Jag har aldrig tidigare testa detta med att fotografera Kronhjort.
Frugans syrras tvillingdöttrar fyller år i mitten av september och vi har ofta kört en sväng ner om "mossen" på vägen hem från dessa födelsekalas för att lyssna på dessa ståtliga djur från bilens trygga vrå. Ofta har vi sett dem springa runt bilen och faktiskt ganska nära oss. De är helt klart vilda när de är mitt i brunsten och bryr sig inte lika mycket om annat just då och där.

Redan tidigt när jag köpte med Fuji XT1 så bestämde jag mig för att till hösten 2015 skulle de ske. Jag skulle provapå att smyga på Kronhjort. Denna lördag natt skulle bli väldigt fin men tyvärr helt utan måne och med gråväder på söndagsmorgonen enligt SMHI. Vinden skulle ligga på från rätt håll, dvs mot mig men kanske lite väl kraftig skulle det visade då tornet gungade.
Min svåger sa så här när jag frågade honom om hur man kommer till den så kallade mossen. -Du följer den lilla vägen och när du kommer fram till ängen så ser du några fallna träd en 100 meter fram till höger. Kryp under dessa och fortsätt sedan rakt bushen in i ca 50-75 meter. Väl så långt in så ser du hjortstigen och det är bara att följa denna till du kommer fram till tornet.

Markvägen.

Att gå här på dagen är ganska lätt men på natten är det en helt annan sak.

Hmm Vad då hjortstig? Det är ju bra grönt eller? Där framme verkar det var en stig.

Jo då, nu ser man tydligt att Hjortarna har sprungit här fram och tillbaka. Vi följer denna och går vidare.
Även så här på lördags eftermiddagen då är det ett väldigt brölande inne i mossen dit vi är på väg. Pulsen stiger och både frugan och jag tycker det är ganska spännande.

Ett annat misstag var att inte har riktiga stövlar på sig. Det är väldigt upptrampat och ganska lerigt i spåren. Det var dock så dags att tänka på detta just där och då.

Efter ett tag kommer vi ur den 3 meter höga vassen och ser tornet och den lilla ängen öppna upp sig. Ok, nu vet jag var det är och vi kan gå tillbaka och fira tvillingarnas 25 års dag. I natt skall de ske tänker jag.

Vi får en väldigt fin kväll men mina tankar fladdrar iväg till det tilltänkta hjortbilderna hela tiden. Jag ser framför mig hur jag får fina bilder där Hjorten står så där framåtsträckt och bara brölar. Jag ser framför mig hur det ryker ur munnen på honom och hur hans hindar flockas runt honom. - Skall du ha mer mat fråga min svåger och vipps är man tillbaka till verkligheten.

Vi har en trevlig kväll och kommer i säng lite sent vid 1 tiden hemma hos svärmor. Jag sätter klockan på 4 och har riggat ryggan med allt jag skall ha med mig. Mackorna är bredda och står i kylen och termosen står redo. Jag vaknar kl2, kl3 och kl 5 i 4. Stänger alarmet och studsar upp. Nu skall det ske. Känner mig ganska pirrig i magen då flera har frågat mig hur jag vågar ge mig ut själv i beckmörker och att de kan vara ganska närgångna osv. Jag har hört en som blev.......osv. Hmmm är jag fel på det kanske? Borde jag gått dit sen kväll när det var ljust och övernattat kanske? Jaja.

Jag hoppas på svärmors cykeln och ger mig av. Det är några kilometer att cykla och jag har en liten ficklampa att lysa med. Hoppas inte jag möter någon och hoppas verkligen batteriet räcker. Borde ju så klart haft mer än en ficklampa med mig. Känner att jag blir ganska varm och har lite mycket på mig. Det är verkligen helt mörkt som SMHI lovat. Bäck svart och jag börjar bli orolig för om jag skall hitta. Det blåser också förvånansvärt mycket men det är i alla fall ganska milt och ingen dagg.

Jag parkerar hojen och börjar går över ängen. Hur var det nu? Under träden och sedan ca 50m rakt in i bushen där jag skall se stigen. Täden hittar jag fint men va nu då. Allt ser helt plötslig lika dant ut och jag har svårt för att orientera mig, Jag håller nog på minst i 30 minuter och går fel flera gånger och för börja om från början innan jag hittar rätt. Nästa gång skall jag helt klart märka upp stigen med några plastband eller nått liknade.

Jag är helt slut då det är mycket jobbigare att gå på natten när du trampar fel hela tiden. det är ju inte direkt plant utan stora tuvor. Till slut är jag framme i alla fall och kan klättra upp i tornet. Phuuuu. Jag trodde jag skulle slå upp mitt camo tält med det är alldeles för hög vass och jag tror inte jag kommer att se tillräckligt då.

Till min fasa märker jag att tornet gungar lite i vinden. Jag hoppas det skall avta att blåsa när det ljusnarJag är helt ovan vid att sitta på pass då detta är första gången i ett jakttorn för mig trots att farsan jagade. Jag är också lite förvånad över hur mörkt det är trots att de ljusnar, är det en bock jag ser eller inbillar jag mig bara?
När jag kollar i kameran ser jag att ISOn måste upp till 6400 och trots f2,8 så får jag knappt upp tiden över en 50/1 Vinden ligger på så hur fasen skall jag få skarpa bilder. Jag känner att jag misströstar lite provar att klättra ner. F....n. Här nere på marken ser jag ju inte ett skit. Vassen är ju 3 meter. Skulle jag slagit upp tältet där borta vid björkarna kanske? Nu e det försent i alla fall och jag får prova så här.

Jag hör hur brölen blir starkare och starkare och det låter som lejon och det knakar i buskarna runt om mig. Det känns trots allt ganska skönt uppe i tornet.
Men vänta nu lite. Är det inte en Hjort som står just så där som jag skissat kvällen innan och brölar. Jo minsann men jag ser den ju knappt. Hur i hela friden skall jag få den på bild? Tornet gungar dessutom fram och tillbaka i vinden när jag rör mig det minsta.

Trycker av några bilder och ser direkt att det inte blir skarpt. Det går helt enkelt inte innan det kommit mera ljus och jag kan få till bättre tider.

Hjortarna far runt på ängen som ligger där i mitten och deras hindar spring med dem. Oavsett om jag kommer att få några skarpa bilder eller ej så har jag helt klart redan efter 30 minuter i gryningen haft en av mina största naturupplevelser någonsin. Detta ära bara så förbaskat häftigt. Nästa år så skall jag minsann förbereda mig bättre.

Det blir lite ljusare och flera hjortar passerar ängen på väg in i tryggheten i den höga vassen där de tydligen trivs med att stå och känna sig osynliga dagtid. Även om det är både lite oskarpt och grynigt så blir det lite bilder nu i alla fall

Även denna bild 1/50 sek f2.8 och ISO 6400

Jag slås av hur mäktiga djur detta är och hur stora de faktiskt är. Kronan känns gigantisk.

Jag märker att brölen ute från fälten nu har avtagit och alla utom en Hjort är inne i den höga vassen. Jag hoppas han skall passera mig så jag kan få någon bra sista bild.

Oj vad de springer fort. Jag har kameran inställd på 3 bilder / sekund men får bara med tre bilder eller nått. De mer eller mindre springer i full galopp.

Då jag misstänker att detta är sista chanser för dagen så visslar jag till och får faktiskt den ena hinden att stanna till. Synd att det inte var hannen men man kan väl inte få allt så här första gången.

Det fina med att vara ute och uppe tidigt är att man får se och uppleva mycket på en kort stund. Det kom ett gäng tranor som jag missade att få på bild med lyckades med gässen. det är väl ett typiskt höstljud när gässen de sträcker.

Till slut så tittar solen fram och hjortarna är lång inne i vassen och deras bröl blir mer och mer avlägset. Jag plockar fram matsäcken och äter den sista mackan och känner på mig att de må vara fösta gången med definitivt inte den sista. 2016 hoppas jag komma närmre och vara bättre förberedd. Detta var bland de coolaste jag gjort.

En brunst grop. Hu vad de luktar starkt.

På vägen tillbaka till hojen passerar jag den lilla markvägen igen och hälsar på en häst som kommer fram till mig står och ser snäll ut.

Passar också på att ta några andra naturbilder