När vi satt hemma och funderade och planerade inför resan till USA var det självklart att vi skulle besöka några av nationalparkerna. Sist jag var i Kalifornien var 1985. Då blev tiden knapp när vi varit i San Francisco och vi var tvungna att köra in lite tid. Den gången blev det därför HW 5 South till LA Nu skulle vi kompensera, köra små vägar genom parkerna uppemot Lake Taho och sedan HW1 längs med kusten hela vägen söderut till LA men den södergående delen har ni ju redan läst om. Nu är det bärjan av vår resa. Faktiskt andra dagen. Nu är vi framme i Sequoia och börjar vår resa här.
Redan när vi var på väg och ca 1 timme innan parken blev vägen mindre, kurvigare och de stora lastbilarna allt färre. Landsbygd helt helt enkelt och vanligt folk undviken betalvägen genom parken.. Vägar där Camaron trivdes riktigt bra kan jag säga.
När jag skulle hyra bilen redan i februari så var jag helt inställd på att det skulle vara en CAB. Jag såg framför mig hur enkelt man tar upp kameran och drar några bilder och kör vidare utan att behöva parkera varje gång. Detta fungerade perfekt,. En sak jag inte tänk så mycket på var att dessa parker faktiskt ligger på höghöjd 8-9000 feet. Detta är ca 2700m och där upp är det kallt. Bitvis hade vi bara 55F vilket mostsvarar ca 12C. Hur gör man då och när det dessutom är närmre 27 i solen så fort man stannat till? Jo upp med rutorma upp med sufletten så den sticker upp där bak och full värme och så reglarar med här och kompletterar med AC när det behövs.
Nästan precis inkomna i parken passerade vi Tunnel Rock. Här var det redan två familjer så vi bara stannade till på vägen och klämde av ett skott. Två kameror i knät, en med kraftigare Zoom och en med vidvinkel. Helt klart ett måste. :-) (Lägg den Mexikanska familjen på minnet,)
Efter en liten stund kom vi till första utkikspunkten, vi hade då inte sett några stora träd, bara vackra vyer.
Anna fotar med sin AJFON.
Denna sortens Yuccalilja blommande över allt. De var dessutom gigantiska och flera meter höga. Häftigt.
Nu börjar man fundera lite på när de stora träden skall börja komma? Rätt va det var så stod där bara ett. Mitt i skogen bland en massa vanliga granar även om även dessa var lite grövre
Svårt att göra rättvisa om man inte filmar men det är magiskt.
Vi hann inte köra särskilt långt efter detta första innan nästa "stora" träd dök upp och det gick att stanna. Snabbstopp och ut och fota. Man blir helt tagen i början och det är nästan så man blir lite religiös på något konstigt sätt. Man känner vördnad för dessa stora varelser på något sätt, också respekt när man vet att vissa är över 3500 år gamla. Helt otroligt.
Så här såg det ut när jag tog fotot enligt ovan.
Vi fick en karta vid infarten till parken och försökte följa denna på bästa sätt för att inte missa något av de allra största. Å andra sidan blev det lite oviktigt efter ett tag då det var så gigantiska i alla fall.
Detta var ett äldre träd som fallit vid något tillfälle och där man ville visa roten och också förmedla en känsla om storheten som uppstår när de ligger på marken och du kan gå vid sidan.
Vi körde in på ett område där man kunde parkera bilen och strosa runt lite. Det var fantastiskt.
Om ni ser personerna nere till höger får ni en bättre kännska för storheten
Här stod tre träd i en grupp. Blixten hade slagit ner i mitten så det var helt svart där.
Så här häftigt såg det ut när man tittade uppåt.
Det är inte alltid skoj att agera modeller. Typiskt hyrbil, inget man låtit hända med den egna, sitta på kanten så där.....
Rätt som det var började det lukta väldigt mycket brandrök och det var tydligt att det inte var vanliga moln.
Detta kändes ju inte bra. Tänk om vi blir fånga mitt i en skogsbrand. Skogen är ju torr som en krutdurk och vi hörde ingen brandbil på väg heller. Hmm vad gör vi nu? Nästan direkt efter så dök det upp en elektronisk skylt som deklarerade att det var en brand som var arrangerad. Oj tänkte jag, vem vågar göra det?
Vi behövde inte kör långt för en de hade riggat upp en stor informationsplats med Rangers och Brandmän som informerade alla som ville veta mera.
Här berättade man hur man förste bränner av ett område som en stor cirkel under väldigt kontrollerade former och där brandmännen går med Fire lamps som den gråa på bilden och häller ut olja som brinner och skapar bränder. När man säkrat ett områden genom en ring så släpper man ner brandbomber stora som golfbollar som exploderar och skapa små låga bränder.
På detta sättet så håller men en ren skog och försöker efterlikna det naturliga skeendet med blixtnedslag. Detta gör också att man inte har tonvis med brännbart materiel på marken och skulle det bli en naturlig skogsbrand så blir den inte lika häftig och okontrollerad. Vi såg dock stora områden som var helt utbrända och här hade det inte varit kontrollerade bränder. Detta här rörde säkert från bränderna sm varit de senaste åren
Man var väldigt måna om att alla skulle förstå hur detta fungerar och varför man gör det. Lite läskigt var det dock då det var en stor brand som pågick. Det påverkade också sikten påtagligt.
När man är på väg ut ur Sequoia parken går en en väg in i en Canyon där det inte går ej att komma vidare utan samma väg tillbaka. Denna heter Kiings Canyon och är en del i Sequoia parken kan man säga. Berget är verkar innehålla väldigt mycket järn då allt bitvis är helt rostigt och helt brunt.
Brunt och magiskt.
Mera brunt och notera diset från brandröken.
Härliga stup helt utan minsta räcke. Är man dum nog går man FÖR nära. Helt klart är man körd om man halkar här. Det gjorde inte vi.
Det började bli lite sent och närma sig kväll och vi var nästan helt ensamma. Härligt.
Efter några mil in i denna canyon som tar minst 1,5 h enkel resa så blir det grönare när man kommer längre in så växer det mera skog.
Man frågar säg hela tiden om det är rätt att köra bil men 3 på MC blir ju lite svårt....
Jo visst är man lite långt ute och förbi den säkra kanten ibalnd men vad gör man inte för en bra bild. Då det är så djupt så vågar inte Gertrud gå så nära så hon ser hur det stupar. Tur det
Även floderna skall man passa sig för. De torra löven som ligger på stenarna tillsammans med barren gör att det blir halt som tusan. Vattnet strömmar friskt och är iskallt men är man bara försiktig så brukar det fungera, Gäller dock att ha bra balans.
Det är så häftigt att befinna sid mitt i denna vildmark. Man förstår verkligen att intressen för hiking är stort.
Dock skall man inte förringa risken för närgångna björnar och vikten av att förvara mat eller matliknande föremål på rätt ställe. Det var skyltar och skåp över allt och soptunnorna var mera kassaskåpsliknande.
Vi fick tyvärr inte chansen att fotografera björn men väl dessa Muledeer.
En lite pippig får man ju inte missa. Dubbelt så stor som en svensk rödhake typ som en koltrast och väldigt fin.
Anna blickar ut ur Sequoia och Kings Canyon. Nästa park är Yosemite.
När man kommer ut ur parken och har kört en bit västerut så kommer man fram och börjar se slättlandet igen med alla fruktodlingar. Kalifornien är verkligen en mångsidig stat. Ser ni alla de vita minivindkraftverken? Det är en motor med en propeller som sitter högst upp på en stolpe och är det risk för frostdimma så startar med dessa och jag har för mig att man eldade i oljefat under dessa om det det blev riktigt kallt allt för att undvika frost. Vet inte 100 säker hur man gör detta idag.