade till rattaran och jag såg framför mig hur detta var uppbyggt på samma sätt med någon form av slirkoppling. Att det var en liggande rulle stor som en hushållsrulle (inner delen) kunde man ju inte fatta då.
Volvo PV
Våra grannar med förkärlek för Volvo hade PV444 eller kanske det var en riktigt tidig 544? Den var 3 växlad och osynkad 1a. Frun i huset hade svårt med att växla ner till 1an och slirade ofta på kopplingen på ett utstuderat sätt. Det lät så där speciellt som bara ni som hört B16 som spikar och hostar när den ömsom gör 500 varv och sedan kvickt ökat till 2000 för att sedan gå ner till 500 igen och hur detta låter. Just denna på bilden var en äldre variant med så kallade pilar. Volvo PV var nog skotens vanligaste bil.
Volvo PV
På denna bilen ovan har man klippt bort den delade bakrutan på ett ganska brutalt sätt? Man kan ju undra varför? Någon som skulle konvertera en yngre kaross till att bli äldre? 1954 kom den med hel bakruta och 58 med hel framruta. Det fanns faktiskt konverteringssatser att köpa där men helt sonika skar ut de gamla bakrutan och så svetsade man i den stora rutan för ökad säker het med bättre sikt. Jag råkade ut för detta mer än en gång när jag skulle köpa min PV. Allt verkade så bra till säljaren säger - Ehmmm den är konverterad till stor bakruta. Tack men nej tack. Här verkar det var omvänt?
Ytterligare en Volvo PV
Volvo PV
På denna bilen har det inte suttit några backspeglar på det som sedan blev vanligt utan troligen suttit fram på skärmarna.
Volvo PV
Den typiska springan i B stolpen med plats för den så kallade pilen. Gick den inte ut fick man slå till på insidan.
Volvo PV
Lustigt nog hade denna PV kvar aluminium kepsen som satt över mätarna. Den kom 1950 tror jag. Den var i annan design de första åren och konstigt nog i beige plast som nog sprack rätt kvickt.
Volvo Dueltt
Tänk vad många Duetter som gått EPA-Traktordöden till mötes eller hur man skall se det. Allt byggde på en lag som skapades under mellankrigstiden (tror jag) där man fick lov att bygga om gamla bilar genom att plocka bort fjäderpaketet och skruva bakaxeln direkt mot ramen. Axelavståndet skulle kortas och hade ett maxmått och på en Duett tro jag man fick flytta fram bakaxeln ca 25-30 cm. EPA-taktorn skulle utrustas med flak och fick bara ha två växlar. Ganska enkelt och man kunde på det sättet öka mekaniseringen inom lantbruket och kunde väl köra lite transporter och enklare göromål på gården med detta ombyggda fordon. Att sedan 16 åringar på 70-talet skulle komma på denna idé att bygga sig ett nöjesfordon och som man kunde fara runt på vägarna med var det nog ingen som tänkt på från början. Även en Duett kan man med lite större bakhjul varva ut rätt bra och komma upp i 100 knyck med. Att det sedan studsar och är förenat med livsfara var det inga pågar som tänkte på. Just 1957 har jag för mig den fans i denna blå och vita kombinationen. Även detta en riktig slitvarg med sin stabilla ram.
En DKW?
Är detta en DKW tro. Lite osäker men vi hade en bekant som hade en sådan och enligt honom så var det en väldigt bra bil förutom att det var en 2 taktare och det var ofta klydd med stiften. Precis som på halvdåliga mopeder. Han hade en tändstiftsbläster som han rengjorde stiften med och så där av en händelse så har jag den i dag. Jag använder den inte så ofta :-)
Är det en så kallad Bullmerca?
Jag kan nog ha varit 5-6 år gammal och vi skulle ut till min farfars torp i Björnstorp för att fira Påsk. Det blev snöstorm och på hala sommardäck så fick vi möte med en Svart Bullmerca. Pappa höll till vänster som man gjorde på den tiden och tyckte nog att "gubben" i den mötande bilen körde mitt på vägen. Det bar sig inte bättre än att vi for i diket och mannan stannade och ursäktade sig och skulle hjälpa till att skotta loss och dra upp oss. Under tiden för att jag inte skulle frysa fick jag sitta i deras bil och prata med Frun. Jag minns att efter spektaklet med bärgningen så fick jag en 2 krona av farbrorn och kände mig väldigt stolt. Jag minns än i dag att jag tyckte detta var en väldigt stor peng.
Synd att den bilen skulle behöva hamna här i mossen och på sidan dessutom, helt utan värdighet. En av de få bilarna med glaskross kvar i listen.
Ford Taunus
Ford Taunus
Även här ser man hur de europeiska Fordkillarna fått inspiration från Usa och Ford Thunderbird fast en lite mindre version. 1967 när min lillasyster skulle födas var jag 4 1/2 år. Mamma och pappa hade gjort en deal med grannarna som bodde i Tegelmästarvillan i Bara att de skulle passa mig några dagar när mamma låg på sjukhuset och pappa jobbade. De hade tre pågar och mamma hade två av dem i sin klass. Jag minns det som om det var i går konstigt nog. De hade TV och det hade inte vi och detta var en senlatin för mig men på denna TV så hade de en lampa som var gjort av en rund torkad fisk med taggar på och som det lyste om. Jag var väldigt imponerad av denna lysande fisk. Pappan byggde flygmodeller och det var absolut förbjudet att gå in i detta rum där flygplanen fanns. Det luktade Araldit och start och GOTT i rummet. En annan sak jag minns lika tydligt var att de hade en Ford Taunus i samma ljusblåa kulör som på bilden fast en kombi. Den hade bakljusen uppe i taket ute vid kanterna eller möjligen högt upp på sidostolparna. Jag mins inte helt men tyckte det var en väldigt "tuff bil" och man skall komma i håg att vi samtidigt hade en Morris Minor från 50 talet som i jämförelse kändes som en veteranbil med "lösa" fram och bak skärmar och utanpåliggande gångjärn till dörrar mm. Hur kan man minnas detta så tydligt när man bara var 4 1/2 år och det är snart 50 år sedan?
Opel Record
Opel Record var inte min favorit när jag var lite. Det var inte för än senare vid tonåren som jag såg likheterna med t.ex. en Cheva 56a och tyckte det var lite coolt med dessa äldre modeller.
Opel Record
Opel Record 66a Cupé?
Tror detta är en Opel Record 66 men är osäker. Nu börjar formerna lika nått i alla fall. Tyvärr var det ju små bilar och ofta med en sur 4a. En Impala kopia?
Opel och Saab i samklang
Kolla det vackra handtaget. Jag riktigt känner hur låskolven som man trycker in när man öppnar dörren kärvar lite.
Opel Cupé
Den var ju inte i klass med Record cupé åren 67-71 som jag själv hade en och dessutom en riktig HT som saknade B stolpe och där man kunde veva ner både bak och fram och det blev helt öppet. Detta har jag skrivit om innan i min blogg när vi körde med öppna rutor från Malmö till Jönköping för att det var coolt men fick veva upp i Växjö för hela innertaket rasade in. Det får ni läsa om i en tidigare blogg.
Opel Cupé invändigt
Ser ni tändningslåset med sin klassiska springa. Det var en rätt cool funktion. Man kunde ta ut nyckeln i steget innan rattlåset gick i. Då var bagageluckan låst och handskfacket låst om man ville och så kunder verkstadskillarna starta bilen med en enkrona eller bara med att vrida på den förkromade knoppen. Fiffigt.
Opel Cupé invändiigt
Jag mins också ljudet när man drog till handbromsen. Det var väldigt täta steg i klicken så det lät på ett speciellt sätt. Man vrede sedan detta nedåt till höger för att lossa bromsen. Jag drog aldrig min så ofta för jag var rädd att den skulle fastna. Det är nått skit med gamla dåliga trumbromsar med dåliga virar till handbromsen. Allt bara rostade samma till en ena röd klump
Volvo Snabbe
När jag gick i småskolan i Bara så hade vi två bussar när jag började. En riktigt liten en. Jag tror nästan den var byggd på en Volvo Snabbe men jag är inte säker. Jag tror denna brandgula kaross tillhörde en Snabbe en gång i tiden. Vår buss såg ut lite så här i fronten i alla fall. Kanske någon annan vet mera om små skolbussar från tidigt 60-tal. Jag vill minnas at det var röda fina säten med kromade bågar till nackstöd/handtag och som man kunde vila hakan på när man satt bakom för att vara nära tjejerna när man åkte på utflykt med skolan.
En annan buss
I skolan hade vi även en större buss. Den var ursprungligen gjord för vänstertrafik men blev omgjord och på och avstigningsdörren blev flyttad till höger sida. Det var bara vid större utflykter när vi var flera klasser som denna rekvirerades. Jag tror det var vänsterstyrd från start och inte hägerstyrd som denna men jag vet inte säkert.
Samma blå färg som vår skolbuss och liknande lampor men men, man mins kanske inte så noga.
Detta var några av de bilar uppe på Bilkyrkogården i Ryd som jag hade tydliga minnen till. Hoppas ni också känner igen er i några av bilarna och ni får gärna kommentera och korrigera mig. Inte helt lätt att identifiera bilar som är helt rensade på att märken mm. Nästa blogg jag nog att fokusera på detaljer eller kanske de äldre bilarna. Välkomman åter.
Utsikt från kön hos Buhres
Första stoppet på årets konstrunda var i Torna Hällestad. I den gamla brandstationen precis intill branddammen. Där huserar ett trevligt konstnärspar som sysslar med Raukubränning.
Sole Hantverk heter det.
http://www.solehantverk.se
Jag kan verklige rekommendera er att köra dit en helt vanlig helg och titta på allt spännande som tillverkas här. Du kommer att få ett trevligt bemötande och information om hur det hela går till och med dig hemmet ett minne för livet och en grej som garanterat bara du har.
Så klar skulle kameran varit framme och förevigat lite inne i ateljén men man kan ju förväxlas med Spion så jag lät bli.
Buhres bästa plats när det är varmt
Direkt efter Torna Hällestad så körde vi mot Kivik. Då vi körde "nyvaxad Audi A5" så var det inte närmsta vägen som gällde utan den trevligaste och vi sicksackade oss genom det skånska landskapet och anlöpte Kivik från Vite Mölle. (där firade Gertrud och jag våra första midsomrar med bortblåsta tält och annat skoj men det är en annan historia )
Buhres Fisk
Väl framme i Kivik så var målet riktat mot Buhres och vi intog "sillakön" och tyvärr så låg denna i skugga och det blåste förbannat kallt. Jag hann med att ta några bilder undertiden vi väntade. Vi fick alla samma budskap.
-Ni är snälla och håller er på denna sidan då radiosignalen är lite svag till Pucken så vi kanske missar er..... Hu var kallt det var att stå i skuggan i kö. Gott var det dock när vi väl fått vår mat. Stekt Sill med Mos och lingon. Efter Buhres var vi så utkylda att vi bara längtade efter att komma in i den varma goa bilen igen men, vi promenerade runt en liten stund och tittade in lite här och var i Kivik för att få i oss kultur och konst. Alla passar ju på att ställa ut och vill sälja något som kan förknippas med konst och hantverk.
Sandhammaren
Efter Kivik skulle vi ner till Kåseberga och kanske något stopp på vägen. Planen var att gå upp till Alestenar men.....solen ville inte riktigt på slutet och vinden tilltog så vi slog detta ur hågen redan innan vi kom fram. Ett stopp i Sandhammaren var dock tvunget. Johan satt kvar i bilen och kollade på alla 5 målen som Ronaldo gjort i matchen och jag rusade ner till stranden för att ta lite bilder. Paret ni ser hade en dotter på ca 5år som gick i strumpsock i sanden. Huuu va kallt.
Sandhammaren
Just som vi kom fram så gick solen i moln och det blev så där grått och kallt fast himlen var blå i fjärran. Viktigt att tänka på att östkusten skall besökas på morgonen/ förmiddagen om man vill att solen skall lysa på stranden och inte sen eftermiddag som det var nu. Svårt ljus helt enkelt. Det var dock lätta att fota utan en massa folk.
Sandhammaren. Gå ut och simma in stod det och var försiktig med underströmmarna. Tror jag stannar på stranden i dag,
Hit har Gertrud och jag kör många gånger när vi var unga. Jag minne speciellt en gång när jag hade min Opel Cupé 69. Vi hade varit här hela dagen och hade haft fika, kylväska och hela kitet med oss. Var så där lagom trötta och ville hem och hade nog stannat en timme eller två för länge. Kommer fram till bilen och ser till vår förtvivlan att framhjulet har punka.... FAN.
Bilen står dessutom så där lagom fel som den gör när man parkerar där man egentligen inte får och jag har svårt att få in domkraften under bilen. Hjulbultarna sitter som berget och är svåra att få loss med den lilla korta hylsnyckeln som är original och när reservhjulen väl skall på så har det inte mycket mera luft i sig än det som redan satt där. Mycket erfarenhetslära här men hem kom vi och efter denna fadäs har jag rätt grejor med och alltid luft i reserven.
Vågor
Med tanke på hur vågorna helt plötslig började slå mot stranden och på ett lite knepigt sätt så var dessa nog från en färja eller nått liknande. Knepig skugga men rätt vackert.
Sandhammaren mot Simrishamn
Jag tycker det är nått visst med havet och gärna på vintern eller så här på våren innan allt blir så sockersött och en massa badgäster.
5+ Brrrr
Sandhammaren mot Kivik
Oh my.. Jag kände inte igen mig, Stranden brukar var bred och härligt mjuka dyner. Det verkar som havet verkligen knaprat in på land och en stor del av stranden är borta???
Sandhammaren mot Simrishamnshållet
Samma sak åt detta hållet. Var skall nu alla ligga och sola? Stranden är ju lika liten som i Trelleborg. Härliga färger i vassgräset i alla fall.
Sandhammaren
Nä snart har vi havet hela vägen hit. Tur man bor 44 möh.
Kåseberga
In i bilen igen efter lite foto i Sandhammaren och siktet inställt på Kåseberga. Nu skulle vi ha en glass och njut i lä. Hmmmm, det var inte lika lätt gjort som sagt. Vi strosade lite fram och tillbaka men fick ta sista kulan i bilen. Inget jag gillar egentligen...men det var för ruggit helt enkelt. Våren är inte här på riktigt och vi var för tunt klädda.
Kåseberga
En snabb bild när solen var i moln för att fånga dramatiken och sedan drog vi hemåt igen. En trevlig dag med mycket härliga vyer. Nästa gång när vi gör om det är det med Hoj och minst 10 grader varmare. Påsken är tidig och då brukar också våren var den men det är inte alltid värmen hänger med, det märks. Fortsatt glad Påsk på er.
I dag var Abbe så där riktigt sugen på att komma ut efter frukosten. Han tittade så där bedjande som bara et djur kan. Jaja du skall få komma ut.
Upp på stegen och så igång igen. Det är inte klart än. Det är ju rätt skoj med de första 5-10 träden men sen börjar det blir rätt drygt. Det är en jäkla massa pinnar som skall klippas.,
Vädret var dock riktigt fint, i alla fall på förmiddagen, om än lite kallt
Det är inte bara träden som skall klippas. Växterna i vilda rabatten skall också tuktas och växthuset skall städa och tvättas. Men det fina med att våren kommer i små steg är att man oftast hinner med allt i alla fall.
Fördelningen vi har är så att jag klipper och Gertrud räfsar samma och kör bort. Fungerar riktigt bra.
Notera att jag har en gjuten aluminiumfälg med smörjnippel på min rullebör. Just denna fina fälg fiskade jag upp ur metallåtervinningen i Staffnastorp tillsammans med en 20l Jeep-dunk. Tänk att folk inte förstår att uppskatta rediga grejor.
Det är ganska jobbigt att klippa kan jag informera om även om man har en pneumatiska sax. Det är ju trots allt pinne för pinne som skall av.
Rätt vad det är så kommer Johan ut med en klubba i ena handen och en mobil i den andra och börjar trixa. Sånt piggar ju upp.
Sedan så ser det väldigt fint ut när det är klart. Varje träd r som ett litet bonsaiträd. hehe.
Nu e det bara 8-10 träd kvar.
Med våren kommer också skadedjuren...I dag upptäckte vi att våra kära rådjur varit framme i rabatten och klippt av alla Tulpaner. Det som liknar avklippt purjolök är våra fina tulpaner.
Man behöver faktiskt inte åka så långt för att fota djur. Tidigt i morse var jag ute och smög i trädgården och vem stod väl där!
Helt ljudlöst smög jag mig fram till gaveln på garaget och stack försiktigt fram kameran och objektivet runt hörnet. Min förhoppning var att solen skulle blänka i ögonen på den lille rackaren vilket skulle göra att jag förblev osynlig. Tricket verkade fungera. Hjärtat bultade på rätt bra och jag kände att jag hade lite svårt att hålla kameran helt stilla.
För att försöka förbättra bilden ytterligare så visslade jag lite lågt för att fånga nyfikenheten. Även detta tricket lyckades och han tittade rakt mot mig fast verkade inte se mig.
Stärkt av framgången skulle jag försöka fota från andra hållet i motljus. Nu blev det annat ljud i skällan och det räckte jag kikade fram runt hörnet så stack de båda två.
Detta var dock en riktigt trevlig liten morgonupplevelse som gjorde min dag. Kan start rekommenderas
Hela tanken med att köpa detta gömsle var att kunna kommer när djuren utan att störa eller skrämma och i första hand kunna dem på nära håll för att fotografera. Förhoppningen var också att vi skulle kunna göra det tillsammans Gertrud och jag. Någon gång i alla fall.
Detta är ett gömsle består av 4 ringar av stålfjäder som går att snurra samman så de bara blir en tredjedel så stora. Gömslet är ca 1,6X2 och jag tror ca 1,7 på högsta punkten. Det är möjligt att öppna gluggar i olika storlek åt alla håll. Insidan är helt svart.
Så här ser det ut där jag låter objektivet kika fram. Här skall också göras lite förbättringar. Helgen gick åt till att klippa fruktträd och umgås så det blev inte någon tid för att testa gömslet då. Idag skulle jag ju arbeta hemma och då det skulle vara en vindstilla morgon med soluppgång så kände jag att det var perfekt. Bara en liten bit ifrån där vi bor är det väldigt gott om Vråk och Glador. Det sitter alltid rovfåglar på allt som sticker upp. Min tanke var så klart att kommer jag då med en lite högre pinne och den finns på plats när det ljusnar så skall det väl alltid komma någon sorts pippi på besök. Om inte annat så en kråka med tanke på den lockande köttbiten på marken. Här skall det fotas fågel.
Så här mycket ser man inifrån.
I går kväll så tillverkades den portabla fågelpinnen som baseras på en spade. Enkel att placera lätt att flytta. Jag vet att detta kanske var lite naivt och förhoppningen var väl inte så stora egentligen fast nog hoppades men lite. Hela planen var väl snarare att testa av detta innan det egentliga riktiga provet hemma hos svärmor. Det bästa är ju att göra det på hemmaplan. Egentligen är det bara ett litet steg på väg mot Hjort foto.
Jag har ingen erfarenhet av detta tidigare men jag kan tänka mig att fåglarna behöver vänja sig lite. Vad säger ni som vet?
Som ni ser är detta ut med en mindre väg och det hade ju inte gått lång stund innan gömslet fått en annan ägare om jag lämnade det där för fåglarna att vänja sig vid det.
Jag var på plats vid 6 tiden och satt till 7:15. Hörde väldigt mycket fågel men såg inte mycket och definitivt inget på min pinne.
Lite som att fiska. Man tittar på annat och hoppas det skall hända något när man minst anar det. Tyvärr var det ganska kallt i morse och även om jag var välklädd så blev det rätt kyligt efter en 40 minuter trots långa kallningar och tjocka tröjor under jackan. Man får dessutom försöka sitta helt stilla.
en stund efter 07 :00 var jag nöjd. Kröp ur, fällde samman min lilla tältstol, tältet, stativet och plockade samma grejorna. Nästa test blir hemma i trädgården men lite fasaner för att se hur de reagerar på det hela. kanske det måste stå till sid på samma plats några dagar för att det skall fungera.
Så här härligt var det när jag kröp ur mitt svarat gömsle. Kanske är det bättre med helt vanligt naturfoto.....
Frisk luft fick jag gott om och som vanligt är det ju resan som är målet.
Väderprognosen lovade strålade soluppgång och -2 grader kl 6:45 i Skäralid. Åter igen var det dags att ställa klockan på 5:30, en snabb tallrik fil och iväg. Borde kört lite tidigare för solen hade redan börjat stiga över horisonten när jag kom fram men å andra sidan så skulle jag fota nere i dalen denna morgon var det ju tänkt
Det passar faktisk perfekt att ta ett stopp på vägen till kund och fota lite och det är så uppiggande också en sådan tidig morgon. Detta är första bilen ut över sjön. Lite älvor dröjer sig kvar ovan på vattnet och solens strålar börjar sippra ner mellan grenarna.
En bit längre in där åsen är lite lägre så sticker solen igenom och man ser älvorna lite tydligare. Räddningsringen lyser så där härligt kontrastrikt som det nog var tänkt en gång. Svår att missa. När jag först såg den i sökaren trodde jag det var en så kallad Lense Flare (reflektioner inne i objektivet som man får mer i mer eller mindre omfattning vid motljus) men det var det inte.
En bit längre in i dalen blir ån mindre och brusar högre. Det är helt underbart att man gjort så fint och anpassat skogen till barn och äldre men fina plankstigar. Hör ni hur det brusar och luktar så där härligt som det bara gör i skogen en tidig vårmorgon.
Så snart det är liten lungnare vatten så samlar skummet sig. Undrar om det brunaktiga är pollen?
Låter man tiden gå så mjuknar vattnet på ett härligt sätt. Känns lite trolskt. 30sek, F2,8 och ISO 400. Här fick jag ta till gråfilter för att få till det.
Då var jag tillbaka vid sjön igen men nu på andra sidan och det ser nu helt annorlunda ut när solen ståt högre och tittar igenom grenverket ganska rejält.
Så härliga morgonfärger och vilken värme det blir i bilden. Några änder kvackar lite vid kanten när jag kommer och jag tror de påpekar att det är dags att åka och jobba nu eller så undrar det vart jag har brödet.
En sista bild bara innan jag sticker iväg. En för varje öga eller för varje näsborre beroende på var allergin sitter. Hos mig är det både och.
Ha en trevlig fredag
Så härliga fönster i de gamla husen i Lund
Här tog jag mitt allra första digitala foto med egen kamera. Dock var här ingen byggställningen den gången. En Pentax compact.
Vad är klockan? Ute i sista minuten...
Kändes som första riktiga vårdagen. En hel del folk i rörelse denna lördag.
Även lite Mc ljud som visade sig komma från en Can-am.
Tänk vad lätt det är att fånga en fin vinkel med folk som står blixt stilla.
Klicka för att bläddra bland bilderna.
Onsdagenskvällens väderleksrapport lovade en strålande solskensmorgon i Röstångatrakten på torsdagen och kanske 1 minusgrad. Nu jäklar skall jag vara på plats när solen går upp ca 6:45 och se hur dimmorna skingras och hur solen bryter igenom innan jag sedan kör vidare till kund.
Jag sätter klockan på 5;30 men vaknar väl minst en timme innan. "Litta uppspelt" som vanligt när nått lite extra är på G. Kollar väder-appen och ser till min besvikelse att den visar molnigt men kanske en liten sol som tittar igenom. Kanske kanske, i dag tar jag chansen. Lägger mig tillbaka igen en liten stund och funderar på vilka objektiv som gör sig bäst. Lika bra att ta men ett lite urval. Var går solen egentligen upp när man står där på högsta punkten? Hur kommer skuggorna att falla? Jag har ju aldrig varit där så tidigt, Till höger i bild ser du raskanterna. Tänk att sten "bryter sig själv" genom att den spricker när det fryser och skapar dessa härliga fenomen,
Hmmm, inte tusan verkar det bara någon sol som vil bryta igenom här inte. Mest grått känns det som. Dock är det väldigt friskt och jag känner mig otroligt pigg.
Men vänta lite...nu ändrar ju ljuset sig lite. Blev det inte lite mjukare ljus där borta i bergväggen.
Ytterligare några gråa moln dra förbi och jag börjar så sakta gå tillbaka till bilen. Ser ni föresten så långt skogen kommit. Känns inte som det skall mycket värme till för än våren och min allergi skall explodera.
Ett sista kort på en ticka men sen blir det till att sticka.
Fast vad är de som händer så där helt plötsligt? Solen bryter igenom så där härligt lagom och jag springer genast tillbaka upp på toppen igen och försöker fånga några motljusbilder.
Ju mera av solen som kikar fram ju mera glöder det i boklöven. På vägen upp ser jag denna stora droppe där man ser konturen av löven. Macro objektivet kom ju inte med fast det blev OK i alla fall. F1.4 och 1/80 sek. ISO 500 här i skuggan.
Det blev ju inte så dumt i alla fall den här morgonen. Tänk vad ljuset kan växla snabbt och förändra hela intrycket. Ser ni den lilla spindeln som krupit där fram och tillbaka och lämnat en tråd efter sig. Gör han det för att bygga grunden till ett nät eller är de en kvarglömd säkerhetslina? Det är ju trots allt en bit ner om han faller. :-)
Det är så där trolls skirt med alla dropparna som hänger från varje liten kvist och där solen strålar bryter och nästa bländar en. Upplevelsen avspeglas inte riktigt i bilden.
Kanske jag lyckas förmedla lite mera av känslan i denna bilden
Helt plötsligt så ser kanterna mitt emot ganska olika ut jämfört med hur de såg ut för bara 5-10 minuter sedan.
Nu är ser jag hur det bildas ett blått hål i molnen och solen tittar fram på riktigt. Var det så här Moses upplevde den brinnande busken kanske? Vackrare än så här blir det inte denna morgon. Tyvärr ser jag hur molen åter jagar på och släcker ner delar ljuset och magin är över.
En sista bild tvärs över och sedan är det dags att dra till kund. Kanske man skulle ta med ett klätter rep nästa gång? Skoja bara. Har jag tur kommer mitt gömsle med posten i morgon,
Ha en trevlig helg.
Redan som 15 åring var jag riktigt sugen på en tung hoj men fick vänta med MC kort tills jag var 20-21. Nu skulle det letas hoi.
Min arbetskamrat Raffi på Setrab hade en Honda 750 från 73 som han hade byggt om. Borrad, förlängd gaffel och en massa för tiden häftiga grejor så om ett brett Marlon Brando styre t.ex. det var ju bara en hake. En begagnad Honda var ju rätt dyr. Tror en sådan på bilden låg på 15 loppor och det var inte att tänkta på för min del. Jag ville ju lacka om min Opel och hade massor av idéer. (ser ni min grå Opel i bakgrunden)
Jag hade sett att "smen" i Vinninge hade en Yamahas TX 750 stående. Denna var i mitt tycke betydligt coolare än Hondan med två cylindrar som ger så coolt ljud och dubbla skivor fram. Lite repad på det ena blåset och omlackad då det blivit en buckla tanken vi kullkörningen. Jag visste inte ett dugg om hojen mer än at den bara gått ca 1500 mil och att den var billig. 5000:- Kanonaffären hägrade. Nu skulle vi kunna köra jorden runt, Gertrud och jag.
Vad är det första man gör när man köper en begagnad hoj? Jo givet vis så skall allt plockas ner och rengöras och undersökas så man vet hur det fungerar. (ser ni min Monark Blue Stinget 150 ccm i bakgrunden)
Det framkom ju rätt kvickt att detta var Yamahas värsta misslyckande någonsin. Faaaannnnnn. Jag hade köpt en skit hoj som ingen vettig människa ville ta i med tång. Varför det då kan man ju undra. Tja detta var ett enda stort jäkla experiment från Yamahas sida.
Yammaha hade tidigare bara haft en 650 som härstammade från 60talet och man kom från tvåtakts delen av MC marknaden. Nu jäklar skulle man piska Honda med en 2 cylindrig 750 med bättre bottendrag men utan vibbratiner och en jäkla massa elektroniska finesser.
Till att börja med så utrustades motorn med en kedjedriven överliggande kamaxel med automatisk spännare (hmm till viss del ja) och kedjedriven balansaxlar. Kallade Omni Phase . När man testade de första hojarna i pressen 1972 så skrev man så här. "The result is smoothness beyond belief," . "Shut your eyes and you are on a four. It couldn’t be a twin."
Tyvärr så var inte hållbarheten lika bra. Det var rena skämtet och merparten skar redan första året. (där för har jag två för säker het skull)
När jag förstod vad jag köpt så blev jag ju så klart riktigt besviken men tänkte att nog skall det väl gå att fixa så jag har en hoj som kan fungera. Den hade ju trots allt redan fått alla de uppdateringar som Yamaha erbjöd 73 innan man la ner modellen. Förstorad sump så inte oljan skulle piskas till skum och ge större volym, oljekylare, kraftigare ventillyftare och försändrade oljekanaler till vevaxeln. Om jag då bytte ringar, honade loppen. bytte kamaxelkedja och fram för allt bryggan som styr kamaxelkedjan både bak och fram och bytte de två avgasventilen slipade in dessa samt bytte brytarspetsar och lameller och den sedan blev onlackad i en härlig metallicröd lack och fick nya däck fram och bak samt ett nytt drivpaket så var det väl fan om inte det hela skulle fungera.
Här är det precis monterad och första provturen är genomförd
En tankväska inhandlades och den stora fula pakethållaren monterades på. Nu skulle det åkas på Touring. Bornholm var målet och resan skulle ske med Anders och Annika.
Hmm kommer det inte någon färja snart undrar Anders som står borta vid staket och blickar ut i hamnen
Nu skulle vi surra hojarna på plats och resan till Bornholm låg framför oss.
Allt gick väl bra men det blev inga lägre resor trotts allt. Den hade en väldig förmåga att suga i sig av oljan och en liter på 50 mil är inga problem. Lukat inte så gott att ligga bakom. Jag skulle så klart bytt styrningarna till avgasventilerna när jag var i gång med hade inte så stor erfarenhet och alla sa att de är bra som det är fast jag tycket nog att glappet var i största laget. Att den också ville läcka ut olja i utrymmet där det två brytarspetsarna sitter och släcka ut tändningen på en av cylindrarna är inte heller något som gör det så skoj. Den har dock fortafarden en härlig utstrålning så den får väl stå kvar. Jag bytte packboxar i framgaffeln för några år sedan och renoverade handbromsen med helt nya packningar på alla stället. Det finns ju inte så många kvar så kanske det dyker upp en intressent en dag.
Så här ser den ut idag. Några dekaler kom det aldrig på tanken då man ju egentligen ville ha en BSA eller en Norton på den tiden.
Jag tycker fortfarande att den är rätt cool. I alla fall att se på.
Utveklingen går framåt och idag åker vi längre än till Bornholm på våra turer och som tur är har Yamaha rätta till fadäsen med sina motorer och att åka Mc är rolige än någonsin.
Hemma var vädret riktigt fint och soligt i dag men ju närmre Helsingborg vi kom ju gråare och tristare blev det och tillslut så började det regna. Har man bestämt sig för att göra en utflykt till Kullaberg och kommit så lång så fortsätter man ju så klart. Vi hade bra kläder och var inställda på att kanske klättra till en av grottorna. Väl framme var det rätt okej även om det blåste bra från sydväst.
Redan när man kommer från parkeringen så möts man av branterna och varningsskyltarna. Visst är det lite respektingivande att klättra runt bland hala stenar och även om man inte ger sig ut på de riktiga branterna.
Miljön är dock obetalbart kraftfull och imponerande. Härliga former. kanske lite väl grå himmel bitvis för att vara perfekt för foto men man kan inte få allt.
Jag har aldrig varit i Scottland med det är så här jag kan tänka mig att det ser ut. Man förväntar sig nästan att hitta ett guppande whiskyfat ner vid kanten eller kanske ett lik.
Även färgerna i berget är helt underbara och speciellt när det regnar lite på dem så de är så där lagom våta.
Tyvärr så är man ju inte helt smidig när man har kameran om halsen, kameraväskan vid sidan och ett stativ i handen. Det gäller att ta det lilla lugna.
Även en del barnfamiljer hade samma tankar som vi och klättrade bland stenarna. Här tar en mamma en liten paus med sin dotter, det blev för bra för den lilla tösen att gå hela vägen till Silvergrottan så pappan och den lite större brodern gjorde den sista biten själva.
Denna stenstrand skall passeras innan man ser grottan uppe till vänster.
Kung Fredrik den II försökte år 1561 att hitta ädelmetaller i sitt rike och han gav den tyske bergsmannen Jurgen Langenau i uppgiften att leta. Jurgen hittade då denna fyndighet (se det gulaktiga stenen över ingången som säkert gått hela vägen ner) och trodde det var silver. Man bröt tydligen bara någon månad innan man upptäckte att de bara var Muskovit eller så kallat Glimmer.
Härliga men karga former vart man än vänder sig.
Här ser man lite mera tydligt att det är en helt egen bergart i det som de brutit. Grottan kallade tydligen också Sölvepickarehålet., Det var kanske inte så svårt då det ser ut som om det var naturliga sprickor mellan de olika bergarterna. Grottan är inte så djup, bara ca 15m.
Gertrud lyckades fånga en bild av Kullamannen som åkte upp på Instagram.
När man är vid Kullen så vill man ju passa på att ta lite foto på vågorna också. Blir rätt häftiga effekter med långa slutartider.
Kolla mossan som kan leva på stenarna. det gick rätt rejäla vågor med flera meters skillnader mellan vågtopp och dal här inne i "viken".
Visst känns det kallt och ruggigt.
Tror ni man klarat att komma upp ut det kalla vattnet eller är man körd om man trillar i?
Det är betydligt lugnare om man inte är i en stenvik eller vad det kallas.
När vi varit runt en del så blev vi ganska nöjda och det var dags att klättra tillbaka. Lite hungriga var vi så vi blev väl lite darriga i benen på slutet. man får ju jobba en del för att ta sig fram. Någon bekväm stig finns det inte. Man kan ju inte heller lita på att stenarna ligger stilla.
Någon säl syntes inte till men det skall väl vara lugnt i vattnet för att de skall titta fram eller för att man skall kunna se dem. Mins en gång vid Nimis när vi såg en inte alls så lågt från kanten som titta på oss under en lång stund.
Här nere till vänster har man börjat gå ut med turbåtar på Tumlaresafari.
Tänk vila underbara kontraster vi har i Skåne.
Richard P
Fjädrarna på en gammal höräfsa. En gång i tiden satt de säkert perfekt på rad. Nu e de bara vackert bruna.
Här ser man hur det gamla fetter torkat helt och man blir nästan sugen på att plocka i sär och smörja upp det hela, vad det nu skulle tjäna till.....
Tänk vad många spännande detaljera det finns på en gammal traktor.
Den har ju nog stått ett tag med tanke på att det stora rosthålet i ventilkåpan. Tänk om någon förbarmat sig den gången den tjänat ut och ställt in den i en gammal loge och fyllt en rejäl mängd olja i varje cylinder och tätat allt öppning så inget vatten kunde leta sig in. Då kunde man kanske startat den igen,
Kranen verkar stå i öppet läge. Loggan påminner om Briggs & Stratton.
Titt titt. Här inne kan man se resterna av 8 ventiler
Champion om någon undrar. Känns som det tappat gnistan. :-)
Det var väl ett tag sedan här visades något. Nu är inte ens själva visaren kvar. Undrar om han som slog sönder glaset till Amperemätare lever. Tänk, på den här tiden räckte det med EN mätare på en traktor. Kanske någon kontroll lampa för olja tryck också men det var allt. Har ni sett hur det ser ut i dag?
Här flödade vattnet en gång i tiden och termostaten i huset där slangen ansluter bestämde när och hur mycket. En fiffig lite pryl som reglerar sig med hjälp av en vaxkropp som utvidgar sig när den blir varm och då den är inlåst i sitt trånga utrymme så öppnar trycker den på ventilen som öppnar sig.
Det var kanske smidigt med två hjul tätt monterade tillsammans fram. Antar att svängraden blir bra men stabiliteten när man kör på sidolut var nog sådär....
Så här såg det ut från förarplats. Jag körde en liknande traktor i USA 1985 fast med normal framaxel. Rätt härlig traktor att t.ex. dra en liten hö-vändare med.
Dragstången till en hösprätt. Fungerade lika bra bakom en häst som bakom en liten traktor. inte konstigt att konverteringen gick så enkelt. Alla gamla latbruksmaskiner var ju konstruerade med egen drivning via hjulen.
Att asa ut en tvättmaskin i naturen och dumpa den där känns ganska främmade i dag med våra fina återvinningsstationer. Notera att det ligger en sten inne i trumman. Antar att pågarna skrattade gott när de lyckades krossa glaset till luckan. Tror det var just därför stenen hamnade där inne. Mins en gång hur jag var på den gamla tippen och skulle krossa ett bildrör på en TV. Stenaran bara studsade rätt mot en och det ville till att man kastade hårt fast det var en annan historia
Bli svårt att renovera denna.
Jag får avsluta denna lilla bildserie med en bild från åkanten. Även om det är vacker med gamla grejor så är naturen ett står vassare.
I dag gick startskottet för att så smått börja planera för hjortfoto hösten 2015. Min plan är att i lugn och ro försöka kartlägga deras stråk och förstå hur de rör sig i detta området. På så sätt hoppas jag kunna placera ett gömsle på en bra plats när väl brunsten drar igång i september
Smög lite extra runt hörn och gärden i hopp om att det skulle stå en hjort och beta men icke i dag.
Det mesta i naturen blir väldigt vacker efter hand som tiden går.
En gammal rot blir som en vacker skulptur när det legat några år.
Eller när mossan bildar sitt gröna täcke.
Här i kanten kunde man se hur Rådjuren och Hjortarna gått. Nu gäller det bara att hitta stigen där de bruka gå in i skogen. Där skall jag bygga mitt gömsle nästa gång.
Där var det. Tydliga spår på marken och rester av rygghår i taggtråden. Här kommer att bli ett perfekt ställe.
På avstånd så hör jag hur änderna snattrar bak nästa krök och försöker smyga lite men man har ju inte en chans när man är klädd som vanligt. De ser mig på långt håll och lyfter ljudligt. Känns som de skrattar åt mig.
Men skam den som ger sig. Här i lugnvattnet till ävnster låg de innan och så klart kommer de igen. Då är det kanske så att jag är på plats under ett maskeringsnät. Skrattar bäst som skrattar sist.
Tyvärr upptäckte jag att det gamla äppleträdet som var översållat av kräfta hade ramlat och nedbrytningen var redan i full gång.
Jag är övertygad om att när Piraten skrev sina berättelser om Bombi Bitt och Eli och hur de gick och tjuvjagade i fäladen så var det här han menade. Ett stycke härifrån rinner Vollsjöån.
Det är alltid skoj att gå längs en å. Det dyker alltid upp saker som sköljts med och hamnat på fel ställe. Tror ni vägverket saknar just denna kon?
Tänkt vad smidigt med utedasset just sidan om gödselhögen. Enklare tömning får man väl leta efter.
Ja, det är ju klart att man får sätt pumpen där man gävt brunnen och brunne får man ju gräva där man tror det finns vatten. Blir kanske oftast en bit ifrån huset.
Visste ni att det legat runt 40 tegelbruk mellan Landskrona och Helsingborg och att man på denna sträckan gjorde tegel för att t.ex. bygga Köpenhamn. Visst ser det läcker ut med ett sådant nystan.
Här syns det tydligt var man dumpade det tegel som inte blev så bra. I dag är det bra små delar kvar men en härlig färgblandning.
Det har varit flera kraftiga stormar i januari och det syntes tydligt att vattnet varit långt uppe på vägen som går längs med havet. Tyvärr även skadat vägen genom underminering. E del udda prylar låg på stranden.
Det ligger en hel del väldigt härliga hus nere vid kusten. Vissa är mindre än andra.
Här ligger flera små hamnar också alla med sin egen vinsch. En säck över hade ju inte gjort något eller?
Utan att veta säkert så skull jag tror att detta härstammar från "tegeltiden"
Skulle tro att även denna lilla bäck var inblandad i produktionen av tegel för ett sekel sedan. Tyckte just att det var lite knepigt med ett lite välmurat tegelhus mitt inne i skogen just intill den lilla bäcken men där har säkert stått en pump inne.
Ser ni Hven i fjärran och så lite svanar så där lite romantiskt suddigt mitt i.....
Det är nått visst med steniga stränder med massor av olika färg och form.
Lyfter man blicken lite till så ser man Lanskrona i söder.
Sugen på ett dopp. Kändes väldigt kallt.
Det är lite märkligt med marina prylar. Det är helt OK att hänga en gammal båtratt och en åra på en husvägg men tänk er en gammal Volvoratt och en drivaxel eller en gammal styrsnäcka på samma vägg. det hade inte gett samma pittoreska intryck eller hade de det kanske?
Mannen som ansvarar för den lilla hamnen i Ålabodarna var riktigt trött på alla stormar. Ett jäkla rensande och sopenade och fejande, Hans hund var dock pigg och glad.
Den döda svanen på Instagram var inte så poppis. Inte en enda like på hela dagen. (Kanske Erik kan ge en när han ser den.) så jag får väl kompensera med en annan fågel som lever.
Det känns som det finns viss hopp om att vi går mot våren trots allt även om där är någon månad kvar.
Lite kallt blev det till slut. Gertrud blickar ut mot Ven.
Ven ser inte lika välkomnande ut som den brukar.
Hemma igen så väntade vår käre Abbe och Maja förlåt Madicken. De verkade saknat oss men de har ju full upp hela dagarna med att speja på småfåglar eller när de är ute, försöka fånge dem.
Detta är kattens favoritmat.
Turen gick till Börringe, känt för sina rovfåglar. Vi stod uppe i fågelskådartornet en stund men tyvärr var himlen ganska tom och förbaskat grå. På vägen dit såg vi däremot massor av riktigt stora rovfåglar som satt längs med vägen. Borde stannat och fotat där istället.
Rätt som det var dök det upp en Korp i alla fall, på långt avstånd men den kraxade på sitt välbekanta sätt. Lite längre bort flög det 6 svanar på låg höjd men mer än så hände inte. Lite långtråkigt efter så där 5 minuter Nä, nu går vi vidare.
Här dök det upp ett spännande värn. Tyvärr var det en del vatten i botten och utan gummistövlar blev det svårt. Hela kullen verkade utholkad för flera hundra meter bort fanns det en liknande ned/uppgång. Gertrud var inte heller sugen på att följa med ner i underjorden så det får vara till en annan gång.
När vi kom fram till dessa stenar så dök vi på 6 kronhjortar inne i skogen men tyvärr så hann de undan innan jag fick upp kameran. Vi smög rakt över kullen i hopp om att komma på dem igen från andra hållet men tyvärr hade de nog stuckit över fälten redan. Lite spännande trots allt. Stora imponerande djur men ingen bild denna gång
När solen började titta fram så stack vi rakt söderut och kom ner till Nybostrand, utan för Trelleborg. Inte att förväxla ed Nybrostrand vid Ystad. Vy mot Trelleborg
Det är något visst med havet. Det var dessutom riktigt behagligt när solen tittade fram och nästan vindstilla. Vy mot Ystadhållet.
Gertrud hittade en fossil av en sjöborre.
Hon hittade även denna pepparfrukt som låg på stranden. Verkligen oväntat fast en härlig kontrast mot sanden.
En pappa fick arbeta hårt för att hålla koll på sin son som hela tiden ville springa fram och tillbaka på bryggan. en ständig jakt. Pågen blev glad när Gertrud gav honom fossilen.
Nä men titta där, är det månne en Örn eller en helt vanligt Kråka kanske.
Nu får det vara bra för idag.
Alla har väl olika drömmar i livet och vissa har ett helt lager, jag är en sådan person och en av dem var att åka till USA för att arbeta och verkligen uppleva landet som om man utvandrat. Gärna till en resa tillbaka i tiden så mycket som möjligt också. Jag fick hjälp av Bertil G och det är jag ytterst tacksam för. Det var en upplevelse för livet. Montana är en stat som väldigt sent blev befolkat av nordbor som sökte lyckan. Det började strömma dit folk och bosätta sig runt 1916. Det var främst norrmän och ryktet gick att de var de sämsta bönderna. De hade nämligen redan provat lyckan i Minesota och Noth Dakota och misslyckats där och fått lämna sin jord vidare och detta var den sista staten där man körde bort Indianerna och erbjöd farmarna ett stycke land om de bara odlade upp det. Riktigt kass jord, med dåligt matjordslager. Perfekt för gräs och bufflar. Har ni sett dansar med Vargar så vet ni exakt hur det ser ut i östra Montana.
Nu när man jobbar på en gård, klär sig som en Cowboy både på jobbet och på kvällen och umgås med Indianer så känns det helt naturligt att posera lite också. Normalt hade det suttit en revolver i hölstret och en klassisk Winchester skulle också varit med på bilden. Dock var väl just denna bloggen mera tänkt att spegla några av alla de bilar som dök upp och försvann
Nu skull inte detta blogginlägg handla om Montana och hästar utan om hästkrafter. Här ser ni Håkan en kille från Eslöv som jag träffade när jag var där och som var väldigt bilintresserad. Har för mig att han blev svensk mästare i Steetracing några år senare. Först körde han med sin Corvette som han tog hem men sedan tror jag han flyttade över hela drivlinan i en Nova och till sist tror vetten fick tillbaka sina grejor, men det är en annan historia.,
Bildrömmar.
Jag har alltid varit intresserad av bilar och har fortfarande en titel i telefonkatalogen som säger "Bilintresserad"
Hur gick tankarna innan man skulle iväg? Ja det var blandade känslor. På sitt sätt vill man ha en fräck bil och en som var värd att ta med hem som flyttgods. Å andra sidan så behövde man en bil som när jobbet i Montana var klart dög att köra hela USA runt och dessutom kunde rymma minst 4 där två skulle kunna sova när två körde. Redan innan var det planerat att Gertrud och hennes syster Ingrid och hennes kille Krister skulle komma över och hälsa på och vi skull göra varvet. Dessutom så skulle det göras ett varv runt Montana på sommaren också var förhoppningen. Ni känner kanske till Yellowstone och Glacier Natinalparks. dessa skulle ju besökas.
Denna Buick La Sabre ovan från ca 67 stod framför den stora skärmen vid Drive-In Bion i Scobey. Ser ni föresten de små stolparna med den lilla monohögtalaren som man hänger på vänster framruta inne i bilen. Man kör upp framhjulen på en liten jordkulle och sitter och njuter av filmen, äter Popcorn och dricker Cola.
Ja ja. Inte tusan vill ägaren till denna sälja sin bil. NENENENE den står bra där.... Han hade dessutom en till fast grön.
Det är svårt att tro det men så sent som 1985 fans det gott om coola bilar i östra Montana och man hade inga som helst problem med att köra sönder en Cheva 55 i så kallad Car Demolition där man bara får backa på varandra. E den inte en Vit Nova som kikar fram där nere till höger?
Eller denna fyrdörras 59. Vad gjorde den där? Känns inte OK Jag lyckade ta med lite små grejor i alla fall. Bl.a. skylten som sitter framför passageraren. Tror det står Bel Air eller kanske var det bara Chevrolet?
När man gick runt här så tänkte man väl att det skulle finnas en bil till mig också. Jag hade nu bestämt mig. Det skulle vara en stor jäkla Station Wagon. Ju större ju bättre men absolut ingen Van.
Tyvärr hade jag lite otur med min farmare. Dels dog pappan på gården strax innan jag kom och det var ett tag tveksamt om jag skulle kunna resa. Detta skapa stor oro och deras son var bara ca 30år och kanske inte helt mogen att ta över. Moderna på gården var därför den som egentligen styrde och ställde och var en riktigt bitch. En fruktansvärd person faktiskt. Hon tyckte inte jag kunde hålla på och leta utan bad en kille hon kände som arbetade som bilförsäljare att hitta en riktigt fin bil till mig. Det kanske var bra och snällt på sitt sätt men jag ville ju leta själv. Hennes bekant hade hittat en Plymouth Suburban 73a 400 motor med Automat och soffa fram. Elruta till bagageluckan som var av lemtyp som fungerade fint som sittsoffa när man är på resa. Bilen var i väldigt fint skick med nya däck runt om och servad så det var väl inte så mycket och snacka om utan jag slog till. Den hade AC men den fungerade inte men allt annat var OK. Den var tyvärr brun men det var många bilar från 70 talet. Fy fan för bruna bilar men beige inredning.
Vill ni kolla försäljningskatalogen så följ länken nedan.
http://fuselage.de/index.html?http://www.fuselage.de/ply73/station.html
Parkeringen utanför mitt Mobilehome. Jag bodde i en sådan mega husvagn som var minst 10 meter lång och ser ut som en buss. Turkos hade den varit en gång på 50 talet men det var inte mycket kvar av den färgen. Den hade Sovrum längst bak, ett badrum med badkar i mitten och kök och kombinerat vardagsrum längs fram.
Bilen var härlig och köra och så där perfekt mjuk och go. Kanske lite slö men en tvåportsförgasare. Funderade ett tag på att trimma eller byta motor men ekonomin tillät inte sånt och jag skulle ju spara så jag kunde åka USA runt och dessutom köpa mig en systemkamera så fort jag kom till Portland i Oregon så¨det var bara att kör med den som den var. Vi hade minst 5 km grusväg från den större vägen ut till farmen så det var inte lätt att hålla putsen på den. Mins inte att det var så mycket tvättaden faktiskt. Någon enstaka gång för hand och maskin tvätt då och då. Ni vet en sådan lång korridor med långa tyglasar och hoppar upp och ner och så står det lite folk här och var och rättar till det som maskinen inte klarar samt torkar den torr på slutet. Man kör upp på ett band som för bilen framåt. Rätt bra blev det mins jag.
Här var jag i Scobey ensam för första gången. 22 år och köra runt så där obehindrat. Va man kung eller? Kändes så i alla fall. Surfa gäran på Scobey Montana och på bilder kommer ni se en bild nästan exakt härifrån med Canada rakt fram och Plentywood till höger.
Notera så kladdig nummerskylten är av alla gräshoppor. Jag fixade rätt snart en personlig skylt där det stor MIN BIL. Det mesta var upptaget redan och det är inte helt lätt att sitta där med en tanta som bara blir tröttare och tröttare på alla förslag som redan är tagna.
Äntligen kunde man ge sig ut på Bilsafari. Har ni varit på det någon gång? Att köra runt och leta efter gamla bilar och fota. Det var grejor det.
Här är vi ute på en ödegård och letar gamla bilar.
Så här ser det ut. Man kör sin bil tills man är nöjd och sedan parkerar man den bakom gården. Där för den sedan stå. Efter som det är så torrt i Montana så står ju alla grejor kvar. Jag hittade faktiskt en Ford 32a 3 fönsters Cupé man den stod i ett surhål och var rostig säkert 15 cm upp på karossen. Tyvärr hade man ingen Container att stoppa in allt i eller kanske snarar som tur var.
Det får väl vara bra så här för denna gång. Finns det intresse så kanske det kommer lite mer bilder från våra så kallade Bilsafaris
Måkläppen är tillgänglig för oss tvåbenta varelser mellan den första november till den sista januari. Jag hade aldrig varit där och inte Gertrud heller och lördagen lovade fint väder om än lite blåst och då det bara är minde än två veckor kvar innan tillträdesförbudet träder i kraft så kändes det som det var dags.
Snart är det hit men inte längre
Det var ganska högt vatten vilket gjorde att vi var tvungna att inleda vandringen genom att gå 1 km omväg för att komma på rätt håll.
Å andra sidan så var vi ganska taggade och hoppades på både sälar och bärnsten och lite sjöfågel.
Det vi fick mest av var frisk luft och vackra vyer
Lite Snapchat och Instagram skall också hinnas med
Falsterbo fyr ligger och vakar över stranden och havet.
Var det inte här det skulle legat ett gäng sälar och där jag skulle krypa fram och ta fina närbilder? Det var så jag hade planerat juuuuu.
Det har ju varit en hel del kraftiga stormar så jag hoppades på att det skulle finnas mycket spännande drivved. Utbudet var inte så stort som jag hoppats men lite fanns här.
Där borta i fjärran ligger sälarna. sa de som gått hela vägen.
Lite spännande är det dock. Ett gammalt vrak ligger på stranden och det finns en del rester intill som verkar tillhöra konstruktionen. Är det gammal Ek tro?
Några spant sitter fortfarande tillsammans och ser ut som resterna av en gamma bröstkorg av större format.
Kanske är det någon som ryckt loss ett spant eller är det bara naturens egna krafter som vill bryta ner och återställa!
När man tänker på historien och fantiserar om detta förlista skepp och hur några fiskare kämpat för livet mot naturens krafter och kanske aldrig återvände till sina hem så blir man lite extra ödmjuk. Kanske bara skeppet slitigt sig i en storm och landat här på Måkläppen? Det var i alla fall inte igår.
Det ser både farligt och jäkligt härligt ut på samma gång.
Skumt det här....
Lite ilandblåst bråte fanns det dock. T.o.m. en gammal kofångare från en bil (Volvo V70 tror jag) låg och skräpade men jag tyckt inte den passade in att ta med i denna serie bilder.
Det var mer än vi som ville besöka Måkläppen. Dock då tar det längre tid än man tror att gå här och vi hann inte gå hela vägen ut och vattnet steg också vilket gjorde att vi hade behövt passera ett ganska brett område med vatten som forsade över den smala remsan man går på för att komma vidare. Vi var dock nöjda med utflykten.
Ett tips är gummistövlar.
Rätt vad det är så är solen på väg ner och vädret ändrar karaktär. Helt plötsligt så får man den fina värmen i bilderna när solens strålar går mera parallellt med jorden och den varma luften och får en annan temperatur.
Hur var det nu med sjöfågel? Jo vi såg dem på avstånd, i kikaren. För blotta ögat såg det ut som Pingviner men det var det nog inte. Någon fort m av skarv och änder samt så klart svanar.
Vi tror också vi såg ett gäng sälar bakom dessa. Vi vill tro att det var så i alla fall. Utflykten blir liksom bättre då på något sätt. Även en ensam kråka var dum nog att försöka flyga och kämpade hårt i motvinden.
Hmmm, ser nästan lite skumt ut. En enda ensam tallruska på hela denna långa stranden. Var det någon som stuckit ner denna eller hur gick det till? En dansk kotte som flutit iland kanske?
Nya Holland lyser gul och grann i kvällssolen
Några badhytter i fjärran som hukar i vinden. Ser lite varmare ut än var det var.
En majestätisk byggnad som blickar ut över havet.
En härlig utflykt går mot sitt slut och när vi passerar golfbanan så slipper vi huka. Ingen skriker FORE.
Den andra bilen var den första bilen som faktiskt var besiktigad och körklar när den köptes. Jag har för mig att detta är den första bilden som är tagen och jag kanske hade haft bilen några dagar, Jag hade inte fått körkortet än när jag köpte den men fått loss lite pengar när jag sålde PVn till farsan. Jag körde lite med den hemikring i alla fall. Det var så klart en Opel Commodore av årsmodellen 1967 - 71 som stod överst på önskelistan. Gärna en GS eller GS/E Dessa var ju så klart dyrare så det fick bli den enklare Recorden med 1,9l motor. En sur sak som läckte olja åt alla håll och speciellet runt ventilkåpan där packningen var av kork och blev fort etenhård och med ventiler som knackade oavsett hur man försökte justera.
Här var de sura gubblamporna, de så kallade varsel ljusen bortplockade och det hade kommit på däck med en handmålad vid ring på sidan. Målad med "riktigt" så kallad däcksfärg, färgen som "proffsen använder" som det stod i reklamen. Notera hur coolt det var när både fram och bakrutan var nervevad och det blev helt öppet. Mins en gång när vi skulle köra till Jönköping på ett Power meet. Vi var fyra i bilen och hade bestämt att vi skulle köra med rutorna nere hela vägen och spela så hög musik att de där bak fått gula öronproppar ifall det blev för jobbigt med fartvind och musiken. När vi kom till Växjö var vi alla överens om att det inte gick längre. De två i baksätet hade vi detta laget nackspärr och vi fram var på god väg. Hela innertaket hade lossnat och hängde ner som ett segel över oss och det fullständigt stormade när man kom över 70. Vi var dock jäkligt coola. Min farsa sydde faktisk ett nytt innertak till mig. Jag köpte ett stor stycke innertakstyg. Vitt tyg i plastliknande material med massor av små hål i. det skulle sedansis i kanaler som det skulle träs stänger i och som skulle hålla detta spänt och snyggt. (det var dessa kanaler som gick sänder när det rostade på stängerna som var obehandlade) Det blev för bannat snyggt och fint fast det var ett helvete att montera.
Opel var ju inte direkt kända för den höga kvalitén. Snarare kände för att vara väldigt rostkänsliga. Bilen var trots allt bra 11-12 år när jag köpte den och hade gått ca 14000 - 17 000mil om jag mins rätt. Där var sådant glapp i ratten att farsan nästa vägrade att köra och besiktiga den för han var rädd att köra av vägen sa han. Rosten hade gått hårt åt den hela vägen runt. Bakaxeln var skuren i bägge lagren och motorn var rätt slut. Bromsarna bak gick inte att justera längre utan de fick man fixa genom att förspänna handbromsviren lagom, Trots allt detta så älskade jag min Opel Cupé och var dessutom stolt över den. Som ni ser hade den fått tuffa stänkskydd bak (som det ju var lag på att ha) men en gubbe som gjorde en obsen gest samt ett chromat avgasrörslut.
Nu skulle här rubbas lack och sedan vaxas med hårdvax i trasknyte. Blev väl ganska bra till slut med det hade nog varit bättre att lägga tiden på att byta styrväxel och lampinsatserna fram. Reflektorerna var hel kassa och jag hade 75/100W rallylampor i för att över huvud taget kunna se nått. All blinkade för att de bländade och inte tusan lyste det nämnvärt bättre för det.
Efter hand så införskaffades det lite coola tillbehör. Commodor grill, alufälgar, extralus, Cibié tror jag de hette och vilken skillnad. Nu var det dag när man slog på helljus men det blev ju nattsvart när man slog av. :-(. Till slut så var det bara att inse. Byt det som är viktigt. Nya besök på Skoten. Nu hade jag hittat en Opel Record från 75 tror jag det var som skulle få donerar grejor. Det var bilskroten i Svedala och jag hade fått lov att testa bilden innan. Dock inte ute på väg utan jag fick bara köra inne på området. Fort gick det där mellan raderna.
Det som skulle flyttas över var motorn och bakaxeln, Kanske kardan och växellåda åkte med på köpet, det mins jag inte nu. Fick även tag i en styrväxel fast från en likadan bil, Dessa modernare motorer hade så kallade hydrauliska ventillyftare så nu skulle det bli tyst under huven. Det hade även införskaffats en vassare trimkam och en weber 36/36a med 28mm halsring på första steget tror jag. Denna bestyckades av en kille vid LV4 som jag glömt namnet på med som skulle vara vassast på detta. Efter mycket arbete och mycket manuellt rullande ut och in i farsans garage så var de nya prylarna på plats och den nya kamen skulle köras in. När allt var klart så skulle första provkörningen göras. Vilken skillnad. Nu var det ju nästan en ny bil och vilket dra. Det satt ett rally insug på det så det lät nästa med från insugningsljudet än från avgasrörer. Man var kung eller det kändes så i alla fall. Det var ju nästan så att även Boostern som var kopplad till stereon innan högtalarana började låta bra...NOT. Ni som haft en Booster vet vad jag menar. Vilket skämt ut åkte den enkla Clarion stereon som bara kunde spola framåt och samma väg gick Boostern. Istället monterades en Concorde stereo med stora högtalare där bak. Dessa Concord kunde man bara köra i Helsingborg och Göteborg. det var ett Danskt företag men som var tidigt på det med bil ljus och man kunde provspela de olika högtalarna i en testbil i affären. Wow.
Nyss hemma från lackering. det första som åkte på var alufälgarna.
Alla lister var borttagna och framrutan urtagen. Det skulle vara seriöst.
Till sist blev det för trist med rosten längs med nederkanterna och en svetskunnig kompis kompis letades upp. Vi hjälptes åt att byta alla plåtkanter hela vägen runt. Jag skar bort och passade till de nya bitarna som köpts som ekonomi bitar eller vad det hette och han svetsade in dessa. Vilket jäkla jobb. Jag tror vi höll på nästan i en vecka men det blev förvånansvärt bra. Nu skulle den ha en ny lack också och mera chrom och tillbehörsprylar från Commodore. Minns ni de där aluminiumlistern mellan baklamporna och mittarmstödet och lister runt kardantunnel och så vidare och allt annat cool. Jag tro jag har varit på alla bilskrotar i hela sydvästra Skåne
Pricken över iet var väl när jag fick monterat det spelande kompressorhornet. Hehe.
Här var allt på topp och det dags för den första lilla semester resan med bilen. En utfärd till Växjö över en helg med kanot på taket. Mins att det kändes väldigt obehagligt och vingligt i början när vi kom över 70 men man vande man sig vid efter vi passerat Osby.
Tack och hej leverpastej.
Drömbilen vid den här tiden var egentligen en Volvo P1800E. Min farfar hade två P1800 när jag var liten och jag tyckte redan då det var en cool bil. Tyvärr var prislappen för hög för min börs och nästa alternativ var en PV 53a, en DS skulle det vara. En Maroonröd med all utrustning. Notera radioantennen och bilen var faktiskt utrustad med värmepaket också. Dock utan reglage inifrån utan det var ett sådan centralt paket som hände i mitten framför växelspaken och där man vred på en kran i motorrummet som antingen var på eller av. Den hade inga spolarmunstycke så lärarinnan väl bara ansåg sig behöva bilen vid fint väder??? Undrar hur det fungerade i praktiken när man hamnade efter en lastbil på hösten på en grusväg?
Bilen kom ursprungligen från en lärarinna upp i Killeberg som köpt bilen ny och haft den hela livet. Med åren blev den sämre och sämre och tillslut gick den inte igenom besiktningen och blev undanställd. Gubben jag köpte den av hade köpt den av lärarinnan och hade renoverat motorn, jaja, bytt toppackning och slipat ventiler. Det var faktiskt det enda som behövdes göras. Han hade också lagat upp rosten och kompletterat med lite delar som saknades. Det var ganska komiskt då det satt ganska udda dörrsidor på den och även dörrhandtagen på insidan var av ett vaxduksliknande material. Detta skulle undersökas närmre och kan ni tänka er. Där bakom den röda vaxduken satt det helt oanvända dörrsidor och dörrhandtag. Den gamla lärarinnan hade varit väldigt rädd om bilen och tydligen fått monterat detta när den var ny och den hade bara gått 11000 mil om jag mindes rätt. Visst det låter för bra för att vara sant men det fanns fin dokumentations med när jag köpte bilen och som ni ser på framstolen. Det hade alltid varit ett överdrag här.
Bilen var till salu i Lund och anledningen till att gubben sålde var att han blivit krasslig och tappat intresset. Jag mins att jag fick lova att inte slänga i en B18 motor i den utan behålla B4b motorn, en trött 1,4l Motor på ca 44hk. Dock var den inte riktigt komplett och var utrustad med lite fel grejor minns jag. Bland annat så var det inte rätt Oljefilter (syns uppe till höger i bild) Som tur var så fanns det vid denna tiden en stor skot vid Yddingen utmed väg 108 mellan Klågerup och Svedala.
Lidbergs bildemontering har jag för mig att den hette.
Detta var min hovleverantör och det var lagom mopedavstånd.
Har stod många gamla europeiska bilar och det var inget snack om att pressa här inte och man fick vara där så länge man ville och spankulera runt. Den coolaste som stod där var nog en Ford Zephyr 6 i en ful brun färg. Den hade dock en sexa vilket kunde få vilken påg som helst att gå igång och ibland satt man e stund och drömde sig ut på äventyr. Den var väldigt fin invändigt och jag var noga med att stänga dörrar och fönster efter mig så det det gick att sitta torrt. Att torrköra gamla bilar på bilskritar är helt klart underskattat. speciellt när man är i 16-17år åldern och det är början på 80 talet. Där stod också en gamla Ford 17M en RS kan det ha varit men jag är lite osäker. Jag kommer dock i ihåg att jag tyckte den var väldigt cool och fattade aldrig varför den hade blivit skrotad. Den stod lite för sig själv och såg så fin ut. Jag har för mig att den var blå. Lidberg hade sitt kontor i en gammal byggbod och värmde boden med en fotogen kamin. Han rökte pipa och de satt alltid några gubbar inne i boden och snackade och "rögade". Det satt några gamla glödlampor kvar i taken från tiden när den stått på ett bygge och varit inkopplad på ström. Dessa var helt gula och jag mins att där var en droppe av nikotin längs ner på lampan. En miljö man mins. Jag har ett svagt minne av att han tidigare varit Polis i Svedala. Han var trevlig och jag tror han tyckte det var skoj att vi kom och snackade. Han påstod dock att jag ställde mera frågor än 7 visa Judar kunde svar på. Hmm var den inte 7 visa män det hette undrade jag men vågade inte fråga. :-) Man lärde sig en jäkla massa. Var jag osäkre så stack man till skroten och tränade på att demontera där först innan man testade hemma.
Nu jäklar skulle här mekas. Allt skulle plockas ner så karossen blev tom och rutorna skulle ut. Jag fick lov att ha den i farsans garage under helgerna men i veckorna skulle den körs upp till granngården och ställas i ladan. Det var dealen som gällde. När vi plockat ner allt så tyckte farsan att skärmarna var lite buckliga och inte helt 100% och det gick vid den tiden fortfarande att köra original på Verdexa så det blev första investeringen. Bilen kostade 4000 och jag har för mig att skärmarna kosta nästa 700:- stycket. Mins inte säkert längre. Gubben som renoverat Motorn hade turligt nog också renoverat motorrumet så detta var lackat och klart. Det var så klart mera jobb än var man kunde tänka sig att renovera en veteranbil och allt skulle ju var rätt. Till slut var det dags för lackering.
Nu började det bli lite ebb i kassan. Mycket var gjort men mycket återstod att göra. Det gick längre och längre mellan gångerna som bilen kördes hem från ladan till garaget.
Hmm, ganska mycket pengar instoppade i ett renoveringsprojet och som 18-19 åring ville man har något som gick att köra med också. En lite kampanj inleddes om det var så att farsan var sugen på att bli delägare? Svaret var tydligt och till viss del dräpande. Nej det vill jag inte. Men...jag kan köpa den av dig och när vi/ jag renoverat den klart så får du gärna låna den. Dock är det så att när/om jag säljer den så går vinsten oavkortat till mig. Fan också!!!! Jag visste ju att den skulle bli jäkligt fin, hade en underbar historia och en bra dokumentation och att vi säkert skulle kunna sälja den för 30 - 35 000 och kanske 45 000 till och med om vi annonserade i Holland.
Men hur går uttrycket. Bättre en fågel i handen än 10 i skogen. Farsgubben fick köpa den och jag gjorde en mindre vinst. Jag skulle in i lumpen och trotts allt kändes det rätt.
Jag köpte mig en Opel Record Cupé 1969 år modell med 1,9 liters motor av gubben Jack Berggren i Lund, faktiskt bara ett par kvarter från där PVn inhandlades men det är en helt annan historia som jag sparar till en annan gång.
Farsan var flitig och jag försäkte hjälpa till då och då.
Jag tror pappa tyckte det var riktigt skoj och som jag skrev innan. Många delar gick att köpa på Verdexa även om de fick skickas från någon annan butik. Så var de med alla lister vi bytte och notera de nya gummiskydden på bakskärmarna. Hur skulle vi nu göra med däcken. DS modellen hade ju vit sida och det skulle ju så klart var Diagonaldäck. Precis så som originalet. Farsan tog kontakt med presidenten för Cadillac klubben som importerade massor av udda däck till det stora bilarna och frågade om det gick att plocka hem ett par 15" också. Han skrattade lite förargligt åt den lilla dimensionen men visst, det skulle han fixa. Det beställdes 5 stycken från USA. Ett till reserven ifall i fall. Dessa kom hem med härlig pappersremsa lindad otaliga varv runt däcket och det hade en ljuvligt vit bred sida.
Här börjar den bli klar. Dock har vi inte fått hem de nya låskolavarna från Volvo än. det skulle ju vara samma nyckel över allt. (det gapar tomt i bagageluckan)
Grillen var av aluminium och väldigt oxiderad när jag köpte den. Jag kan lova att jag putsat många timmar på denna för att få upp en blank yta. Som ni ser så saknas kofångarhornen. Jag har för mig att själva kofångaren köpte farsan ny på Volvo både fram och bak som reservdel men Hornen som var av så kallad Bullhorns typ och dessa var slut och de gamla var vid tillfället skickade för omchromning.
Det var en väldigt speciell känsla att titta på och sitta i den renoverade bilen. Kändes lite magiskt att ha byggt en bil så att säga. Varken mamma eller Gertrud var särskilt begeistrade då det tyckte den luktade illa och hävdade att de fick huvudverk av att åka i den??? Den luktade ju veteranbil och det luktar ju gott eller hur. Kanske det läckte in lite avgaser men det var inget man tänkte på, i alla fall inte vid kortare turer. En gång skulle vi köra hela vägen till Båstad och Norrvikens tärdgårdar och ställa ut den. Kanske jag kan minnas att vi tyckte det var en lång resa och att vi mådde lite illa när vi kom fram.
Den var så förbaskat fin och välhållen invändigt och instrumentbrädan var i original lack. En cellulosa baserad metallic som älskade att bli matt men innan rutorna monterade så rubbades denna upp och fick en hyffsat bra lyster. Även innermattorna skulle vara i rött gummi och dessa hade en egenhet att krita nått så förbaskat men även här hade vi tur och hitta ett fint original set till hela bilden. Det var ju inte bara fyra lösa gummimattor utan hela golvet var ju klätt i en stor gummimatta och sedan låg de lösa mattorna ovan på. Alla andra PV som hade andra kulörter hade gråa mattor.
Här ser ni föresten de så kallade bullhornen fram på kofångaren. Gertrud och jag körde på veteransemester med den det första året och resan gick till Öland. Vi hade med oss ett tidstypiskt tält med utan botten och med träpinnar. Här har vi slagit läger i en kohage vid den västra sidan.
När vi skulle köra hem och kört in om en kompis i Osby så gick höger framfjäder av med en jäkla smäll när vi skulle hem, PANG. Jag trodde minst det var ett däck som exploderat men det gick bra att ta sig hem i alla fall. Gertrud fick köra för det hade varit fest kvällen innan och detta var inte lika poppis att köra med en bil som ser ut som den skall välta fast den stod stilla men det är en annan historia.
Efter hand som åren gick så kördes den allt mindre och mindre och till slut så var vi överens om att det var nog dags att sälja den. Jag tror att farsan fick ca 35 000 för den och jag hoppas den nya ägaren blev nöjd.
Det var en väldigt trevlig bil
