Vinter i Skäralid

Vecka 6 fick vi lite snö i Skåne och vad är då bättre än att åka en tur till Skäralid för en härlig vintervandring.

Redan när man kommer ner till sjön så upplever man en härligt stillhet. Det blir så tyst med lite snö på marken.

Fuji X100S

Det finns väldigt fina gångar i starten, gjorda i trä med räcken så att både barnfamiljer och rullstolsburna skall kunna njuta av naturen

Fuji X100S

Jag bär på kameror och Gertrud bär på vår matsäck. Det är riktigt gott att sätta sig när man vandrat en god stund. Då är man riktigt sugen och då gäller det att ha lite godsaker med sig. 

Fuji X100S

Så här på vårvintern när vattnet börjar få fart och det porlar och brusar över allt så blir man tagen över hur vackert det är i naturen

Fuji XT1 med XF100-400

Skäralid är kända för sina rasbranter som består av sten som självspricker (det är väl av vatten som fryser och knäcker) och så rullar de ner om slänten. det är svårt att fota uppåt och få till det men här kommer ett litet försök.

Fuji X100S

Vatten är så härligt

Fuji XT1 med XF100-400

När vi kommer en bit in i dalen är det betydligt mera snö och väldigt trolskt.

Fuji X100S

Man blir ju lite sugen på att hoppa i och röja upp men en nationalpark skall väl få reda sig själv så långt som möjligt.

Fuji XT1 med XF100-400

Fuji XT1 och XF100-400

Har man tur kan man säkert få se strömstaren leka i vattnet. (Obs denna har jag fortograferat på annat ställe)

Fuji XT1 med XF100-400

En del roar sig med att stapla sten och det finns ju gott om material att leka med. 

Fuji XT1 med XF100-400

När man kommit en bit upp på väg till Kopparhatten så ser man ju träden "mitt på" då det är så brant. Helt plötsligt så upptäcker man helt andra saker 

Fuju XT1 med XF100-400

Målet är nått. Uppe på Kopparhatten och vi får lön för mödan. Utsikten är otrolig en dag som i dag men det blåser bister.

Fuji X100S

Detta är min favorit vy. Jag håller på att samla och rätt vad det är har man ett års olika skiftningar från samma ställe. 

Fuji X100S

När man vandrat en bit till längs med Skåneleden och kommer närmre sjön så öppnar utsikten upp sig igen. Man känner nästan som man flyger och njuter verkligen av utsikten

Fuji X100S 

Ett besök i Yosemite National park dag 2

Andra dagen i Yosemite var planen att köra passet Tioga Road. Det var inte så många veckor sedan som jag läste att man just öppnat passet för trafik så jag förväntade mig lite snö vid sidorna och så var det. Kanske inte så mycket som jag trodde men dock.
Efter detta passet hade vi inte så mycket planerat utan det var mera tänkt att på ett så trevligt sätt som möjligt ta oss till San Francisco.

Let's gå.

Kvällen innan så körde vi en bit utanför parken och hittade en mindre by med ett klassiskt Motell.

Packning på G

Lite förväntansfull är man allt.

Detta motell hade nog några år på nacken men även det är en del i resan.

Det ingick "frukost" i motellet. 

Denna typiska Amerikanska by passerade vi på väg till parken. En riktig Västern-Town.

Redan på macken, precis vid infarten till Tioga Rd så var det lite Kaos. Väldigt mycket folk denna lördag kändes det som. Alla skulle tanka i parken?? Det hade vi gjort innan. Damen på motellet varna för Yosemite Valley då Obama skulle vara där men det skulle inte vi som väl var.

Precis i början kom vi till denna vackra sjö. Jag kollade riktigt noga om det ev skulle kunna stå en Björn eller Hjort och dricka tvärs över men jag såg tyvärr inget sådant.

En klassisk syn.

Vi kommer ganska snabbt uppåt och det kyler på bra så vi kör med Cabben uppe och får ha lite värme på. Det är nog bra lite drygt 10 grader och det ligger snö i skogen vid sidan av vägen, Lite trafik och lite folk denna väg så det känns lite extra bra. Vi känner att vi är i vildmarken.

Det är mycket vatten som porlar och rinner längs berget ner mot vägen här och där.

Rätt vad det är kommer vi fram till en större utkiksplats och här kan vi se the Half Dome fast från andra sidan. Det är på ryggen där ni ser solen lysa som man vandrar upp om man orkar och har köpt tillstånd. Riktigt vackra vyer.

Ser ni att det går som ett lemmeltåg upp för berget?

Man måste kanske veta var det går för att man skall se det men det är mycket folk på väg upp.,

Det är riktigt kargt och härligt. Väldigt friskt i luften och lite vinterkänsla.

Folk förstår att skydda sig mot solen som är väldigt intensiv. Damen har spottat in några blommor som jag tror hon vill fotografera.

Svårt att fånga storheterna.

Nar vi kört en bit kom fram till Tenaya Lake och det är dags för lite lunch

Nu skall vi tillverka egna baguetter och käka nya körsbär. Anna och Gertrud har även hittat riktigt Icethe utan en massa socker.

Riktigt gott med ost, bladsallad och skinka. 

Sådan herre sådan hund. :-)  Båda dessa damer njöt solen och sin matsäck eller massäck som vissa säger. 

Väldigt kallt i vattnet och kyligt i luften.

Standen bestod av fin sand konstigt nog?

Man ser att inlandsisen varit involverad i att runda av bergen. Fast det var nog stora isblock.

Några personer hade klättrat en bit upp på en av dessa små toppar. Börjar man rasa är det nog lite kört eller?

Vad kallas denna typen av mjuka moln tro?

Storslagna vyer

Efter ett tag dök det upp en stor äng till vänster om vägen. Ops stod där inte djur och betade?

Oj vad man äter. 

Ut på ängen jag höll mig i kanten med träden som lite skydd. Djuren verkade verkligen hungriga. Busvisslingstricket fungerar även i USA.

Dessa Muledeer är lite större jämfört med våra rådjur.

Mycket mygg i den sanka ängen

Här når vi nog högsta punkten med jag tro är minst 9000 feet eller 2700 meter. Riktigt kargt

Tittar man i fjärran verkar det riktiga bergen ta vid där borta, Nu är vi ute ur parken och skall köra att tag norr över i riktning emot Lake Taho för att i de trakterna söka oss mot SanFrancisco

Först passerar vi Moon lake. Härligt vatten.

Där efter blir vägarna och vyerna helt annorlunda. Strax skall vi hålla till vänster och leta efter ett pass som kan ta oss västerut.

Rätt avkopplande när det bara går rakt fram. Man blir lite sugen att trycka på lite. hehehe

Snart nog går det uppåt igen

Vyer är ensastående

Svårt att återskapa storheten på bild

Jovisst kan man ge sig i ut i gåbortskor och titta på utsikten. 

Dessa vägar i kombination med dessa vyer. Tror det hade varit perfekta hojvägar.

Nu drar vi vidare västerut. 

Ett besök i Yosemite National park, dag 1.

Redan på förhand hade vi bestämt oss för att vi inte kunde klara parken på en dag. Faktum är att jag tror man behöver minst en hel vecka för att verkligen få ut allt. Man bör nog också vandra och gå mera än vi gjorde men direkt springer ju tiden iväg. Dagen innan hade vi besökt Sequoia som vi upplevde var en lugn park. Yosemite känns mera intensiv men man skall också komma ihåg att just helgen vi var där var det Fathersday weekend och t.o.m. President  Obama var i parken med TV bevakning mm så ur det perspektivet var det kanske lite mera folk än normalt så tidigt på säsongen. 

Vad är då Yosemite mest känt för och vad skall man titta på? Hur planerar man resan på bästa sätt? Frågorna är många och faktisk var det så att vi innan resan inte riktigt hade tiden att planera allt utan vi valde att ta det lite som det kom. Jag hade en föreställning om att det skulle var små ängar som var "fulla" av vilda djur som björnar och hjortar osv men riktigt så var det kanske inte. Jackie som är mamma i Annas värdfamilj hade varit så snäll och beställt en bok om parken och den fick vara vår ledsagare under dessa två dagar. Bilden nedan är ung så som jag tänkte mig att det såg ut.

Bilderna är tagna med tre olika kameror så det skiljer lite bilderna emellan.

Vi visste också att det inte fanns så mycket att köpa i parken så vi bunkrade upp redan innan vi körde in. Det är alltid bra att ha kylväskan full med gosaker när man är på road trip. Man vet aldrig vad som händer och är man hungrig blir man gnällig, speciellt om pappan stannar och fotograferar bilar in i det sista men det är en annan historia.

Kaffe på burk är bra att ha med

 

Vi kom HW 180 från Sequoia och letade oss sedan vidare in på 41an som leder in till parken. Första besöket var planerat till Glacier Point. Här ser man ut över Yosemite Valley och man är högt uppe.

Inte så mycket hojar i parken som jag förväntat men det är tidigt på säsongen kanske.

Infarten till parken, väldigt vänliga och trevliga Rangers i hytterna.

I början är det mera som att köra en fin skogsväg och man ser inte så mycket om man inte stanna och kikar genom granarna.. Det bär uppåt hela tiden så lite spännande är det allt.
5000 Feet 6000 Feet 7000 Feet osv. det blir kallare och kallare ju längre upp man kommer men å andra sidan så steker solen något ut över det vanliga.

Vi stannar till på små parkeringsfickor som finns över allt

Upp på kanten och tittar ut.

Utsikt mellan träden och det börja imponera så smått.

Även om man mest sitter stilla i bilen så blir man hungrig. Då e det skönt att bara stanna till och plockar fram kylväskan. Vi köper is som vi stoppar i Ziplock bags. Fungerar riktigt bra när man inte har kylklampar.

En liten ekorre kikade fram och var ganska orädd. Som väl var hade jag Zoomen på och kunde komma nära.

Väl uppe på toppen vid Glaicer point så blir man helt vild. Var skall vi börja titta och fotografera? Vidderna är helt otroliga och utsikten över denna fantastiska dal är enastående. Man är rädd att det skall försvinna men det gör det ju inte. Jag skall lägga upp bilderna i den ordningen man ser dem om man börjar titta till höger som också är Syd-Ost skulle jag tro. Titta på kartan ovan. 

Half Dome. De små strecken uppe på toppen är inte bara så granar utan personer som tagit sig upp dit från baksidan. (det går att se från andra hållet där vi körde dag två)

Jo de små prickarna på toppen en klättrare

Det är imponerade vyer. Man kan inte sluta titta.

Uppe på toppen e det gott om folk och alla vill titta på samma saker. Tur man inte skall filma och tror man skall få med naturljuden.

Även Anna fotograferar.

Nu är det dags att ge sig ner i dalen igen.

Bara en bild till sen sticker vi.

Nere i Yosemite Valley är det betydligt lugnare och vackert på ett annat sätt.

Nere i dalen ser man allt underifrån och samma vattenfall ser helt annorlunda ut. Så klart skulle man gett sig av på en vandring och kommit riktigt när med som sagt så medgav inte tiden detta.

Nere i dalen ser man också mera djur. Det står över allt att djuren är vilda och även om det förefaller tama så är de inte det. Tydligen skadas en hel del personer av hjortarna som blir irriterade och stångas när folk går för nära.

Ljuset var extremt svårt då solen är stark och skuggan blir väldigt mörk. På tok förstora kontraster men djuren gillar skuggan precis som vi.

Honan tittade sig väldigt ikring men höll sig stilla

Rätt vad det var kom det fram en ungbock också. Notera att han fortfarande har sina basthorn. Våren är betydlig senare i Yosemite.

Han verkade väldigt intresserad av geten och gick runt runt. Kanske var det en fjolårskalv?

Vem är du undrar Bocken

Lite till kan du väl gå. Ett par steg till så jag får en fin bild på dig.

När hon vände om passade jag på men lätt är det inte. Jag är så glad att jag skaffade den stora 100-400 Zoomen och med 1,4x adapter kommer jag upp i motsvarade 800mm FF. Skönt att veta att man inte stör men ändå kommer nära.

Fåglar är det gott om men de är väldigt svåra att se och fånga,

Nu e det dags att köra ur parken för i dag så vi hittar ett ställe att bo över natten. Vi sparar Tioga road/passet tills i morgon.

Vi tittade i kikaren och hoppades att vi skulle se mera vilja djur eller kanske en stor örn men det verkade var slut för dagen.

När man kört ut genom tunneln avtar det supervilda och ett annat landskap tar över

Även detta är fantastiskt och man undrar var Indianerna och Cowboysen är.

Noterar det brunnit och och hur torrt det är i gräset. Det skall inte mycket till för att det skall bli en rejäl brasa. Nu skall vi leta boende. 

Visite in Sequoia & Kings Canyon National parks in Callifornien

När vi satt hemma och funderade och planerade inför resan till USA var det självklart att vi skulle besöka några av nationalparkerna. Sist jag var i Kalifornien var 1985. Då blev tiden knapp när vi varit i San Francisco och vi var tvungna att köra in lite tid. Den gången blev det därför HW 5 South till LA Nu skulle vi kompensera, köra små vägar genom parkerna uppemot Lake Taho och sedan HW1 längs med kusten hela vägen söderut till LA men den södergående delen har ni ju redan läst om. Nu är det bärjan av vår resa. Faktiskt andra dagen. Nu är vi framme i Sequoia och börjar vår resa här.

Redan när vi var på väg och ca 1 timme innan parken blev vägen mindre, kurvigare och de stora lastbilarna allt färre. Landsbygd helt helt enkelt och vanligt folk undviken betalvägen genom parken.. Vägar där Camaron trivdes riktigt bra kan jag säga.

 När jag skulle hyra bilen redan i februari så var jag helt inställd på att det skulle vara en CAB. Jag såg framför mig hur enkelt man tar upp kameran och drar några bilder och kör vidare utan att behöva parkera varje gång. Detta fungerade perfekt,. En sak jag inte tänk så mycket på var att dessa parker faktiskt ligger på höghöjd 8-9000 feet. Detta är ca 2700m och där upp är det kallt. Bitvis hade vi bara 55F vilket mostsvarar ca 12C.  Hur gör man då och när det dessutom är närmre 27 i solen så fort man stannat till? Jo upp med rutorma upp med sufletten så den sticker upp där bak och full värme och så reglarar med här och kompletterar med AC när det behövs.

Nästan precis inkomna i parken passerade vi Tunnel Rock. Här var det redan två familjer så vi bara stannade till på vägen och klämde av ett skott. Två kameror i knät, en med kraftigare Zoom och en med vidvinkel. Helt klart ett måste. :-) (Lägg den Mexikanska familjen på minnet,) 

Efter en liten stund kom vi till första utkikspunkten, vi hade då inte sett några stora träd, bara vackra vyer.

Anna fotar med sin AJFON.

Denna sortens Yuccalilja blommande över allt. De var dessutom gigantiska och flera meter höga. Häftigt.

Nu börjar man fundera lite på när de stora träden skall börja komma? Rätt va det var så stod där bara ett. Mitt i skogen bland en massa vanliga granar även om även dessa var lite grövre

Svårt att göra rättvisa om man inte filmar men det är magiskt.

Vi hann inte köra särskilt långt efter detta första innan nästa  "stora" träd dök upp och det gick att stanna. Snabbstopp och ut och fota. Man blir helt tagen i början och det är nästan så man blir lite religiös på något konstigt sätt. Man känner vördnad för dessa stora varelser på något sätt, också respekt när man vet att vissa är över 3500 år gamla. Helt otroligt.

Så här såg det ut när jag tog fotot enligt ovan.

Vi fick en karta vid infarten till parken och försökte följa denna på bästa sätt för att inte missa något av de allra största. Å andra sidan blev det lite oviktigt efter ett tag då det var så gigantiska i alla fall. 

Detta var ett äldre träd som fallit vid något tillfälle och där man ville visa roten och också förmedla en känsla om storheten som uppstår när de ligger på marken och du kan gå vid sidan.

Vi körde in på ett område där man kunde parkera bilen och strosa runt lite. Det var fantastiskt.

Om ni ser personerna nere till höger får ni en bättre kännska för storheten

Här stod tre träd i en grupp. Blixten hade slagit ner i mitten så det var helt svart där.

Så här häftigt såg det ut när man tittade uppåt.

Det är inte alltid skoj att agera modeller. Typiskt hyrbil, inget man låtit hända med den egna, sitta på kanten så där.....

Rätt som det var började det lukta väldigt mycket brandrök och det var tydligt att det inte var vanliga moln.

Detta kändes ju inte bra. Tänk om vi blir fånga mitt i en skogsbrand. Skogen är ju torr som en krutdurk och vi hörde ingen brandbil på väg heller. Hmm vad gör vi nu? Nästan direkt efter så dök det upp en elektronisk skylt som deklarerade att det var en brand som var arrangerad. Oj tänkte jag, vem vågar göra det?

Vi behövde inte kör långt för en de hade riggat upp en stor informationsplats med Rangers och Brandmän som informerade alla som ville veta mera. 

Här berättade man hur man förste bränner av ett område som en stor cirkel under väldigt kontrollerade former och där brandmännen går med Fire lamps  som den gråa på bilden och häller ut olja som brinner och skapar bränder. När man säkrat ett områden genom en ring så släpper man ner brandbomber stora som golfbollar som exploderar och skapa små låga bränder.  

På detta sättet så håller men en ren skog och försöker efterlikna det naturliga skeendet med blixtnedslag. Detta gör också att man inte har tonvis med brännbart materiel på marken och skulle det bli en naturlig skogsbrand så blir den inte lika häftig och okontrollerad. Vi såg dock stora områden som var helt utbrända och här hade det inte varit kontrollerade bränder. Detta här rörde säkert från bränderna sm varit de senaste åren 

Man var väldigt måna om att alla skulle förstå hur detta fungerar och varför man gör det. Lite läskigt var det dock då det var en stor brand som pågick. Det påverkade också sikten påtagligt.

När man är på väg ut ur Sequoia parken går en en väg in i en Canyon där det inte går ej att komma vidare utan samma väg tillbaka. Denna heter Kiings Canyon och är en del i Sequoia parken kan man säga. Berget är verkar innehålla väldigt mycket järn då allt bitvis är helt rostigt och helt brunt.

Brunt och magiskt.

Mera brunt och notera diset från brandröken.

Härliga stup helt utan minsta räcke. Är man dum nog går man FÖR nära. Helt klart är man körd om man halkar här. Det gjorde inte vi.

Det började bli lite sent och närma sig kväll och vi var nästan helt ensamma. Härligt.

Efter några mil in i denna canyon som tar minst 1,5 h enkel resa så blir det grönare när man kommer längre in så växer det mera skog.

Man frågar säg hela tiden om det är rätt att köra bil men 3 på MC blir ju lite svårt....

Jo visst är man lite långt ute och förbi den säkra kanten ibalnd men vad gör man inte för en bra bild. Då det är så djupt så vågar inte Gertrud gå så nära så hon ser hur det stupar. Tur det

Även floderna skall man passa sig för. De torra löven som ligger på stenarna tillsammans med barren gör att det blir halt som tusan. Vattnet strömmar friskt och är iskallt men är man bara försiktig så brukar det fungera, Gäller dock att ha bra balans.

Det är så häftigt att befinna sid mitt i denna vildmark. Man förstår verkligen att intressen för hiking är stort. 

Dock skall man inte förringa risken för närgångna björnar och vikten av att förvara mat eller matliknande föremål på rätt ställe. Det var skyltar och skåp över allt och soptunnorna var mera kassaskåpsliknande.

Vi fick tyvärr inte chansen att fotografera björn men väl dessa Muledeer. 

En lite pippig får man ju inte missa. Dubbelt så stor som en svensk rödhake typ som en koltrast och väldigt fin.

Anna blickar  ut ur Sequoia och Kings Canyon. Nästa park är Yosemite. 

När man kommer ut ur parken och har kört en bit västerut så kommer man fram och börjar se slättlandet igen med alla fruktodlingar. Kalifornien är verkligen en mångsidig stat. Ser ni alla de vita minivindkraftverken? Det är en motor med en propeller som sitter högst upp på en stolpe och är det risk för frostdimma så startar med dessa och jag har för mig att man eldade i oljefat under dessa om det det blev riktigt kallt allt för att undvika frost.  Vet inte 100 säker hur man gör detta idag.