Tänk att jag inte fattat att denna bilkyrkogård var så nära under alla dessa år. Vi har stuga lite drygt en mil eller två härifrån. Bättre sent än aldrig tänkte jag. Nu i Påsk var nog bäst att passa på innan grönskan helt tagit överhand och jag lyckade även övertala frugan att hänga med på denna lilla utflykt, dock inte från stugan utan från Klågerup. En nätt tur på nästan 40 mil t&R.
Vad gör man inte för lite coola bilder!
Denna bilkyrkogård ligger strax utan för Ryd ca 2km mot Hässleholm och på höger sida.

Vägen är målet gäller oftast  fast inte denna gång. — Vägen är målet gäller oftast fast inte denna gång.

När masn kommer här på stigen känner man hur förväntningarna börjar taggas upp och stegen blir snabbare och snabbare.
När vi kommer fram till alla bilarna så infinner sig det jag kallar "veteranmarknadskänsla" Man kan inte gå fort nog mellan stånden då man är rädd att man skall missa något. Knepigt för dessa bilar har ju stått här några år och kommer knappast att rulla iväg under tiden vi är där.
Jag kunde dock konstatera att merparten av gubbarna hade samma känsla och det nästa sprangs i snåren.
Det blev några bilder och för att inte helt trötta er tittare (om jag nu har någon som besöker denna blogg) så tänkte jag börja med de bilarna som jag har någon form av relation och minne till på ett eller annat sätt under 60 och 70 talet. Merparten av dessa var ju den sortens bilar som var vanliga när man var så där upp till 10-12 år. Bilar som också fans som leksaksbilar. Jag tar tacksamt emot kommentarer och era minnen om ni vill delge dessa. Nu "Kör" vi

Volvo Amazon...

Detta var nog det svenskaste av det svenska när det gällde bilar när jag var liten. Jag hade en vit Tekno i skala 1:43 men aldrig någon i fullskala. Man trodde aldrig de skulle ta slut på vägarna. En typisk pågabil och det är nog den första bilen jag fick åka med i där det var en kompis som ägde den och inte en kompis pappa. Faktiskt en tur till ungdomsgården. Det var grannen hade en som var lätt Cusomiserade, dvs utan kofångare och spoiler fram samt inbyggt backljus i bagageluckan. En annan "bekant" hade en men ett inbyggt barskåp i vänster sida bak (där man normalt har ett armstöd). Listan kan göras lång med alla händelser man vart med om. En gång blev vi stoppade av snuten för att de ansåg vi körde för fort på Stortorget vid korsningen vid Lillatorg, min kompis hävdade till Polisen att det var fjädringen som var så dålig på dessa gamla bilar så det såg mycket mera ut än det var. Om jag minns rätt kom vi i alla fall undan utan böter. Det var en 70a med B20. Sista årsmodellen.
En annan gång testade vi hur många Cigg 3 man kunde röka utan att veva ner rutorna. Jag har för mig att det var ca 18 stycken innan det blev outhärdligt.
Notera att höger bakhjul är det klassiska Michelin X. Min far kunde klämma ut 8000 mil på bakjulen på vår Saab med dessa däcken De var tider det.

Vi får väl börja i rätt ordning eller vad man skall säga.
När mina föräldrar träffades körde min far Vespa och det med bil var inte alla förunnat på den tiden. Rätt snart var jag på väg och jag antar att det där med Vespa och barnvagn inte riktigt fungerar. Farsan fick lov att köpa en firmabil från NK där han arbetade. Bilen hade varit dekalerad med NK Mattor eller nått i den stilen. Men en hårfön togs dekalerna bort men istället för att vara Vit text så var det nu en mörkoblekt variant men man såg exakt vad som stått på bilen innan, kanske inte så skoj. Jag har för mig att vi hade det så i början men efter ett tag så skulle detta åtgärdas. Det inhandlades en färgspruta som kunde monteras på damsugarslangen och denna fästes på damsugarens utblås. Jag kan bara föreställa mig kvalitén. Jag har sett Dia på hur det gick till med maskering med tidningspapper och allt skedde utomhus en solig sommardag.
Det var en trevlig bil. De första åren körde jag med i min barnstol som man hängde över ryggstödet bak och med egen ratt för att sedan så där perfekt kunna stå upp mellan ryggstöden till framsätena och liksom vara med i körningen på ett aktivt sätt.

När jag var ca 5-6 så var skulle vi byta bil. Jag kommer ihåg att jag inte alls gillade det. Morrisen hade kanske gjort sitt och jag mins att mamma tyckte det var bökigt att sätta in barnvagnsinsatsen i baksätet med lillsyrran i. Morrisen hade ju bara två dörrar. Då farsan hade varit väldigt nöjd med denna Engelska bil så var det kanske naturligt att titta efter samma märke fast en nya variant? Ett val han kom att ångra tro jag . Det blev i alla fall en Röd Morris 1100. Det fina var att vi fortfarande kunde säga -Skall vi ta en tur med Morrisen för det stämde ju fortfarande. Det var dock en helt annan bil. Den hade dubbla förgasare som alltid klyddade och var o-synkade. Farsan blev specialist på att justera in dessa och instrumentet med en liten kula som rör sig upp och ner i ett glasrör och indikerar vacuumet ligger fortfarande i sin originalförpackning hemma i garaget. Jag har inga riktigit tydliga minnen av denna bilen mer än att både mamma och pappa och ibland morfar också rökte i bilen och att den lilla vädringsrutan fram öppnades upp på glänt. Detta var en finess. Föräldrarna rökte Röd Commerse vil jag minnas.

Nu hade föräldrarna köpt ett gammalt hus som skulle renoveras och året var 1968. Nu skulle vi ha en riktigt bil och en som det gick att lasta i. En Saab 95 2-taktare eller en så kallad Djungeltrumma med det karakteristiska ljudet införskaffades. Jag är osäker på årsmodell men tror att det kan ha varit en 62-64? Den var ljusblå och man kunde var 7 personer i den. Det var perfekt när vi skulle ut på en bilutflykt med mormor och morfar. Det fanns plast för alla + att jag kunde ha en kompis med mig och vi fick då sitta där bak på andra hållet på det lila extra sätet som gick att fälla upp. Säkert var det också, för vi åkte ju med ryggen framåt.
Vi hade denna bilen i ca 4-5 år och jag mins en gång när vi var på väg till Lund och jag fick sitta framme att det kändes så konstigt varje gång vi körde i en vattenpöl. Golvet liksom åkte uppåt. Ni som haft en Saab 93, 95 eller 96 vet att under golvmattorna ligger en tillpassad Masonite skiva med ljudabsorberande "ull" på undersidan och gummimattan sedan ovan på denna. Väl framme så lyfter pappa på härligheten och det är ett hål stort som en assiett eller kanske som en mat tallrik. Aj då.... det var ju inte så bra. Den här bilen får vi byta bort tänkte nog pappa men han sa inget där och då. Mer än ett morrande vad f....n.

Min mamma var lärare och hade längre ledighet än pappa hade. Han hade väl bara 2 eller 3 veckor som var standard. Mamma och vi två barn spenderade därför en sommarvecka eller två hos bekanta i Belganet där deras stugan låg. Det gick ofta till så pappa körde upp oss ena helgen och körde sedan hem och jobbade i veckan för att sedan komma upp nästa helg igen för att hämta oss. Vi åkte upp som vanligt i Saab 95an men när pappa kom för att hämta oss så kom han i en chokladbrun Saab 93 med den karaktäristiska stående grillen i gjutaluminium. Den var skinande blank och väldigt fin. Pappa hade fått ett riktigt bra bud och glömde nog att nämna det där med hålet i golvet på Saab 95an. Nu var året 1970-71 och denna bruna skönhet var nog från 65-66 skulle jag tro.

Det som förbryllar mig på denna bilden är att det ser ut att sitta en V4 4 takt i denna bilen men denna kom först 67 och hade inte den grillen? Kans det vara att någon konverterat bilen under åren?
När vi haft den bruna ett år eller två så tittade pappa inom bilfirman igen och försäljaren kom fram direkt och var fortfarande förbannad. Den jävla bilen jag bytte in var ju helt upprostad bakom framhjulen. Jag sålde den till en kille i Osby och när han kom till Höör så pendlade helljuset mellan 2 meter framför bilen och upp till telefontrådarana. Den jävelen hade fantamej rostat mitt av. Det måste du haft på känn eller? Ehhh nä svarade pappa och hade nog bestämt sig för att det nog inte var ett ställe att försöka göra nästa bilaffär på utan gled nog snabbt där ifrån.

Det där med rost var ett ganska stort problem på bilar när jag var liten och redan efter några år var det ju dags att börja laga. Minns ni hur ofta det skulle bytas avgassystem. Vår granne, Lennart var en rätt trevlig och händig prick. Han kunde svetsa och hade en egen gas-svets som han använde för att reparera på sin VW buss. Det var en äldre variant med delad framruta och där taket gick fram lite över glaset som solskydd. Den hade också två dörrar på sidan och inte skjutdörr som de modernare sedan fick. Jag minns att han alltid höll på med denna bilen och svetsade och svetsade men jag har för mig att det slutade illa och att den tog fyr innan den blev klar. Kanske det inte var så farlig och att det blev bil av den tillslut.

Detta var en bil som inte gick att ta miste på med den knepiga vinkeln på bakrutan. Ett sätt för europeiska Ford att lika Lincoln i staterna. Kan det vara så att Hogvard ligger i Smålad och att det är Ron och Harry Potter som parkerat här.

Efter hand som ekonomin i vår familj blev bättre så blev det utrymmer får två bilar i familjen. Mamma skulle få en egen bil. Av någon anledning så föll valet på en VW från 1958. Den hade inte delad bakrutan men väl den så kallade lilla bakrutan. Den var turkos och med matt svart framlucka. Vi barn tyckte den var väldigt skoj att åka i då man kunde ligga i den så kallade skyttegraven bakom baksätet. Man kunde säkert får in 5-6 ungar där bak. Den hade alltid en speciell lukt och jag tror det var för att den aldrig blev riktigt varm invändigt och därför hade lite fuktproblem. Jag mins den som ganska problemfri och pappa lärde mig hur man ställde tändningen och brytarspetsarna på just den bilen. Jag tro inte jag var mer än kanske 12 år. Instruktionsboken var föredömlig mins jag och där stod exakt hur det gick till. Jag tror att detta var den första bilen jag fick köra själv när pappa satt vid sidan av. Det var vid samma tid ungefär. Rätt coolt när man var 12.

Våra grannar var mera för Volvo. De hade en Amazon Kombi. En mellanblå och det var en riktigt slitvarg mins jag. De hade gård och ofta var bakluckan nedfäld och utgjorde ett extra lastutrymme. Ofta fick man åka med och handla och vi barn satt ofta längst bak. Varför vet jag inte riktigt men kanske det var så att baksätet ofta var nedfällt det också och föräldrarna satt fram och vi satt/låg löst där bak. Skoj var det och det köptes ofta en påse Dillchips som åts i bilen på väg hem. Detta var något helt unikt för mig. Vi köpte aldrig några chips vid denna tiden i vår familj vad jag kan minnas och vi åt dem definitivt inte i bilen.

Här hade men brott när man skulle demontera hastighetsmätaren och formligen fläkt ut den ser det ut som. Spekulerade ni också när ni var små hur hastighetsmätaren på en Amazon kunde fungera? Hur Volvo kunde få den röda pilen att bli längre och längre ju fortare man körde? Det var nästan magi. Själv hade man ju i 10-12års åldern demonterat ett antal radioapparater och visste ju hur kanalvisaren fungerade med snören kopplade till rattaran och jag såg framför mig hur detta var uppbyggt på samma sätt med någon form av slirkoppling. Att det var en liggande rulle stor som en hushållsrulle (inner delen) kunde man ju inte fatta då.

Våra grannar med förkärlek för Volvo hade PV444 eller kanske det var en riktigt tidig 544? Den var 3 växlad och osynkad 1a. Frun i huset hade svårt med att växla ner till 1an och slirade ofta på kopplingen på ett utstuderat sätt. Det lät så där speciellt som bara ni som hört B16 som spikar och hostar när den ömsom gör 500 varv och sedan kvickt ökat till 2000 för att sedan gå ner till 500 igen och hur detta låter. Just denna på bilden var en äldre variant med så kallade pilar. Volvo PV var nog skotens vanligaste bil.

På denna bilen ovan har man klippt bort den delade bakrutan på ett ganska brutalt sätt? Man kan ju undra varför? Någon som skulle konvertera en yngre kaross till att bli äldre? 1954 kom den med hel bakruta och 58 med hel framruta. Det fanns faktiskt konverteringssatser att köpa där men helt sonika skar ut de gamla bakrutan och så svetsade man i den stora rutan för ökad säker het med bättre sikt. Jag råkade ut för detta mer än en gång när jag skulle köpa min PV. Allt verkade så bra till säljaren säger - Ehmmm den är konverterad till stor bakruta. Tack men nej tack. Här verkar det var omvänt?

På denna bilen har det inte suttit några backspeglar på det som sedan blev vanligt utan troligen suttit fram på skärmarna.

Den typiska springan i B stolpen med plats för den så kallade pilen. Gick den inte ut fick man slå till på insidan.

Lustigt nog hade denna PV kvar aluminium kepsen som satt över mätarna. Den kom 1950 tror jag. Den var i annan design de första åren och konstigt nog i beige plast som nog sprack rätt kvickt.

Tänk vad många Duetter som gått EPA-Traktordöden till mötes eller hur man skall se det. Allt byggde på en lag som skapades under mellankrigstiden (tror jag) där man fick lov att bygga om gamla bilar genom att plocka bort fjäderpaketet och skruva bakaxeln direkt mot ramen. Axelavståndet skulle kortas och hade ett maxmått och på en Duett tro jag man fick flytta fram bakaxeln ca 25-30 cm. EPA-taktorn skulle utrustas med flak och fick bara ha två växlar. Ganska enkelt och man kunde på det sättet öka mekaniseringen inom lantbruket och kunde väl köra lite transporter och enklare göromål på gården med detta ombyggda fordon. Att sedan 16 åringar på 70-talet skulle komma på denna idé att bygga sig ett nöjesfordon och som man kunde fara runt på vägarna med var det nog ingen som tänkt på från början. Även en Duett kan man med lite större bakhjul varva ut rätt bra och komma upp i 100 knyck med. Att det sedan studsar och är förenat med livsfara var det inga pågar som tänkte på. Just 1957 har jag för mig den fans i denna blå och vita kombinationen. Även detta en riktig slitvarg med sin stabilla ram.

Är detta en DKW tro. Lite osäker men vi hade en bekant som hade en sådan och enligt honom så var det en väldigt bra bil förutom att det var en 2 taktare och det var ofta klydd med stiften. Precis som på halvdåliga mopeder. Han hade en tändstiftsbläster som han rengjorde stiften med och så där av en händelse så har jag den i dag. Jag använder den inte så ofta :-)

Jag kan nog ha varit 5-6 år gammal och vi skulle ut till min farfars torp i Björnstorp för att fira Påsk. Det blev snöstorm och på hala sommardäck så fick vi möte med en Svart Bullmerca. Pappa höll till vänster som man gjorde på den tiden och tyckte nog att "gubben" i den mötande bilen körde mitt på vägen. Det bar sig inte bättre än att vi for i diket och mannan stannade och ursäktade sig och skulle hjälpa till att skotta loss och dra upp oss. Under tiden för att jag inte skulle frysa fick jag sitta i deras bil och prata med Frun. Jag minns att efter spektaklet med bärgningen så fick jag en 2 krona av farbrorn och kände mig väldigt stolt. Jag minns än i dag att jag tyckte detta var en väldigt stor peng.

Synd att den bilen skulle behöva hamna här i mossen och på sidan dessutom, helt utan värdighet. En av de få bilarna med glaskross kvar i listen.

Även här ser man hur de europeiska Fordkillarna fått inspiration från Usa och Ford Thunderbird fast en lite mindre version. 1967 när min lillasyster skulle födas var jag 4 1/2 år. Mamma och pappa hade gjort en deal med grannarna som bodde i Tegelmästarvillan i Bara att de skulle passa mig några dagar när mamma låg på sjukhuset och pappa jobbade. De hade tre pågar och mamma hade två av dem i sin klass. Jag minns det som om det var i går konstigt nog. De hade TV och det hade inte vi och detta var en senlatin för mig men på denna TV så hade de en lampa som var gjort av en rund torkad fisk med taggar på och som det lyste om. Jag var väldigt imponerad av denna lysande fisk. Pappan byggde flygmodeller och det var absolut förbjudet att gå in i detta rum där flygplanen fanns. Det luktade Araldit och start och GOTT i rummet. En annan sak jag minns lika tydligt var att de hade en Ford Taunus i samma ljusblåa kulör som på bilden fast en kombi. Den hade bakljusen uppe i taket ute vid kanterna eller möjligen högt upp på sidostolparna. Jag mins inte helt men tyckte det var en väldigt "tuff bil" och man skall komma i håg att vi samtidigt hade en Morris Minor från 50 talet som i jämförelse kändes som en veteranbil med "lösa" fram och bak skärmar och utanpåliggande gångjärn till dörrar mm. Hur kan man minnas detta så tydligt när man bara var 4 1/2 år och det är snart 50 år sedan?

Opel Record var inte min favorit när jag var lite. Det var inte för än senare vid tonåren som jag såg likheterna med t.ex. en Cheva 56a och tyckte det var lite coolt med dessa äldre modeller.

Tror detta är en Opel Record 66 men är osäker. Nu börjar formerna lika nått i alla fall. Tyvärr var det ju små bilar och ofta med en sur 4a. En Impala kopia?

Kolla det vackra handtaget. Jag riktigt känner hur låskolven som man trycker in när man öppnar dörren kärvar lite.

Den var ju inte i klass med Record cupé åren 67-71 som jag själv hade en och dessutom en riktig HT som saknade B stolpe och där man kunde veva ner både bak och fram och det blev helt öppet. Detta har jag skrivit om innan i min blogg när vi körde med öppna rutor från Malmö till Jönköping för att det var coolt men fick veva upp i Växjö för hela innertaket rasade in. Det får ni läsa om i en tidigare blogg.

Ser ni tändningslåset med sin klassiska springa. Det var en rätt cool funktion. Man kunde ta ut nyckeln i steget innan rattlåset gick i. Då var bagageluckan låst och handskfacket låst om man ville och så kunder verkstadskillarna starta bilen med en enkrona eller bara med att vrida på den förkromade knoppen. Fiffigt.

Jag mins också ljudet när man drog till handbromsen. Det var väldigt täta steg i klicken så det lät på ett speciellt sätt. Man vrede sedan detta nedåt till höger för att lossa bromsen. Jag drog aldrig min så ofta för jag var rädd att den skulle fastna. Det är nått skit med gamla dåliga trumbromsar med dåliga virar till handbromsen. Allt bara rostade samma till en ena röd klump

När jag gick i småskolan i Bara så hade vi två bussar när jag började. En riktigt liten en. Jag tror nästan den var byggd på en Volvo Snabbe men jag är inte säker. Jag tror denna brandgula kaross tillhörde en Snabbe en gång i tiden. Vår buss såg ut lite så här i fronten i alla fall. Kanske någon annan vet mera om små skolbussar från tidigt 60-tal. Jag vill minnas at det var röda fina säten med kromade bågar till nackstöd/handtag och som man kunde vila hakan på när man satt bakom för att vara nära tjejerna när man åkte på utflykt med skolan.

I skolan hade vi även en större buss. Den var ursprungligen gjord för vänstertrafik men blev omgjord och på och avstigningsdörren blev flyttad till höger sida. Det var bara vid större utflykter när vi var flera klasser som denna rekvirerades. Jag tror det var vänsterstyrd från start och inte hägerstyrd som denna men jag vet inte säkert.

Samma blå färg som vår skolbuss och liknande lampor men men, man mins kanske inte så noga.

Detta var några av de bilar uppe på Bilkyrkogården i Ryd som jag hade tydliga minnen till. Hoppas ni också känner igen er i några av bilarna och ni får gärna kommentera och korrigera mig. Inte helt lätt att identifiera bilar som är helt rensade på att märken mm. Nästa blogg jag nog att fokusera på detaljer eller kanske de äldre bilarna. Välkomman åter.