Här var de sura gubblamporna, de så kallade varsel ljusen bortplockade och det hade kommit på däck med en handmålad vid ring på sidan. Målad med "riktigt" så kallad däcksfärg, färgen som "proffsen använder" som det stod i reklamen. Notera hur coolt det var när både fram och bakrutan var nervevad och det blev helt öppet. Mins en gång när vi skulle köra till Jönköping på ett Power meet. Vi var fyra i bilen och hade bestämt att vi skulle köra med rutorna nere hela vägen och spela så hög musik att de där bak fått gula öronproppar ifall det blev för jobbigt med fartvind och musiken. När vi kom till Växjö var vi alla överens om att det inte gick längre. De två i baksätet hade vi detta laget nackspärr och vi fram var på god väg. Hela innertaket hade lossnat och hängde ner som ett segel över oss och det fullständigt stormade när man kom över 70. Vi var dock jäkligt coola. Min farsa sydde faktisk ett nytt innertak till mig. Jag köpte ett stor stycke innertakstyg. Vitt tyg i plastliknande material med massor av små hål i. det skulle sedansis i kanaler som det skulle träs stänger i och som skulle hålla detta spänt och snyggt. (det var dessa kanaler som gick sänder när det rostade på stängerna som var obehandlade) Det blev för bannat snyggt och fint fast det var ett helvete att montera.
Opel var ju inte direkt kända för den höga kvalitén. Snarare kände för att vara väldigt rostkänsliga. Bilen var trots allt bra 11-12 år när jag köpte den och hade gått ca 14000 - 17 000mil om jag mins rätt. Där var sådant glapp i ratten att farsan nästa vägrade att köra och besiktiga den för han var rädd att köra av vägen sa han. Rosten hade gått hårt åt den hela vägen runt. Bakaxeln var skuren i bägge lagren och motorn var rätt slut. Bromsarna bak gick inte att justera längre utan de fick man fixa genom att förspänna handbromsviren lagom, Trots allt detta så älskade jag min Opel Cupé och var dessutom stolt över den. Som ni ser hade den fått tuffa stänkskydd bak (som det ju var lag på att ha) men en gubbe som gjorde en obsen gest samt ett chromat avgasrörslut.
Nu skulle här rubbas lack och sedan vaxas med hårdvax i trasknyte. Blev väl ganska bra till slut med det hade nog varit bättre att lägga tiden på att byta styrväxel och lampinsatserna fram. Reflektorerna var hel kassa och jag hade 75/100W rallylampor i för att över huvud taget kunna se nått. All blinkade för att de bländade och inte tusan lyste det nämnvärt bättre för det.
Efter hand så införskaffades det lite coola tillbehör. Commodor grill, alufälgar, extralus, Cibié tror jag de hette och vilken skillnad. Nu var det dag när man slog på helljus men det blev ju nattsvart när man slog av. :-(. Till slut så var det bara att inse. Byt det som är viktigt. Nya besök på Skoten. Nu hade jag hittat en Opel Record från 75 tror jag det var som skulle få donerar grejor. Det var bilskroten i Svedala och jag hade fått lov att testa bilden innan. Dock inte ute på väg utan jag fick bara köra inne på området. Fort gick det där mellan raderna.
Det som skulle flyttas över var motorn och bakaxeln, Kanske kardan och växellåda åkte med på köpet, det mins jag inte nu. Fick även tag i en styrväxel fast från en likadan bil, Dessa modernare motorer hade så kallade hydrauliska ventillyftare så nu skulle det bli tyst under huven. Det hade även införskaffats en vassare trimkam och en weber 36/36a med 28mm halsring på första steget tror jag. Denna bestyckades av en kille vid LV4 som jag glömt namnet på med som skulle vara vassast på detta. Efter mycket arbete och mycket manuellt rullande ut och in i farsans garage så var de nya prylarna på plats och den nya kamen skulle köras in. När allt var klart så skulle första provkörningen göras. Vilken skillnad. Nu var det ju nästan en ny bil och vilket dra. Det satt ett rally insug på det så det lät nästa med från insugningsljudet än från avgasrörer. Man var kung eller det kändes så i alla fall. Det var ju nästan så att även Boostern som var kopplad till stereon innan högtalarana började låta bra...NOT. Ni som haft en Booster vet vad jag menar. Vilket skämt ut åkte den enkla Clarion stereon som bara kunde spola framåt och samma väg gick Boostern. Istället monterades en Concorde stereo med stora högtalare där bak. Dessa Concord kunde man bara köra i Helsingborg och Göteborg. det var ett Danskt företag men som var tidigt på det med bil ljus och man kunde provspela de olika högtalarna i en testbil i affären. Wow.
Nyss hemma från lackering. det första som åkte på var alufälgarna.
Alla lister var borttagna och framrutan urtagen. Det skulle vara seriöst.
Till sist blev det för trist med rosten längs med nederkanterna och en svetskunnig kompis kompis letades upp. Vi hjälptes åt att byta alla plåtkanter hela vägen runt. Jag skar bort och passade till de nya bitarna som köpts som ekonomi bitar eller vad det hette och han svetsade in dessa. Vilket jäkla jobb. Jag tror vi höll på nästan i en vecka men det blev förvånansvärt bra. Nu skulle den ha en ny lack också och mera chrom och tillbehörsprylar från Commodore. Minns ni de där aluminiumlistern mellan baklamporna och mittarmstödet och lister runt kardantunnel och så vidare och allt annat cool. Jag tro jag har varit på alla bilskrotar i hela sydvästra Skåne
Pricken över iet var väl när jag fick monterat det spelande kompressorhornet. Hehe.
Här var allt på topp och det dags för den första lilla semester resan med bilen. En utfärd till Växjö över en helg med kanot på taket. Mins att det kändes väldigt obehagligt och vingligt i början när vi kom över 70 men man vande man sig vid efter vi passerat Osby.
Tack och hej leverpastej.