Vi satte siktet på någon liten ort norr om Rimini vid det Adriatiska havet. På kartan ser Italien litet ut sä det skulle väl inte vara så svårt att korsa. Det tar längre tid än man tror.

Hojen fick stå under tak i verkstaden under natten och det var svalt att packa grejorna.

Vi ville köra så mycket som möjligt i den Toscanska landsbygden för att uppleva de små slingriga vägarna i ett landskap med höga kullar, vinfält blandat med olivträd och tarakotta färgade gårdar som mera liknar slott och borgar. Ser ni bilden framför er? Det hela akompanjerat av en orkester med syrsor. Vi ville till varje pris undvika städer som Florens som vi redan testat att köra rakt igenom utan karta och GPS. Den gången för 12 år sedan i en Fiat Punto. Vi fick vårt lystmäte av landsbyggd och det är brantare än man tror. Backarna som ser beskedliga ut är ofta både 4 och 500 meter högre än dalen. Mycket kurvor blir det.

hoppas ni förstår vår kärlek till landskapet. Nästan som hemma i Glansabacken i Vinninge.

Vi passerade faktiskt orten där borgen ligger i som vi bodde i/på för ca 12 år sedan men gav oss inte tid att leta upp den.

Tyvärr steg temperaturen ganska snabbt och passerade 40 redan vi halv 12 tiden. Detta är ett problem när man kör hoj. Dels så torkar man helt enkelt ut kvickt som tusan och blir yr men detta kan man ju kompensera med att dricka. Värmen från motorn är nästan värre. Det är som att hålla en varmluftspistol lite för nära underbenen hela tiden. Åter igen tack Rikard för de framflyttade fotpinnarna. På detta sättet är det lättare att komma undan värmen. Vi pausade i en gamal stad eller snarare en by med ringmur mm och åt vår lunch på en parkbänk tillsammans med en Holländare som var nere och tränade Italienska. Tältade och reste runt. Trevlig prick från Gouda och som bjöd oss på melon

Nu hade vi passerat det vackraste av Toscana så nu kunde vi lika gärna komma upp till bergen så fort som möjligt.

1000 möh. Om ni tittar noga ser ni serpentinerna. Även om det inte var så högt så var det väldigt fina kurvor upp. Lite lakrids även pp vårt däck.

Här uppe var det behagligt 35 grader och fläcktade lite. Det var dock mer än vi som ville ta en paus.

Blandade sporthojar men däckslitage som man normalt bara får på bana. 😆

På Italiens östra sida efter bergen blir det snabbt helt platt. Det är som bekant oftast lite trist att köra hoj då men det var faktiskt lite avkopplande att kunna blåsa på lite och bara sitta och hålla i styret och kolla rakt fram. Det kräver rätt mycket koncentration att köra i snäva kurvor.

Väl frame vid havet förstår jag att det tyvärr är väldigt exploaterat. Det är barer och solstolar så långt ögat kan nå. Jag som naivt tänkte mig att kunna stanna till och kasta mig i vågorna.

Det var ett ställe med mycket turister av alla de slag. Fast så här efteråt, vem fattar inte det.

Trevlig hotelgata som gick längs hela stranden. Gäller att se upp med tallrötter som lyft asfalten. Lite oväntade knutor här och var.

I morgon kör vi vidare mot Kärntenområdet i södra Österike. Jag har dock spissat in mig på ett sista Italienska pass som vi körde i fjol. Så brant att det byggt kurvorna in i berget. Nästan som att köra i trappor. Så vi inleder med lite betal Autostrada idag så vi kommer lite mil men sedan viker vi av. Det är ju resan som är målet.