Till Livorno via Pisa part ll

July 10, 2015

Det är något visst med hus som är 500 år gamla och endast varligt renoverade. Jag tror han kan lyckas med sitt turistprojekt om han når sina kunder. Verkligen en vacker trakt i aĺla fall.

De hade precis tagit poolen i drift när vi kom kvällen innan så Gertrud inveg den då.

Dags att lämna och köra vidare Vi valde åter att inleda de två första timmarna med härliga små kurviga vägar. Målet var att komma med färjan till Korsika kl 12 inkl lite paus.

Vi började att köra småvägar till Lucca i ca 2h och där sedan gå på Autostradan till Livorno. Väl framme i utkanten av Lucca så tätnade trafiken enormt och man kunde tro att hela Italien var på besök. Vi höll dessutom på att komma på motorvägen åt fel riktning och fick "backa" lite. Inte så poppis och med tutningar, gester och annat.

Nåja, allt gick bra och vi kunde hålla maxfart till Livorno. (130)

Jag vet inte hur jag tänkt men hamnen i Livorno var GIGANTISK och det var inte lätt att hitta. Trots Gps så hade vi bara 20 minuter till godo innan avgång och vi skulle hinna köpa biljett också. Lite trixande så var jag framme i luckan o då säger damen. - Näääää där går inga mera båtar idag. Nästa går i morgon kl 08:00. Men va fan. Jag vet att jag kollat tidtabellen hemma. 8.00 12.00 och 16.00 men nä...bara kl 08:00

Ok. Bara att inse; vi har en eftermiddag över. Vi köpte biljetter för nästa dag och körde till Pisa istället för att kolla.

Verkar omöjligt att få till detta med stående bilder. 😠

Pisa var verkligen Parmas motsats. En stor stad med mycket liv och rörelse. Tyvärr också mycket försäljare av skit som vill tvinga sig på dig. Lustigt nog var alla från innersta Afrika. Samma utbud. Sefisticks eller högkvalitativa klockor. Är det organiserat eller hur fungerar det tro?

Vi tröttnade ganska snart och hade sätt att söder om Pisa vid havet/småbåtshamnarna fans restauranger. Här skulle vi äta lunch i lugn o ro.

Riktigt härligt med båtar som passerar och en sval bris från havet. Kändes som det gick att släppa detta färjefadäsen nu. Vi åt en hemmagjord pasta med tonfisk och rödlök. Låter inte så gott kanske men helt underbart. (Rätt liten portsion)

Planen var att hitta ett rum nära hamnen för att snabbt kunna ta sig till färjan tidigt nästa morgon. Det ligger massor av resorts längs med stranden så vi tog in på Greenpark resort Ett 4stjärnigt hotel lite dyrare än vi tänkt men men. Trots allt bara Scandic pris.

Vi passade på att njuta deras buffe' med havetsläckerheter och olikasorters skinkor från Parma. Hu va gott. Nu är det båten nästa morgon och vi sov gott.

Till Livorno via Garda och Pisa. Part I

July 08, 2015

Vi lämnade vi lilla by norr om Trento vid 9:30 och hade fått massor av tips hur vi bäst skulle ta oss till Livorno. Dessa tips innehöll en hel del motorväg och större väg och trots att vi viste att vi på detta sätt inte skulle nå Livorno på en dag så valde vi små krokiga vägar upp och ner över bergen. Ibland nästan med gräsremsa i mitten. Ett annat mål var att undvika större städer som Trento och Rovento.

Det var mycket disigt och varmt. Ganska snart var temperaturen upp på 35 och stigande. Man måste tvinga sig till att stoppa då och då för att dricka och ta ett foto

När vi närmade oss Riva del Garda från norr hade jag hoppats man kunde se sjön klart och tydligt men icke.

Det framgår kanske knappt men detta är Garda från bergen i norr. 😠

Väl nere vid sjön var det många som sagt att vi skulle välja den östra sidan. Hmmm Visst det var fint men efter 27 badorter så vet man hur det ser ut. Tempen låg stadigt på 39.

Väl vid den södra delen valde vi Autostradan till Modena. 10 mil moterväg i 130 är ju inget konstigt.

Två Ferrari testbilar svängde in på macken.

Detta var mycket tuffare än man kunde ana. Redan efter 4 mil i riktning mot Modena steg tempen till 41 grader och det började nästan snurra i bollen. Man känner att man blir seg i knoppen och det var bara att svänga av på en mack så snart det gick. Här pausade vi i skuggan i 30-40 minuter och drack. Två test Ferrari svängde in vilket visar vart vi vart på väg. Väl framme vid tullstatione i Modena så steg tempen till 42 för att en kort stund pika på 43. Nu var jag rädd att hojen skulle börja koka när vi närmade oss kön till betalningen och skulle stå still. Fläkten gjorde sitt jobb och allt gick bra men jag jobbade en del med att stänga av motor och paddla fram.

Ferrari store. Fabriken ligger mitt emot. Precis när vi passerde så kom alla anstälda som gick av skiftet kl 17 över gatan till sina fordon klädda i sina röda byxor med röda skjortor och en klassiska loggan och varumärket på bröster. Det var säkert … — Ferrari store. Fabriken ligger mitt emot. Precis när vi passerde så kom alla anstälda som gick av skiftet kl 17 över gatan till sina fordon klädda i sina röda byxor med röda skjortor och en klassiska loggan och varumärket på bröster. Det var säkert 100 som kom just då.

Snart var vi ute på landsbyggde och kom in i Parma området med sina kända Ostar och Skinkor.

fler bilder kommer när jag får bättre nät.

Nu började snart bli dags att hitta ett boende för natten. När vi ställde in radarn för detta strax dök det upp ett B&B Agricultora eller nått i den stilen. Såg spännande ut.

Jo visst fans det rum till oss. 60 € natten inkl frukost precis som dagen innan. Härligt ställe. Bonden sysslade enbart med att producera mjölk till parmaost och odlade Kastanjer. Turister var en annan inkomstkälla. Vi bodde i anexet från 1400talet och huvudbyggnaden från 1600talet stod och väntade på sin tur.

Imorgon fortsätter historien om färden mot Livorno

På väg mot Gardasjön

July 07, 2015

Dagen startade med Åska och regn i Salzburg men vi kom iväg till slut. Småvägar via örnnästet och Lofern osv västerut. Det blev en enkel lunch i Wörgel

Skuggan är guld vär när tempen visar 35.

Vi tog gamla Brennerpasset och så här fint är det där. Kunde tyvärr inte fota de spektakulära pelarna som håller brodelarna.

Här har vi en drickpaus halvvägs upp. Hårnålar som roneller och 35 grader varmt. Phu

Så här vackert är det när man når toppen och bara 28 grader.

Direkt efter bjöds det på öl i trädgården medan rumet fixades.

"Hemma" igen satt ägarens far i paviljongen och hade bullat upp med kartor och berättelser från Korsika. En riktig biker visade det sig som kör Gussi och varit runt i hela europa inkl Norge och Sverige

Efter att glas vin från den lokala vinproducenten så bjöds det öl i hans bikerkällare. Endast 20 grader.

Det var väldigt trevligt men det var tur ägaren tolkade. Synd att man inte kan alla språk.

Det har varit en händelserik dag och i morgon skall vi köra längs Garda och vidare mot Livorno.

Paus i Salzburg

July 06, 2015

Den årliga brandkårsfesten inträffade igår. Så klart skulle vi gå på detta. Öl, grillade kycklingar korvar och massor av andra godsaker. Till detta njuter man Umpa Bumpa från ett österikiskt 3manna band. Orkesterledaren drar fräckisar mellan låtarna men det är inte helt lätt att fatta poängen. Det bästa av allt. De skjuter med sina salutgevär eller man bör snarare benämna det som mindre kanoner.

Typiska ölbänkar i skuggan av träden och så kommer det glada damer och serverar. Mycket gott och trevligt

Så här ställer man upp sig. Sedan är det en avfyrare som dirigerar skyttarna. Jag kan säga att det smäller hög. Jag uppskattar att de laddar med knappt en dl grovt svartkrut för er som vet vad det innebär. Det var inte helt lätt att fånga knallen på… — Så här ställer man upp sig. Sedan är det en avfyrare som dirigerar skyttarna. Jag kan säga att det smäller hög. Jag uppskattar att de laddar med knappt en dl grovt svartkrut för er som vet vad det innebär. Det var inte helt lätt att fånga knallen på bild.

Här lyckades jag dock och som ni ser är det inga korkbössor vi snackar om.

Efter ett antal öl och flera timmar senare gick vi tillbaka till kusin Karins trädgåd och njöt eftermiddagen i poolen. Denna söndag hade vi ca 35°C. Måndag startar färden mot Korsika via Garda.

Resan genom Tyskland till Salzburg

July 05, 2015

Vi lyckads somna i kön vid 01.30 och sov gott fram till ca 03.00 när det var dags att köra på. Då vi kör med släp så fick vi vänta till sist. Väl på båten åt vi våra baguetter och satte oss tillrätta i relaxavd. Helt plötsligt kommer det en kille och väcker oss... Nu e vi frame. Det är helt tomt ikring oss!!!. Min första tanke är att när vi inte kört av så har de börjat leta efter oss på båten. Så var det dock inte utan alla var på väg ner.

Första stoppet lite norr om Berlin. Dags för frukost.

Nästa stopp efter ca 60 mil och vi passade då på att festa till med lyx lunch. En klassisk Curry ksorv. Macken hade det så välornat att man kunde ligga lite i skuggan och pausa. Detta utnyttlade vi. 35.5 grader men skönt.

Äntligen bergen i fjärran. Nu är vi snart framme. Vi kom fram 18.30 och jag måste säga att det gått över förväntan. Vi sniffad llängst öst och det vara superfina vägar inga stau och förvånansvärt lite trafik. Mycke värre på E6.

Hansi väntade med kalla öl och en stor grillbufe'

Idag skall vi gå på Umpabumpa festival.

Resan till Korsika.

July 04, 2015

Kl 21:00 var allt laddar och klart. Helt genomsvettig efter att ha lastat bilen full med packväskor, mc kläder hjälmar mm. Det är ju lite som att göra två semestrar. En anpassad för bil och en för Mc = dubbel packning. Snabb dusch och nya frächa kläder och iväg.

Notera att tvättspannen också är med. Vi kom inte mycket längre än till Köge för än det var totalstopp på motorvägen och där gick en halvtimme. Jag hade en förhoppning om att det skulle gå att komma med 00:30 färjan men den missade vi med ca 8 minuter. Nu slafar vi i bilen och står främst i kön för 3:30 som vi egentligen bokat.

Sov gott.

Gatuartister i Gdansk och Sopot

May 09, 2015

Gågatan i Sopot är ett paradis för gatumusikanter och andra artister. Var 10e meter står det en killer eller en tjej och försöker locka en turist att slänga till dem en slant. Rätt trevligt inslag även om inte alla har guds gåva när det gäller musiken. Ganska tacksamt objekt att fotografera också. Jag brukar alltid lägga en slant först och sedan ta några bilder. Allt med förhoppningen om att få kontakt med artisten och där med en bättre bild.

I si så där 1 minut är det spännande med en vevlira eller vad det nu var för instrument men sedan låter allt lika dant. Tror det är så att man gnider på strängarna via veven och sedan trycker man till med knapparna på olika ställen. Tror nästan killen byggt den själv.

Rätt trist att lyssna när man märker att det går på rutin och helt utan inlevelse. Lyckades att spela flera låtar utan att ens le åt en enda som la en peng. Trist, för han var duktigt.

Har man inte någon egen plan så kan man ju alltid vara utklädd och göra reklam för något. Tro det blev rätt hett i luvan för brudaran.

Vissa har ju förmågan att hantera en penna på ett fantastiskt sätt. Tyvärr stod det en tavla i vägen så det gick inte att både fota Pågen i stolen och få med bilden på ett bra sätt. Även skylten nere till höger i bild gör att man inte vill greja för mycket

Denna trollkarl höll nog på att förbereda att nummer med en balong-tax men var väldigt kvick med att få ner sina tax i lådan när lyfte kameran.

Det är med att trixa med en boll är ju också väldigt poppis. Denna killen var väl ok men hade lite enklare utrustning när det gällde musiken. Litet batteri, bilstereo och en högtalare och en boll räcker ju en bit.

Här var det lite mera avancerat med musiken men desto svårare med bollarna. Tre stycken, en i handen en luften och en i munnen eller?

Hur ser det ut med gatuartister i Gdansk då?

Jo det är var det musik för hela slanten. Detta paret var riktigt bra. Tjejen hade en fin röst och han spelade bra.

Den efterföljande clownen var faktiskt riktigt bra. Ett par steg och han gick precis som personen framför. Just denna killen gick väldigt kvinnligt och säreget och det var många som applåderade efter skådespelet.

Det måste vara väldigt tufft att gå i kring i denna typen av varma dräkter och vara rolig med alla odrägliga ungar.

Tja, alla är inte lika bra. Denna kille hade nog hittat på för mycket hyss och tränat för lite.

Här var det däremot bra drag och mycket inlevelse. Han fick en 10a.

Så här till sist så sparade jag bilderna på de tre grabbarna som spelade klassisk musik. Två stora dragharmonika. Stora spel som lät helt annorlunda än de man är van vid. Mera som en kyrkorgel. Alla tre var hel synkade och gick säkert på någon musikhögskola. Dessutom så levde de sig in i spelet något helt otroligt så det var ett skådespel samtidigt.
Riktigt jäkla bra. Han nog stått kvar en bra stund till om vi inte hade behövt komma vidare. Grabbarna hade dessutom valt ett valv att sitta i så det var perfekt akustik.

Den tredje killen spelade violin och gjorde detta mycket bra. Härligt att se så hängivna grabbar. — Den tredje killen spelade violin och gjorde detta mycket bra. Härligt att se så hängivna grabbar.

Gedansk

May 02, 2015

Gågatan i Gedansk

Vacker röst.

En riktigt vacker stad.

Sopot

May 02, 2015

Den långa bryggan i Sopot är över 500 meter. Härliga vårvindar.

Ett myller av folk.

Många olika folkslag

Rätt vindar för surfing.

Tänk, jag fick också vara med.

Nere på strandpromenaden var det gott om fina planteringar

Spelade riktigt bra.

I närheten av Kaliningrad

May 01, 2015

Resan i Polen började med en tur till gränsen till Kaliningrad via tarmen ute vid havet. Tyvärr gick det inte att komma hela vägen.

Det gick inte att övertyga övriga resesälskapet att försöka ta sig hela vägen till gränsen.

Där den gröna tarmen slutar börjar Kaliningrad. Polackerna verkar anse att det inte existerar.

Inte helt lätt att komma vidare.

Bilar jag inte har något speciellt minne av.

April 13, 2015

För det mesta när jag ser en bil har jag på ett eller annat sätt ett förhållande till den. Något man mins, har varit med om eller kanske fått provköra vid något tillfälle. Det är dock inte alltid så. T.ex. hur många som är födda på 60talet är superintresserade av T-Fordar? Jag tror att det är här det ligger. Har bilarna inte varit en del av ens vardag på ett eller annat sätt så bir de ganksa anonyma för en. Bilderna ni ser här nedan är mer eller mindre så för mig. Ingen större relation men rätt cola i alla fall och det är väl själva grejen att befinna sig här som är det bästa.. Titta och njut av all nostalgi och jag hade varit tacksam för era kommentarerar om det är så att ni vet vad det är för bilar. Jag passar på att numrera bilderna för att underlätta. Denna första kanske skulle kunna var en Renault Dauphine. Tycker grillen påminner om detta men är osäker.

Tänk att Åke, mannen som drev skroten bodde i denna lilla stugan mitt bland bilarna.

Fika på ett upp och nedvänt badkar och i en underbar atmosfär.

Så här glad blir man när man är på Ryds Bilkyrkogård.

Skylten vid parkeringen går inte att missa.

Bilar vi mins från när vi var barn på 60 och 70 talet. Ett minne som sitter starkt. Kolla bilderna du med.

April 08, 2015

Tänk att jag inte fattat att denna bilkyrkogård var så nära under alla dessa år. Vi har stuga lite drygt en mil eller två härifrån. Bättre sent än aldrig tänkte jag. Nu i Påsk var nog bäst att passa på innan grönskan helt tagit överhand och jag lyckade även övertala frugan att hänga med på denna lilla utflykt, dock inte från stugan utan från Klågerup. En nätt tur på nästan 40 mil t&R.
Vad gör man inte för lite coola bilder!
Denna bilkyrkogård ligger strax utan för Ryd ca 2km mot Hässleholm och på höger sida.

Vägen är målet gäller oftast  fast inte denna gång. — Vägen är målet gäller oftast fast inte denna gång.

När masn kommer här på stigen känner man hur förväntningarna börjar taggas upp och stegen blir snabbare och snabbare.
När vi kommer fram till alla bilarna så infinner sig det jag kallar "veteranmarknadskänsla" Man kan inte gå fort nog mellan stånden då man är rädd att man skall missa något. Knepigt för dessa bilar har ju stått här några år och kommer knappast att rulla iväg under tiden vi är där.
Jag kunde dock konstatera att merparten av gubbarna hade samma känsla och det nästa sprangs i snåren.
Det blev några bilder och för att inte helt trötta er tittare (om jag nu har någon som besöker denna blogg) så tänkte jag börja med de bilarna som jag har någon form av relation och minne till på ett eller annat sätt under 60 och 70 talet. Merparten av dessa var ju den sortens bilar som var vanliga när man var så där upp till 10-12 år. Bilar som också fans som leksaksbilar. Jag tar tacksamt emot kommentarer och era minnen om ni vill delge dessa. Nu "Kör" vi

Volvo Amazon...

Detta var nog det svenskaste av det svenska när det gällde bilar när jag var liten. Jag hade en vit Tekno i skala 1:43 men aldrig någon i fullskala. Man trodde aldrig de skulle ta slut på vägarna. En typisk pågabil och det är nog den första bilen jag fick åka med i där det var en kompis som ägde den och inte en kompis pappa. Faktiskt en tur till ungdomsgården. Det var grannen hade en som var lätt Cusomiserade, dvs utan kofångare och spoiler fram samt inbyggt backljus i bagageluckan. En annan "bekant" hade en men ett inbyggt barskåp i vänster sida bak (där man normalt har ett armstöd). Listan kan göras lång med alla händelser man vart med om. En gång blev vi stoppade av snuten för att de ansåg vi körde för fort på Stortorget vid korsningen vid Lillatorg, min kompis hävdade till Polisen att det var fjädringen som var så dålig på dessa gamla bilar så det såg mycket mera ut än det var. Om jag minns rätt kom vi i alla fall undan utan böter. Det var en 70a med B20. Sista årsmodellen.
En annan gång testade vi hur många Cigg 3 man kunde röka utan att veva ner rutorna. Jag har för mig att det var ca 18 stycken innan det blev outhärdligt.
Notera att höger bakhjul är det klassiska Michelin X. Min far kunde klämma ut 8000 mil på bakjulen på vår Saab med dessa däcken De var tider det.

Vi får väl börja i rätt ordning eller vad man skall säga.
När mina föräldrar träffades körde min far Vespa och det med bil var inte alla förunnat på den tiden. Rätt snart var jag på väg och jag antar att det där med Vespa och barnvagn inte riktigt fungerar. Farsan fick lov att köpa en firmabil från NK där han arbetade. Bilen hade varit dekalerad med NK Mattor eller nått i den stilen. Men en hårfön togs dekalerna bort men istället för att vara Vit text så var det nu en mörkoblekt variant men man såg exakt vad som stått på bilen innan, kanske inte så skoj. Jag har för mig att vi hade det så i början men efter ett tag så skulle detta åtgärdas. Det inhandlades en färgspruta som kunde monteras på damsugarslangen och denna fästes på damsugarens utblås. Jag kan bara föreställa mig kvalitén. Jag har sett Dia på hur det gick till med maskering med tidningspapper och allt skedde utomhus en solig sommardag.
Det var en trevlig bil. De första åren körde jag med i min barnstol som man hängde över ryggstödet bak och med egen ratt för att sedan så där perfekt kunna stå upp mellan ryggstöden till framsätena och liksom vara med i körningen på ett aktivt sätt.

När jag var ca 5-6 så var skulle vi byta bil. Jag kommer ihåg att jag inte alls gillade det. Morrisen hade kanske gjort sitt och jag mins att mamma tyckte det var bökigt att sätta in barnvagnsinsatsen i baksätet med lillsyrran i. Morrisen hade ju bara två dörrar. Då farsan hade varit väldigt nöjd med denna Engelska bil så var det kanske naturligt att titta efter samma märke fast en nya variant? Ett val han kom att ångra tro jag . Det blev i alla fall en Röd Morris 1100. Det fina var att vi fortfarande kunde säga -Skall vi ta en tur med Morrisen för det stämde ju fortfarande. Det var dock en helt annan bil. Den hade dubbla förgasare som alltid klyddade och var o-synkade. Farsan blev specialist på att justera in dessa och instrumentet med en liten kula som rör sig upp och ner i ett glasrör och indikerar vacuumet ligger fortfarande i sin originalförpackning hemma i garaget. Jag har inga riktigit tydliga minnen av denna bilen mer än att både mamma och pappa och ibland morfar också rökte i bilen och att den lilla vädringsrutan fram öppnades upp på glänt. Detta var en finess. Föräldrarna rökte Röd Commerse vil jag minnas.

Nu hade föräldrarna köpt ett gammalt hus som skulle renoveras och året var 1968. Nu skulle vi ha en riktigt bil och en som det gick att lasta i. En Saab 95 2-taktare eller en så kallad Djungeltrumma med det karakteristiska ljudet införskaffades. Jag är osäker på årsmodell men tror att det kan ha varit en 62-64? Den var ljusblå och man kunde var 7 personer i den. Det var perfekt när vi skulle ut på en bilutflykt med mormor och morfar. Det fanns plast för alla + att jag kunde ha en kompis med mig och vi fick då sitta där bak på andra hållet på det lila extra sätet som gick att fälla upp. Säkert var det också, för vi åkte ju med ryggen framåt.
Vi hade denna bilen i ca 4-5 år och jag mins en gång när vi var på väg till Lund och jag fick sitta framme att det kändes så konstigt varje gång vi körde i en vattenpöl. Golvet liksom åkte uppåt. Ni som haft en Saab 93, 95 eller 96 vet att under golvmattorna ligger en tillpassad Masonite skiva med ljudabsorberande "ull" på undersidan och gummimattan sedan ovan på denna. Väl framme så lyfter pappa på härligheten och det är ett hål stort som en assiett eller kanske som en mat tallrik. Aj då.... det var ju inte så bra. Den här bilen får vi byta bort tänkte nog pappa men han sa inget där och då. Mer än ett morrande vad f....n.

Min mamma var lärare och hade längre ledighet än pappa hade. Han hade väl bara 2 eller 3 veckor som var standard. Mamma och vi två barn spenderade därför en sommarvecka eller två hos bekanta i Belganet där deras stugan låg. Det gick ofta till så pappa körde upp oss ena helgen och körde sedan hem och jobbade i veckan för att sedan komma upp nästa helg igen för att hämta oss. Vi åkte upp som vanligt i Saab 95an men när pappa kom för att hämta oss så kom han i en chokladbrun Saab 93 med den karaktäristiska stående grillen i gjutaluminium. Den var skinande blank och väldigt fin. Pappa hade fått ett riktigt bra bud och glömde nog att nämna det där med hålet i golvet på Saab 95an. Nu var året 1970-71 och denna bruna skönhet var nog från 65-66 skulle jag tro.

Det som förbryllar mig på denna bilden är att det ser ut att sitta en V4 4 takt i denna bilen men denna kom först 67 och hade inte den grillen? Kans det vara att någon konverterat bilen under åren?
När vi haft den bruna ett år eller två så tittade pappa inom bilfirman igen och försäljaren kom fram direkt och var fortfarande förbannad. Den jävla bilen jag bytte in var ju helt upprostad bakom framhjulen. Jag sålde den till en kille i Osby och när han kom till Höör så pendlade helljuset mellan 2 meter framför bilen och upp till telefontrådarana. Den jävelen hade fantamej rostat mitt av. Det måste du haft på känn eller? Ehhh nä svarade pappa och hade nog bestämt sig för att det nog inte var ett ställe att försöka göra nästa bilaffär på utan gled nog snabbt där ifrån.

Det där med rost var ett ganska stort problem på bilar när jag var liten och redan efter några år var det ju dags att börja laga. Minns ni hur ofta det skulle bytas avgassystem. Vår granne, Lennart var en rätt trevlig och händig prick. Han kunde svetsa och hade en egen gas-svets som han använde för att reparera på sin VW buss. Det var en äldre variant med delad framruta och där taket gick fram lite över glaset som solskydd. Den hade också två dörrar på sidan och inte skjutdörr som de modernare sedan fick. Jag minns att han alltid höll på med denna bilen och svetsade och svetsade men jag har för mig att det slutade illa och att den tog fyr innan den blev klar. Kanske det inte var så farlig och att det blev bil av den tillslut.

Detta var en bil som inte gick att ta miste på med den knepiga vinkeln på bakrutan. Ett sätt för europeiska Ford att lika Lincoln i staterna. Kan det vara så att Hogvard ligger i Smålad och att det är Ron och Harry Potter som parkerat här.

Efter hand som ekonomin i vår familj blev bättre så blev det utrymmer får två bilar i familjen. Mamma skulle få en egen bil. Av någon anledning så föll valet på en VW från 1958. Den hade inte delad bakrutan men väl den så kallade lilla bakrutan. Den var turkos och med matt svart framlucka. Vi barn tyckte den var väldigt skoj att åka i då man kunde ligga i den så kallade skyttegraven bakom baksätet. Man kunde säkert får in 5-6 ungar där bak. Den hade alltid en speciell lukt och jag tror det var för att den aldrig blev riktigt varm invändigt och därför hade lite fuktproblem. Jag mins den som ganska problemfri och pappa lärde mig hur man ställde tändningen och brytarspetsarna på just den bilen. Jag tro inte jag var mer än kanske 12 år. Instruktionsboken var föredömlig mins jag och där stod exakt hur det gick till. Jag tror att detta var den första bilen jag fick köra själv när pappa satt vid sidan av. Det var vid samma tid ungefär. Rätt coolt när man var 12.

Våra grannar var mera för Volvo. De hade en Amazon Kombi. En mellanblå och det var en riktigt slitvarg mins jag. De hade gård och ofta var bakluckan nedfäld och utgjorde ett extra lastutrymme. Ofta fick man åka med och handla och vi barn satt ofta längst bak. Varför vet jag inte riktigt men kanske det var så att baksätet ofta var nedfällt det också och föräldrarna satt fram och vi satt/låg löst där bak. Skoj var det och det köptes ofta en påse Dillchips som åts i bilen på väg hem. Detta var något helt unikt för mig. Vi köpte aldrig några chips vid denna tiden i vår familj vad jag kan minnas och vi åt dem definitivt inte i bilen.

Här hade men brott när man skulle demontera hastighetsmätaren och formligen fläkt ut den ser det ut som. Spekulerade ni också när ni var små hur hastighetsmätaren på en Amazon kunde fungera? Hur Volvo kunde få den röda pilen att bli längre och längre ju fortare man körde? Det var nästan magi. Själv hade man ju i 10-12års åldern demonterat ett antal radioapparater och visste ju hur kanalvisaren fungerade med snören kopplade till rattaran och jag såg framför mig hur detta var uppbyggt på samma sätt med någon form av slirkoppling. Att det var en liggande rulle stor som en hushållsrulle (inner delen) kunde man ju inte fatta då.

Våra grannar med förkärlek för Volvo hade PV444 eller kanske det var en riktigt tidig 544? Den var 3 växlad och osynkad 1a. Frun i huset hade svårt med att växla ner till 1an och slirade ofta på kopplingen på ett utstuderat sätt. Det lät så där speciellt som bara ni som hört B16 som spikar och hostar när den ömsom gör 500 varv och sedan kvickt ökat till 2000 för att sedan gå ner till 500 igen och hur detta låter. Just denna på bilden var en äldre variant med så kallade pilar. Volvo PV var nog skotens vanligaste bil.

På denna bilen ovan har man klippt bort den delade bakrutan på ett ganska brutalt sätt? Man kan ju undra varför? Någon som skulle konvertera en yngre kaross till att bli äldre? 1954 kom den med hel bakruta och 58 med hel framruta. Det fanns faktiskt konverteringssatser att köpa där men helt sonika skar ut de gamla bakrutan och så svetsade man i den stora rutan för ökad säker het med bättre sikt. Jag råkade ut för detta mer än en gång när jag skulle köpa min PV. Allt verkade så bra till säljaren säger - Ehmmm den är konverterad till stor bakruta. Tack men nej tack. Här verkar det var omvänt?

På denna bilen har det inte suttit några backspeglar på det som sedan blev vanligt utan troligen suttit fram på skärmarna.

Den typiska springan i B stolpen med plats för den så kallade pilen. Gick den inte ut fick man slå till på insidan.

Lustigt nog hade denna PV kvar aluminium kepsen som satt över mätarna. Den kom 1950 tror jag. Den var i annan design de första åren och konstigt nog i beige plast som nog sprack rätt kvickt.

Tänk vad många Duetter som gått EPA-Traktordöden till mötes eller hur man skall se det. Allt byggde på en lag som skapades under mellankrigstiden (tror jag) där man fick lov att bygga om gamla bilar genom att plocka bort fjäderpaketet och skruva bakaxeln direkt mot ramen. Axelavståndet skulle kortas och hade ett maxmått och på en Duett tro jag man fick flytta fram bakaxeln ca 25-30 cm. EPA-taktorn skulle utrustas med flak och fick bara ha två växlar. Ganska enkelt och man kunde på det sättet öka mekaniseringen inom lantbruket och kunde väl köra lite transporter och enklare göromål på gården med detta ombyggda fordon. Att sedan 16 åringar på 70-talet skulle komma på denna idé att bygga sig ett nöjesfordon och som man kunde fara runt på vägarna med var det nog ingen som tänkt på från början. Även en Duett kan man med lite större bakhjul varva ut rätt bra och komma upp i 100 knyck med. Att det sedan studsar och är förenat med livsfara var det inga pågar som tänkte på. Just 1957 har jag för mig den fans i denna blå och vita kombinationen. Även detta en riktig slitvarg med sin stabilla ram.

Är detta en DKW tro. Lite osäker men vi hade en bekant som hade en sådan och enligt honom så var det en väldigt bra bil förutom att det var en 2 taktare och det var ofta klydd med stiften. Precis som på halvdåliga mopeder. Han hade en tändstiftsbläster som han rengjorde stiften med och så där av en händelse så har jag den i dag. Jag använder den inte så ofta :-)

Jag kan nog ha varit 5-6 år gammal och vi skulle ut till min farfars torp i Björnstorp för att fira Påsk. Det blev snöstorm och på hala sommardäck så fick vi möte med en Svart Bullmerca. Pappa höll till vänster som man gjorde på den tiden och tyckte nog att "gubben" i den mötande bilen körde mitt på vägen. Det bar sig inte bättre än att vi for i diket och mannan stannade och ursäktade sig och skulle hjälpa till att skotta loss och dra upp oss. Under tiden för att jag inte skulle frysa fick jag sitta i deras bil och prata med Frun. Jag minns att efter spektaklet med bärgningen så fick jag en 2 krona av farbrorn och kände mig väldigt stolt. Jag minns än i dag att jag tyckte detta var en väldigt stor peng.

Synd att den bilen skulle behöva hamna här i mossen och på sidan dessutom, helt utan värdighet. En av de få bilarna med glaskross kvar i listen.

Även här ser man hur de europeiska Fordkillarna fått inspiration från Usa och Ford Thunderbird fast en lite mindre version. 1967 när min lillasyster skulle födas var jag 4 1/2 år. Mamma och pappa hade gjort en deal med grannarna som bodde i Tegelmästarvillan i Bara att de skulle passa mig några dagar när mamma låg på sjukhuset och pappa jobbade. De hade tre pågar och mamma hade två av dem i sin klass. Jag minns det som om det var i går konstigt nog. De hade TV och det hade inte vi och detta var en senlatin för mig men på denna TV så hade de en lampa som var gjort av en rund torkad fisk med taggar på och som det lyste om. Jag var väldigt imponerad av denna lysande fisk. Pappan byggde flygmodeller och det var absolut förbjudet att gå in i detta rum där flygplanen fanns. Det luktade Araldit och start och GOTT i rummet. En annan sak jag minns lika tydligt var att de hade en Ford Taunus i samma ljusblåa kulör som på bilden fast en kombi. Den hade bakljusen uppe i taket ute vid kanterna eller möjligen högt upp på sidostolparna. Jag mins inte helt men tyckte det var en väldigt "tuff bil" och man skall komma i håg att vi samtidigt hade en Morris Minor från 50 talet som i jämförelse kändes som en veteranbil med "lösa" fram och bak skärmar och utanpåliggande gångjärn till dörrar mm. Hur kan man minnas detta så tydligt när man bara var 4 1/2 år och det är snart 50 år sedan?

Opel Record var inte min favorit när jag var lite. Det var inte för än senare vid tonåren som jag såg likheterna med t.ex. en Cheva 56a och tyckte det var lite coolt med dessa äldre modeller.

Tror detta är en Opel Record 66 men är osäker. Nu börjar formerna lika nått i alla fall. Tyvärr var det ju små bilar och ofta med en sur 4a. En Impala kopia?

Kolla det vackra handtaget. Jag riktigt känner hur låskolven som man trycker in när man öppnar dörren kärvar lite.

Den var ju inte i klass med Record cupé åren 67-71 som jag själv hade en och dessutom en riktig HT som saknade B stolpe och där man kunde veva ner både bak och fram och det blev helt öppet. Detta har jag skrivit om innan i min blogg när vi körde med öppna rutor från Malmö till Jönköping för att det var coolt men fick veva upp i Växjö för hela innertaket rasade in. Det får ni läsa om i en tidigare blogg.

Ser ni tändningslåset med sin klassiska springa. Det var en rätt cool funktion. Man kunde ta ut nyckeln i steget innan rattlåset gick i. Då var bagageluckan låst och handskfacket låst om man ville och så kunder verkstadskillarna starta bilen med en enkrona eller bara med att vrida på den förkromade knoppen. Fiffigt.

Jag mins också ljudet när man drog till handbromsen. Det var väldigt täta steg i klicken så det lät på ett speciellt sätt. Man vrede sedan detta nedåt till höger för att lossa bromsen. Jag drog aldrig min så ofta för jag var rädd att den skulle fastna. Det är nått skit med gamla dåliga trumbromsar med dåliga virar till handbromsen. Allt bara rostade samma till en ena röd klump

När jag gick i småskolan i Bara så hade vi två bussar när jag började. En riktigt liten en. Jag tror nästan den var byggd på en Volvo Snabbe men jag är inte säker. Jag tror denna brandgula kaross tillhörde en Snabbe en gång i tiden. Vår buss såg ut lite så här i fronten i alla fall. Kanske någon annan vet mera om små skolbussar från tidigt 60-tal. Jag vill minnas at det var röda fina säten med kromade bågar till nackstöd/handtag och som man kunde vila hakan på när man satt bakom för att vara nära tjejerna när man åkte på utflykt med skolan.

I skolan hade vi även en större buss. Den var ursprungligen gjord för vänstertrafik men blev omgjord och på och avstigningsdörren blev flyttad till höger sida. Det var bara vid större utflykter när vi var flera klasser som denna rekvirerades. Jag tror det var vänsterstyrd från start och inte hägerstyrd som denna men jag vet inte säkert.

Samma blå färg som vår skolbuss och liknande lampor men men, man mins kanske inte så noga.

Detta var några av de bilar uppe på Bilkyrkogården i Ryd som jag hade tydliga minnen till. Hoppas ni också känner igen er i några av bilarna och ni får gärna kommentera och korrigera mig. Inte helt lätt att identifiera bilar som är helt rensade på att märken mm. Nästa blogg jag nog att fokusera på detaljer eller kanske de äldre bilarna. Välkomman åter.

Konstrundan eller kanske vi kanske kallar det "bilrundan"

April 05, 2015

Första stoppet på årets konstrunda var i Torna Hällestad. I den gamla brandstationen precis intill branddammen. Där huserar ett trevligt konstnärspar som sysslar med Raukubränning.
Sole Hantverk heter det.
http://www.solehantverk.se
Jag kan verklige rekommendera er att köra dit en helt vanlig helg och titta på allt spännande som tillverkas här. Du kommer att få ett trevligt bemötande och information om hur det hela går till och med dig hemmet ett minne för livet och en grej som garanterat bara du har.
Så klar skulle kameran varit framme och förevigat lite inne i ateljén men man kan ju förväxlas med Spion så jag lät bli.

Direkt efter Torna Hällestad så körde vi mot Kivik. Då vi körde "nyvaxad Audi A5" så var det inte närmsta vägen som gällde utan den trevligaste och vi sicksackade oss genom det skånska landskapet och anlöpte Kivik från Vite Mölle. (där firade Gertrud och jag våra första midsomrar med bortblåsta tält och annat skoj men det är en annan historia )

Väl framme i Kivik så var målet riktat mot Buhres och vi intog "sillakön" och tyvärr så låg denna i skugga och det blåste förbannat kallt. Jag hann med att ta några bilder undertiden vi väntade. Vi fick alla samma budskap.
-Ni är snälla och håller er på denna sidan då radiosignalen är lite svag till Pucken så vi kanske missar er..... Hu var kallt det var att stå i skuggan i kö. Gott var det dock när vi väl fått vår mat. Stekt Sill med Mos och lingon. Efter Buhres var vi så utkylda att vi bara längtade efter att komma in i den varma goa bilen igen men, vi promenerade runt en liten stund och tittade in lite här och var i Kivik för att få i oss kultur och konst. Alla passar ju på att ställa ut och vill sälja något som kan förknippas med konst och hantverk.

Efter Kivik skulle vi ner till Kåseberga och kanske något stopp på vägen. Planen var att gå upp till Alestenar men.....solen ville inte riktigt på slutet och vinden tilltog så vi slog detta ur hågen redan innan vi kom fram. Ett stopp i Sandhammaren var dock tvunget. Johan satt kvar i bilen och kollade på alla 5 målen som Ronaldo gjort i matchen och jag rusade ner till stranden för att ta lite bilder. Paret ni ser hade en dotter på ca 5år som gick i strumpsock i sanden. Huuu va kallt.

Just som vi kom fram så gick solen i moln och det blev så där grått och kallt fast himlen var blå i fjärran. Viktigt att tänka på att östkusten skall besökas på morgonen/ förmiddagen om man vill att solen skall lysa på stranden och inte sen eftermiddag som det var nu. Svårt ljus helt enkelt. Det var dock lätta att fota utan en massa folk.

Sandhammaren. Gå ut och simma in stod det och var försiktig med underströmmarna. Tror jag stannar på stranden i dag,

Hit har Gertrud och jag kör många gånger när vi var unga. Jag minne speciellt en gång när jag hade min Opel Cupé 69. Vi hade varit här hela dagen och hade haft fika, kylväska och hela kitet med oss. Var så där lagom trötta och ville hem och hade nog stannat en timme eller två för länge. Kommer fram till bilen och ser till vår förtvivlan att framhjulet har punka.... FAN.
Bilen står dessutom så där lagom fel som den gör när man parkerar där man egentligen inte får och jag har svårt att få in domkraften under bilen. Hjulbultarna sitter som berget och är svåra att få loss med den lilla korta hylsnyckeln som är original och när reservhjulen väl skall på så har det inte mycket mera luft i sig än det som redan satt där. Mycket erfarenhetslära här men hem kom vi och efter denna fadäs har jag rätt grejor med och alltid luft i reserven.

Med tanke på hur vågorna helt plötslig började slå mot stranden och på ett lite knepigt sätt så var dessa nog från en färja eller nått liknande. Knepig skugga men rätt vackert.

Jag tycker det är nått visst med havet och gärna på vintern eller så här på våren innan allt blir så sockersött och en massa badgäster.
5+ Brrrr

Oh my.. Jag kände inte igen mig, Stranden brukar var bred och härligt mjuka dyner. Det verkar som havet verkligen knaprat in på land och en stor del av stranden är borta???

Samma sak åt detta hållet. Var skall nu alla ligga och sola? Stranden är ju lika liten som i Trelleborg. Härliga färger i vassgräset i alla fall.

Nä snart har vi havet hela vägen hit. Tur man bor 44 möh.

In i bilen igen efter lite foto i Sandhammaren och siktet inställt på Kåseberga. Nu skulle vi ha en glass och njut i lä. Hmmmm, det var inte lika lätt gjort som sagt. Vi strosade lite fram och tillbaka men fick ta sista kulan i bilen. Inget jag gillar egentligen...men det var för ruggit helt enkelt. Våren är inte här på riktigt och vi var för tunt klädda.

En snabb bild när solen var i moln för att fånga dramatiken och sedan drog vi hemåt igen. En trevlig dag med mycket härliga vyer. Nästa gång när vi gör om det är det med Hoj och minst 10 grader varmare. Påsken är tidig och då brukar också våren var den men det är inte alltid värmen hänger med, det märks. Fortsatt glad Påsk på er.

Fortsättning med att klippa fruktträd.

March 22, 2015

I dag var Abbe så där riktigt sugen på att komma ut efter frukosten. Han tittade så där bedjande som bara et djur kan. Jaja du skall få komma ut.

Upp på stegen och så igång igen. Det är inte klart än. Det är ju rätt skoj med de första 5-10 träden men sen börjar det blir rätt drygt. Det är en jäkla massa pinnar som skall klippas.,
Vädret var dock riktigt fint, i alla fall på förmiddagen, om än lite kallt

Det är inte bara träden som skall klippas. Växterna i vilda rabatten skall också tuktas och växthuset skall städa och tvättas. Men det fina med att våren kommer i små steg är att man oftast hinner med allt i alla fall.

Fördelningen vi har är så att jag klipper och Gertrud räfsar samma och kör bort. Fungerar riktigt bra.

Notera att jag har en gjuten aluminiumfälg med smörjnippel på min rullebör. Just denna fina fälg fiskade jag upp ur metallåtervinningen i Staffnastorp tillsammans med en 20l Jeep-dunk. Tänk att folk inte förstår att uppskatta rediga grejor.

Det är ganska jobbigt att klippa kan jag informera om även om man har en pneumatiska sax. Det är ju trots allt pinne för pinne som skall av.

Rätt vad det är så kommer Johan ut med en klubba i ena handen och en mobil i den andra och börjar trixa. Sånt piggar ju upp.

Sedan så ser det väldigt fint ut när det är klart. Varje träd r som ett litet bonsaiträd. hehe.
Nu e det bara 8-10 träd kvar.

Med våren kommer också skadedjuren...I dag upptäckte vi att våra kära rådjur varit framme i rabatten och klippt av alla Tulpaner. Det som liknar avklippt purjolök är våra fina tulpaner.

Man behöver faktiskt inte åka så långt för att fota djur. Tidigt i morse var jag ute och smög i trädgården och vem stod väl där! — Man behöver faktiskt inte åka så långt för att fota djur. Tidigt i morse var jag ute och smög i trädgården och vem stod väl där!

På jakt efter råa djur.

March 18, 2015

Helt ljudlöst smög jag mig fram till gaveln på garaget och stack försiktigt fram kameran och objektivet runt hörnet. Min förhoppning var att solen skulle blänka i ögonen på den lille rackaren vilket skulle göra att jag förblev osynlig. Tricket verka… — Helt ljudlöst smög jag mig fram till gaveln på garaget och stack försiktigt fram kameran och objektivet runt hörnet. Min förhoppning var att solen skulle blänka i ögonen på den lille rackaren vilket skulle göra att jag förblev osynlig. Tricket verkade fungera. Hjärtat bultade på rätt bra och jag kände att jag hade lite svårt att hålla kameran helt stilla.

För att försöka förbättra bilden ytterligare så visslade jag lite lågt för att fånga nyfikenheten. Även detta tricket lyckades och han tittade rakt mot mig fast verkade inte se mig.

Stärkt av framgången skulle jag försöka fota från andra hållet i motljus. Nu blev det annat ljud i skällan och det räckte jag kikade fram runt hörnet så stack de båda två.Detta var dock en riktigt trevlig liten morgonupplevelse som gjorde min dag.&n… — Stärkt av framgången skulle jag försöka fota från andra hållet i motljus. Nu blev det annat ljud i skällan och det räckte jag kikade fram runt hörnet så stack de båda två.
Detta var dock en riktigt trevlig liten morgonupplevelse som gjorde min dag. Kan start rekommenderas

Hela tanken med att köpa detta gömsle var att kunna kommer när djuren utan att störa eller skrämma och i första hand kunna dem på nära håll för att fotografera. Förhoppningen var också att vi skulle kunna göra det tillsammans Gertrud … — Hela tanken med att köpa detta gömsle var att kunna kommer när djuren utan att störa eller skrämma och i första hand kunna dem på nära håll för att fotografera. Förhoppningen var också att vi skulle kunna göra det tillsammans Gertrud och jag. Någon gång i alla fall.
Detta är ett gömsle består av 4 ringar av stålfjäder som går att snurra samman så de bara blir en tredjedel så stora. Gömslet är ca 1,6X2 och jag tror ca 1,7 på högsta punkten. Det är möjligt att öppna gluggar i olika storlek åt alla håll. Insidan är helt svart.

Första testet av nya Gömslet

March 16, 2015 in Natur

Så här ser det ut där jag låter objektivet kika fram. Här skall också göras lite förbättringar. Helgen gick åt till att klippa fruktträd och umgås så det blev inte någon tid för att testa gömslet då. Idag skulle jag ju arbeta hemma och då det skulle… — Så här ser det ut där jag låter objektivet kika fram. Här skall också göras lite förbättringar. Helgen gick åt till att klippa fruktträd och umgås så det blev inte någon tid för att testa gömslet då. Idag skulle jag ju arbeta hemma och då det skulle vara en vindstilla morgon med soluppgång så kände jag att det var perfekt. Bara en liten bit ifrån där vi bor är det väldigt gott om Vråk och Glador. Det sitter alltid rovfåglar på allt som sticker upp. Min tanke var så klart att kommer jag då med en lite högre pinne och den finns på plats när det ljusnar så skall det väl alltid komma någon sorts pippi på besök. Om inte annat så en kråka med tanke på den lockande köttbiten på marken. Här skall det fotas fågel.
Så här mycket ser man inifrån.

I går kväll så tillverkades den portabla fågelpinnen som baseras på en spade. Enkel att placera lätt att flytta. Jag vet att detta kanske var lite naivt och förhoppningen var väl inte så stora egentligen fast nog hoppades men lite.&nb… — I går kväll så tillverkades den portabla fågelpinnen som baseras på en spade. Enkel att placera lätt att flytta. Jag vet att detta kanske var lite naivt och förhoppningen var väl inte så stora egentligen fast nog hoppades men lite. Hela planen var väl snarare att testa av detta innan det egentliga riktiga provet hemma hos svärmor. Det bästa är ju att göra det på hemmaplan. Egentligen är det bara ett litet steg på väg mot Hjort foto.
Jag har ingen erfarenhet av detta tidigare men jag kan tänka mig att fåglarna behöver vänja sig lite. Vad säger ni som vet?
Som ni ser är detta ut med en mindre väg och det hade ju inte gått lång stund innan gömslet fått en annan ägare om jag lämnade det där för fåglarna att vänja sig vid det.
Jag var på plats vid 6 tiden och satt till 7:15. Hörde väldigt mycket fågel men såg inte mycket och definitivt inget på min pinne.

Lite som att fiska. Man tittar på annat och hoppas det skall hända något när man minst anar det.  Tyvärr var det ganska kallt i morse och även om jag var välklädd så blev det rätt kyligt efter en 40 minuter trots långa kallningar och … — Lite som att fiska. Man tittar på annat och hoppas det skall hända något när man minst anar det. Tyvärr var det ganska kallt i morse och även om jag var välklädd så blev det rätt kyligt efter en 40 minuter trots långa kallningar och tjocka tröjor under jackan. Man får dessutom försöka sitta helt stilla.

en stund efter 07 :00 var jag nöjd. Kröp ur, fällde samman min lilla tältstol, tältet, stativet och plockade samma grejorna. Nästa test blir hemma i trädgården men lite fasaner för att se hur de reagerar på det hela. kanske det m… — en stund efter 07 :00 var jag nöjd. Kröp ur, fällde samman min lilla tältstol, tältet, stativet och plockade samma grejorna. Nästa test blir hemma i trädgården men lite fasaner för att se hur de reagerar på det hela. kanske det måste stå till sid på samma plats några dagar för att det skall fungera.
Så här härligt var det när jag kröp ur mitt svarat gömsle. Kanske är det bättre med helt vanligt naturfoto.....
Frisk luft fick jag gott om och som vanligt är det ju resan som är målet.

Väderprognosen lovade strålade soluppgång och -2 grader kl 6:45 i Skäralid. Åter igen var det dags att ställa klockan på 5:30, en snabb tallrik fil och iväg. Borde kört lite tidigare för solen hade redan börjat stiga över horisonten n… — Väderprognosen lovade strålade soluppgång och -2 grader kl 6:45 i Skäralid. Åter igen var det dags att ställa klockan på 5:30, en snabb tallrik fil och iväg. Borde kört lite tidigare för solen hade redan börjat stiga över horisonten när jag kom fram men å andra sidan så skulle jag fota nere i dalen denna morgon var det ju tänkt

Ytterligare en tidig torsdag, denna gång ett besök i ravinen i Skäralid

March 12, 2015

Det passar faktisk perfekt att ta ett stopp på vägen till kund och fota lite och det är så uppiggande också en sådan tidig morgon. Detta är första bilen ut över sjön. Lite älvor dröjer sig kvar ovan på vattnet och solens strålar börjar sippra ner me… — Det passar faktisk perfekt att ta ett stopp på vägen till kund och fota lite och det är så uppiggande också en sådan tidig morgon. Detta är första bilen ut över sjön. Lite älvor dröjer sig kvar ovan på vattnet och solens strålar börjar sippra ner mellan grenarna.

En bit längre in där åsen är lite lägre så sticker solen igenom och man ser älvorna lite tydligare. Räddningsringen lyser så där härligt kontrastrikt som det nog var tänkt en gång. Svår att missa. När jag först såg den i sökaren trodde jag det … — En bit längre in där åsen är lite lägre så sticker solen igenom och man ser älvorna lite tydligare. Räddningsringen lyser så där härligt kontrastrikt som det nog var tänkt en gång. Svår att missa. När jag först såg den i sökaren trodde jag det var en så kallad Lense Flare (reflektioner inne i objektivet som man får mer i mer eller mindre omfattning vid motljus) men det var det inte.

En bit längre in i dalen blir ån mindre och brusar högre. Det är helt underbart att man gjort så fint och anpassat skogen till barn och äldre men fina plankstigar. Hör ni hur det brusar och luktar så där härligt som det bara gör i skogen en tid… — En bit längre in i dalen blir ån mindre och brusar högre. Det är helt underbart att man gjort så fint och anpassat skogen till barn och äldre men fina plankstigar. Hör ni hur det brusar och luktar så där härligt som det bara gör i skogen en tidig vårmorgon.

Så snart det är liten lungnare vatten så samlar skummet sig. Undrar om det brunaktiga är pollen?

Låter man tiden gå så mjuknar vattnet på ett härligt sätt. Känns lite trolskt. 30sek, F2,8 och ISO 400.  Här fick jag ta till gråfilter för att få till det. — Låter man tiden gå så mjuknar vattnet på ett härligt sätt. Känns lite trolskt. 30sek, F2,8 och ISO 400. Här fick jag ta till gråfilter för att få till det.

Då var jag tillbaka vid sjön igen men nu på andra sidan och det ser nu helt annorlunda ut när solen ståt högre och tittar igenom grenverket ganska rejält.

Så härliga morgonfärger och vilken värme det blir i bilden. Några änder kvackar lite vid kanten när jag kommer och jag tror de påpekar att det är dags att åka och jobba nu eller så undrar det vart jag har brödet. — Så härliga morgonfärger och vilken värme det blir i bilden. Några änder kvackar lite vid kanten när jag kommer och jag tror de påpekar att det är dags att åka och jobba nu eller så undrar det vart jag har brödet.

En sista bild bara innan jag sticker iväg. En för varje öga eller för varje näsborre beroende på var allergin sitter. Hos mig är det både och.Ha en trevlig fredag — En sista bild bara innan jag sticker iväg. En för varje öga eller för varje näsborre beroende på var allergin sitter. Hos mig är det både och.
Ha en trevlig fredag

Så härliga fönster i de gamla husen i Lund

En marslördag i Lund

March 07, 2015

Här tog jag mitt allra första digitala foto med egen kamera. Dock var här ingen byggställningen den gången. En Pentax compact.

Kändes som första riktiga vårdagen. En hel del folk i rörelse denna lördag.

Även lite Mc ljud som visade sig komma från en Can-am.

Tänk vad lätt det är att fånga en fin vinkel med folk som står blixt stilla.

Klicka för att bläddra bland bilderna.

Onsdagenskvällens väderleksrapport lovade en strålande solskensmorgon i Röstångatrakten på torsdagen och kanske 1 minusgrad. Nu jäklar skall jag vara på plats när solen går upp ca 6:45 och se hur dimmorna skingras och hur solen bryter igenom innan j… — Onsdagenskvällens väderleksrapport lovade en strålande solskensmorgon i Röstångatrakten på torsdagen och kanske 1 minusgrad. Nu jäklar skall jag vara på plats när solen går upp ca 6:45 och se hur dimmorna skingras och hur solen bryter igenom innan jag sedan kör vidare till kund.

En torsdagsmorgon på Kopparhatten. En av Skånes många vackra platser.

March 05, 2015 in Natur

Jag sätter klockan på 5;30 men vaknar väl minst en timme innan. "Litta uppspelt" som vanligt när nått lite extra är på G. Kollar väder-appen och ser till min besvikelse att den visar molnigt men kanske en liten sol som tittar igenom. Kanske kan… — Jag sätter klockan på 5;30 men vaknar väl minst en timme innan. "Litta uppspelt" som vanligt när nått lite extra är på G. Kollar väder-appen och ser till min besvikelse att den visar molnigt men kanske en liten sol som tittar igenom. Kanske kanske, i dag tar jag chansen. Lägger mig tillbaka igen en liten stund och funderar på vilka objektiv som gör sig bäst. Lika bra att ta men ett lite urval. Var går solen egentligen upp när man står där på högsta punkten? Hur kommer skuggorna att falla? Jag har ju aldrig varit där så tidigt, Till höger i bild ser du raskanterna. Tänk att sten "bryter sig själv" genom att den spricker när det fryser och skapar dessa härliga fenomen,

Hmmm, inte tusan verkar det bara någon sol som vil bryta igenom här inte. Mest grått känns det som. Dock är det väldigt friskt och jag känner mig otroligt pigg.

Men vänta lite...nu ändrar ju ljuset sig lite. Blev det inte lite mjukare ljus där borta i bergväggen.

Ytterligare några gråa moln dra förbi och jag börjar så sakta gå tillbaka till bilen. Ser ni föresten så långt skogen kommit. Känns inte som det skall mycket värme till för än våren och min allergi skall explodera.

Ett sista kort på en ticka men sen blir det till att sticka.

Fast vad är de som händer så där helt plötsligt? Solen bryter igenom så där härligt lagom och jag springer genast tillbaka upp på toppen igen och försöker fånga några motljusbilder. — Fast vad är de som händer så där helt plötsligt? Solen bryter igenom så där härligt lagom och jag springer genast tillbaka upp på toppen igen och försöker fånga några motljusbilder.

Ju mera av solen som kikar fram ju mera glöder det i boklöven.  På vägen upp ser jag denna stora droppe där man ser konturen av löven. Macro objektivet kom ju inte med fast det blev OK i alla fall. F1.4 och 1/80 sek. ISO 500 här … — Ju mera av solen som kikar fram ju mera glöder det i boklöven. På vägen upp ser jag denna stora droppe där man ser konturen av löven. Macro objektivet kom ju inte med fast det blev OK i alla fall. F1.4 och 1/80 sek. ISO 500 här i skuggan.

Det blev ju inte så dumt i alla fall den här morgonen. Tänk vad ljuset kan växla snabbt och förändra hela intrycket.  Ser ni den lilla spindeln som krupit där fram och tillbaka och lämnat en tråd efter sig. Gör han det för att bygga grunde… — Det blev ju inte så dumt i alla fall den här morgonen. Tänk vad ljuset kan växla snabbt och förändra hela intrycket. Ser ni den lilla spindeln som krupit där fram och tillbaka och lämnat en tråd efter sig. Gör han det för att bygga grunden till ett nät eller är de en kvarglömd säkerhetslina? Det är ju trots allt en bit ner om han faller. :-)

Det är så där trolls skirt med alla dropparna som hänger från varje liten kvist och där solen strålar bryter och nästa bländar en. Upplevelsen avspeglas inte riktigt i bilden.

Kanske jag lyckas förmedla lite mera av känslan i denna bilden — Kanske jag lyckas förmedla lite mera av känslan i denna bilden

Helt plötsligt så ser kanterna mitt emot ganska olika ut jämfört med hur de såg ut för bara 5-10 minuter sedan.

Nu är ser jag hur det bildas ett blått hål i molnen och solen tittar fram på riktigt. Var det så här Moses upplevde den brinnande busken kanske? Vackrare än så här blir det inte denna morgon. Tyvärr ser jag hur molen åter jagar p… — Nu är ser jag hur det bildas ett blått hål i molnen och solen tittar fram på riktigt. Var det så här Moses upplevde den brinnande busken kanske? Vackrare än så här blir det inte denna morgon. Tyvärr ser jag hur molen åter jagar på och släcker ner delar ljuset och magin är över.

En sista bild tvärs över och sedan är det dags att dra till kund. Kanske man skulle ta med ett klätter rep nästa gång? Skoja bara. Har jag tur kommer mitt gömsle med posten i morgon,Ha en trevlig helg. — En sista bild tvärs över och sedan är det dags att dra till kund. Kanske man skulle ta med ett klätter rep nästa gång? Skoja bara. Har jag tur kommer mitt gömsle med posten i morgon,
Ha en trevlig helg.

Redan som 15 åring var jag riktigt sugen på en tung hoj men fick vänta med  MC kort tills jag var 20-21. Nu skulle det letas hoi. — Redan som 15 åring var jag riktigt sugen på en tung hoj men fick vänta med MC kort tills jag var 20-21. Nu skulle det letas hoi.

Min första riktiga MC, en Yamaha TX750 1973

March 01, 2015

Min arbetskamrat Raffi på Setrab hade en Honda 750 från 73 som han hade byggt om. Borrad, förlängd gaffel och en massa för tiden häftiga grejor så om ett brett Marlon Brando styre t.ex. det var ju bara en hake. En begagnad Honda var ju rätt dyr. Tro… — Min arbetskamrat Raffi på Setrab hade en Honda 750 från 73 som han hade byggt om. Borrad, förlängd gaffel och en massa för tiden häftiga grejor så om ett brett Marlon Brando styre t.ex. det var ju bara en hake. En begagnad Honda var ju rätt dyr. Tror en sådan på bilden låg på 15 loppor och det var inte att tänkta på för min del. Jag ville ju lacka om min Opel och hade massor av idéer. (ser ni min grå Opel i bakgrunden)

Jag hade sett att "smen" i Vinninge hade en Yamahas TX 750 stående. Denna var i mitt tycke betydligt coolare än Hondan med två cylindrar som ger så coolt ljud och dubbla skivor fram. Lite repad på det ena blåset och omlackad då det blivit en buckla … — Jag hade sett att "smen" i Vinninge hade en Yamahas TX 750 stående. Denna var i mitt tycke betydligt coolare än Hondan med två cylindrar som ger så coolt ljud och dubbla skivor fram. Lite repad på det ena blåset och omlackad då det blivit en buckla tanken vi kullkörningen. Jag visste inte ett dugg om hojen mer än at den bara gått ca 1500 mil och att den var billig. 5000:- Kanonaffären hägrade. Nu skulle vi kunna köra jorden runt, Gertrud och jag.

Vad är det första man gör när man köper en begagnad hoj? Jo givet vis så skall allt plockas ner och rengöras och undersökas så man vet hur det fungerar. (ser ni min Monark Blue Stinget 150 ccm i bakgrunden)

Det framkom ju rätt kvickt att detta var Yamahas värsta misslyckande någonsin. Faaaannnnnn. Jag hade köpt en skit hoj som ingen vettig människa ville ta i med tång. Varför det då kan man ju undra. Tja detta var ett enda stort jäkla experiment från Y… — Det framkom ju rätt kvickt att detta var Yamahas värsta misslyckande någonsin. Faaaannnnnn. Jag hade köpt en skit hoj som ingen vettig människa ville ta i med tång. Varför det då kan man ju undra. Tja detta var ett enda stort jäkla experiment från Yamahas sida.
Yammaha hade tidigare bara haft en 650 som härstammade från 60talet och man kom från tvåtakts delen av MC marknaden. Nu jäklar skulle man piska Honda med en 2 cylindrig 750 med bättre bottendrag men utan vibbratiner och en jäkla massa elektroniska finesser.
Till att börja med så utrustades motorn med en kedjedriven överliggande kamaxel med automatisk spännare (hmm till viss del ja) och kedjedriven balansaxlar. Kallade Omni Phase . När man testade de första hojarna i pressen 1972 så skrev man så här. "The result is smoothness beyond belief," . "Shut your eyes and you are on a four. It couldn’t be a twin."
Tyvärr så var inte hållbarheten lika bra. Det var rena skämtet och merparten skar redan första året. (där för har jag två för säker het skull)

När jag förstod vad jag köpt så blev jag ju så klart riktigt besviken men tänkte att nog skall det väl gå att fixa så jag har en hoj som kan fungera. Den hade ju trots allt redan fått alla de uppdateringar som Yamaha erbjöd 73 innan m… — När jag förstod vad jag köpt så blev jag ju så klart riktigt besviken men tänkte att nog skall det väl gå att fixa så jag har en hoj som kan fungera. Den hade ju trots allt redan fått alla de uppdateringar som Yamaha erbjöd 73 innan man la ner modellen. Förstorad sump så inte oljan skulle piskas till skum och ge större volym, oljekylare, kraftigare ventillyftare och försändrade oljekanaler till vevaxeln. Om jag då bytte ringar, honade loppen. bytte kamaxelkedja och fram för allt bryggan som styr kamaxelkedjan både bak och fram och bytte de två avgasventilen slipade in dessa samt bytte brytarspetsar och lameller och den sedan blev onlackad i en härlig metallicröd lack och fick nya däck fram och bak samt ett nytt drivpaket så var det väl fan om inte det hela skulle fungera.

Här är det precis monterad och första provturen är genomförd — Här är det precis monterad och första provturen är genomförd

En tankväska inhandlades och den stora fula pakethållaren monterades på. Nu skulle det åkas på Touring. Bornholm var målet och resan skulle ske med Anders och Annika.

Hmm kommer det inte någon färja snart undrar Anders som står borta vid staket och blickar ut i hamnen

Nu skulle vi surra hojarna på plats och resan till Bornholm låg framför oss.Allt gick väl bra men det blev inga lägre resor trotts allt. Den hade en väldig förmåga att suga i sig av oljan och en liter på 50 mil är inga problem. Lukat inte så go… — Nu skulle vi surra hojarna på plats och resan till Bornholm låg framför oss.
Allt gick väl bra men det blev inga lägre resor trotts allt. Den hade en väldig förmåga att suga i sig av oljan och en liter på 50 mil är inga problem. Lukat inte så gott att ligga bakom. Jag skulle så klart bytt styrningarna till avgasventilerna när jag var i gång med hade inte så stor erfarenhet och alla sa att de är bra som det är fast jag tycket nog att glappet var i största laget. Att den också ville läcka ut olja i utrymmet där det två brytarspetsarna sitter och släcka ut tändningen på en av cylindrarna är inte heller något som gör det så skoj. Den har dock fortafarden en härlig utstrålning så den får väl stå kvar. Jag bytte packboxar i framgaffeln för några år sedan och renoverade handbromsen med helt nya packningar på alla stället. Det finns ju inte så många kvar så kanske det dyker upp en intressent en dag.

Så här ser den ut idag. Några dekaler kom det aldrig på tanken då man ju egentligen ville ha en BSA eller en Norton på den tiden.

Jag tycker fortfarande att den är rätt cool. I alla fall att se på.

Utveklingen går framåt och idag åker vi längre än till Bornholm på våra turer och som tur är har Yamaha rätta till fadäsen med sina motorer och att åka Mc är rolige än någonsin.