Vinter i Skäralid

Vecka 6 fick vi lite snö i Skåne och vad är då bättre än att åka en tur till Skäralid för en härlig vintervandring.

Redan när man kommer ner till sjön så upplever man en härligt stillhet. Det blir så tyst med lite snö på marken.

Fuji X100S

Det finns väldigt fina gångar i starten, gjorda i trä med räcken så att både barnfamiljer och rullstolsburna skall kunna njuta av naturen

Fuji X100S

Jag bär på kameror och Gertrud bär på vår matsäck. Det är riktigt gott att sätta sig när man vandrat en god stund. Då är man riktigt sugen och då gäller det att ha lite godsaker med sig. 

Fuji X100S

Så här på vårvintern när vattnet börjar få fart och det porlar och brusar över allt så blir man tagen över hur vackert det är i naturen

Fuji XT1 med XF100-400

Skäralid är kända för sina rasbranter som består av sten som självspricker (det är väl av vatten som fryser och knäcker) och så rullar de ner om slänten. det är svårt att fota uppåt och få till det men här kommer ett litet försök.

Fuji X100S

Vatten är så härligt

Fuji XT1 med XF100-400

När vi kommer en bit in i dalen är det betydligt mera snö och väldigt trolskt.

Fuji X100S

Man blir ju lite sugen på att hoppa i och röja upp men en nationalpark skall väl få reda sig själv så långt som möjligt.

Fuji XT1 med XF100-400

Fuji XT1 och XF100-400

Har man tur kan man säkert få se strömstaren leka i vattnet. (Obs denna har jag fortograferat på annat ställe)

Fuji XT1 med XF100-400

En del roar sig med att stapla sten och det finns ju gott om material att leka med. 

Fuji XT1 med XF100-400

När man kommit en bit upp på väg till Kopparhatten så ser man ju träden "mitt på" då det är så brant. Helt plötsligt så upptäcker man helt andra saker 

Fuju XT1 med XF100-400

Målet är nått. Uppe på Kopparhatten och vi får lön för mödan. Utsikten är otrolig en dag som i dag men det blåser bister.

Fuji X100S

Detta är min favorit vy. Jag håller på att samla och rätt vad det är har man ett års olika skiftningar från samma ställe. 

Fuji X100S

När man vandrat en bit till längs med Skåneleden och kommer närmre sjön så öppnar utsikten upp sig igen. Man känner nästan som man flyger och njuter verkligen av utsikten

Fuji X100S 

Varning, varning, detta handlar om blommor o ROSOR.

Idag styrde vi kosan mot Gavnö slott och deras rosenträdgård. Denna gången var det inte bara Gertrud och jag utan svärmor var också med på denna tur. Gavnö slott ligger så där lagom långt borta, i ett annat land men ändå ganska nära. Det är det som är det fina med att bo i Skåne, att vårt härliga grannland Danmark ligger så nära..

Normal när man fotograferar blommor så skall man så klart ta de bilder av blommorna man behöver och sedan ett foto på skylten som berättar vad de är för art men....så intresserad är jag inte, inte än i alla fall. 

Gavnö slott är förresten ett väldigt trevlig slott med aktiviteter för alla, stora som små. Aktiv trädklättring i parken utanför. Ett litet aktivitetsområde inne i parken för de mindre barnen, eget bryggeri med ölförsäljning och så trädgården där man visar upp blomer beroende på säsong men också arrangerar diverse andra event. Tullpanutsällningen i våras var fantastisk. Man arrangerar också bilutställningar i parken, ett ställe för hela familjen helt enkelt.

Redan är man kommer in i parken så välkomnas man av en härlig öppen park där man får lov att gå på gräset och det känns mera som man är hembjuden hos någon som äger ett slott.

I alla de rabatter där man tidigare hade tulpaner har man nu planterat andra sommar blommor. Kan detta vara Dalior?

Det var endast ett fåtal som var utslagning men det var härliga färger.

En glad Glada. Undrar just vad han eller hon tänkte. Ögat ser inte ut att missa något.

Anledningen  till att vi åkte hit var ju rosorna så nu tar vi det långa steget före över till rosenavdelningen.

Jo, jag vet att inte allt som är rosa är rosor. Vi har sådana hemma men jag vet inte vad de heter för det.

En riktigt flugmagnet.

Parken är trevligt planerad med små dammar, härliga stigar och massor av stora lummiga träd som ger svalka.

En ful groda.

Kryddträdgård finns här också,

Till vänster ligger fjärilshuset. Tyvärr var här så fuktigt så kameralinsen torkade aldrig upp och tillslut fick vi gå ut igen. Där var sägert närmre 40 grader inne och hög fuktighet.

Så här glad blir man av att flanera runt i parken. Inga tycket det var en trevlig park.

Vackra vyer vart men ser.

Nu kör vi ett pass med bara rosor. Alla bilderna är tagna med Fuji XT1 och XF50-140 f2,8 Närbilderna har jag monterat Fuji 16mm mellanring för att få en härlig närgräns. En rätt trevlig kombo tycker jag. Massor av olika sorters rosor.

Det är nästan som att gå en i parfymaffär. Det doftar bara så förbaskat gott över allt. 

Hmmm en sådan vill jag ha hemma. Blir nog ett litet bygge i September. Kanske inte lika stor men en rosenbåge i alla fall. 

Det bästa med parker är att man själv slipper tänka på allt underhåll som skall till för att hålla det fint. 

En liten paus gör bara det hela så mycket bättre. Vädret var perfekt. Precis lagom med runt 20 grader så man orkar ströva runt i en park.

Tänk den som hade en egen allé på 400 meter bara för att det är vackert eller en stor damm.

Att slänga upp benen och luta sig tillbaka är också en avslappningsform. Ser så gött ut.

Dessa blommor doftade helt fantastiskt och mycket dessutom. 

En viloplats i solen.

Om jag skulle varit bröllopsfotograf tror jag Gavnö slott hade varit en perfekt plats. Tänk er ett brudpar här på bron.

Efter Gavnö slott körde vi en bit till Praest-ö för att käka en glass och kan ni tänka er. Här var det bröllop. Rosor är romantiskt med brudar är snäppet bättre.

En Ford Mustang som bröllopsbil är ju inte fel. Kan det var en 64a eller är det en 65a? Kan kanske kvitta. 

Det var allt från Gavnö denna gång.

Konstrundan eller kanske vi kanske kallar det "bilrundan"

Första stoppet på årets konstrunda var i Torna Hällestad. I den gamla brandstationen precis intill branddammen. Där huserar ett trevligt konstnärspar  som sysslar med Raukubränning.
Sole Hantverk heter det.
http://www.solehantverk.se  
Jag kan verklige rekommendera er att köra dit en helt vanlig helg och titta på allt spännande som tillverkas här. Du kommer att få ett trevligt bemötande och information om hur det hela går till och med dig hemmet ett minne för livet och en grej som garanterat bara du har.
Så klar skulle kameran varit framme och förevigat lite inne i ateljén men man kan ju förväxlas med Spion så jag lät bli.

Buhres bästa plats när det är varmt

Direkt efter Torna Hällestad så körde vi mot Kivik. Då vi körde "nyvaxad Audi A5" så var det inte närmsta vägen som gällde utan den trevligaste och vi sicksackade oss genom det skånska landskapet och anlöpte Kivik från Vite Mölle. (där firade Gertrud och jag våra första midsomrar med bortblåsta tält och annat skoj men det är en annan historia )

Buhres Fisk

Väl framme i Kivik så var målet riktat mot Buhres och vi intog "sillakön" och tyvärr så låg denna i skugga och det blåste förbannat kallt. Jag hann med att ta några bilder undertiden vi väntade. Vi fick alla samma budskap.
-Ni är snälla och håller er på denna sidan då radiosignalen är lite svag till Pucken så vi kanske missar er..... Hu var kallt det var att stå i skuggan i kö. Gott var det dock när vi väl fått vår mat. Stekt Sill med Mos och lingon. Efter Buhres var vi så utkylda att vi bara längtade efter att komma in i den varma goa bilen igen men, vi promenerade runt en liten stund och tittade in lite här och var i Kivik för att få i oss kultur och konst. Alla passar ju på att ställa ut och vill sälja något som kan förknippas med konst och hantverk.

Sandhammaren

Efter Kivik skulle vi ner till Kåseberga och kanske något stopp på vägen. Planen var att gå upp till Alestenar men.....solen ville inte riktigt på slutet och vinden tilltog så vi slog detta ur hågen redan innan vi kom fram. Ett stopp i Sandhammaren var dock tvunget. Johan satt kvar i bilen och kollade på alla 5 målen som Ronaldo gjort i matchen och jag rusade ner till stranden för att ta lite bilder.  Paret ni ser hade en dotter på ca 5år som gick i strumpsock i sanden. Huuu va kallt.

Sandhammaren

Just som vi kom fram så gick solen i moln och det blev så där grått och kallt fast himlen var blå i fjärran. Viktigt att tänka på att östkusten skall besökas på morgonen/ förmiddagen om man vill att solen skall lysa på stranden och inte sen eftermiddag som det var nu. Svårt ljus helt enkelt. Det var dock lätta att fota utan en massa folk.

Sandhammaren. Gå ut och simma in stod det och var försiktig med underströmmarna. Tror jag stannar på stranden i dag,

Hit har Gertrud och jag kör många gånger när vi var unga. Jag minne speciellt en gång när jag hade min Opel Cupé 69. Vi hade varit här hela dagen och hade haft fika, kylväska och hela kitet med oss. Var så där lagom trötta och ville hem och hade nog stannat en timme eller två för länge. Kommer fram till bilen och ser till vår förtvivlan att framhjulet har punka.... FAN.
Bilen står dessutom så där lagom fel som den gör när man parkerar där man egentligen inte får och jag har svårt att få in domkraften under bilen. Hjulbultarna sitter som berget och är svåra att få loss med den lilla korta hylsnyckeln som är original och när reservhjulen väl skall på så har det inte mycket mera luft i sig än det som redan satt där. Mycket erfarenhetslära här men hem kom vi och efter denna fadäs har jag rätt grejor med och alltid luft i reserven.

Vågor

Med tanke på hur vågorna helt plötslig började slå mot stranden och på ett lite knepigt sätt så var dessa nog från en färja eller nått liknande. Knepig skugga men rätt vackert.

Sandhammaren mot Simrishamn

Jag tycker det är nått visst med havet och gärna på vintern eller så här på våren innan allt blir så sockersött och en massa badgäster.
5+ Brrrr

Sandhammaren mot Kivik

Oh my.. Jag kände inte igen mig, Stranden brukar var bred och härligt mjuka dyner. Det verkar som havet verkligen knaprat in på land och en stor del av stranden är borta???

Sandhammaren mot Simrishamnshållet

Samma sak åt detta hållet. Var skall nu alla ligga och sola? Stranden är ju lika liten som i Trelleborg. Härliga färger i vassgräset i alla fall.

Sandhammaren

Nä snart har vi havet hela vägen hit. Tur man bor 44 möh.

Kåseberga

In i bilen igen efter lite foto i Sandhammaren och siktet inställt på Kåseberga. Nu skulle vi ha en glass och njut i lä. Hmmmm, det var inte lika lätt gjort som sagt. Vi strosade lite fram och tillbaka men fick ta sista kulan i bilen. Inget jag gillar egentligen...men det var för ruggit helt enkelt. Våren är inte här på riktigt och vi var för tunt klädda.

Kåseberga

En snabb bild när solen var i moln för att fånga dramatiken och sedan drog vi hemåt igen. En trevlig dag med mycket härliga vyer. Nästa gång när vi gör om det är det med Hoj och minst 10 grader varmare. Påsken är tidig och då brukar också våren var den men det är inte alltid värmen hänger med, det märks. Fortsatt glad Påsk på er.

På jakt efter råa djur.

Helt ljudlöst smög jag mig fram till gaveln på garaget och stack försiktigt fram kameran och objektivet runt hörnet. Min förhoppning var att solen skulle blänka i ögonen på den lille rackaren vilket skulle göra att jag förblev osynlig. Tricket verkade fungera. Hjärtat bultade på rätt bra och jag kände att jag hade lite svårt att hålla kameran helt stilla.

För att försöka förbättra bilden ytterligare så visslade jag lite lågt för att fånga nyfikenheten. Även detta tricket lyckades och han tittade rakt mot mig fast verkade inte se mig.

Stärkt av framgången skulle jag försöka fota från andra hållet i motljus. Nu blev det annat ljud i skällan och det räckte jag kikade fram runt hörnet så stack de båda två.

Detta var dock en riktigt trevlig liten morgonupplevelse som gjorde min dag.  Kan start rekommenderas

Första testet av nya Gömslet

Så här ser det ut där jag låter objektivet kika fram. Här skall också göras lite förbättringar. Helgen gick åt till att klippa fruktträd och umgås så det blev inte någon tid för att testa gömslet då. Idag skulle jag ju arbeta hemma och då det skulle vara en vindstilla morgon med soluppgång så kände jag att det var perfekt. Bara en liten bit ifrån där vi bor är det väldigt gott om Vråk och Glador. Det sitter alltid rovfåglar på allt som sticker upp. Min tanke var så klart att kommer jag då med en lite högre pinne och den finns på plats när det ljusnar så skall det väl alltid komma någon sorts pippi på besök. Om inte annat så en kråka med tanke på den lockande köttbiten på marken.  Här skall det fotas fågel.

Så här mycket ser man inifrån.

I går kväll så tillverkades den portabla fågelpinnen som baseras på en spade. Enkel att placera lätt att flytta. Jag vet att detta kanske var lite naivt och förhoppningen var väl inte så stora egentligen fast nog hoppades men lite. Hela planen var väl snarare att testa av detta innan det egentliga riktiga provet hemma hos svärmor. Det bästa är ju att göra det på hemmaplan. Egentligen är det bara ett litet steg på väg mot Hjort foto.
Jag har ingen erfarenhet av detta tidigare men jag kan tänka mig att fåglarna behöver vänja sig lite. Vad säger ni som vet?
Som ni ser är detta ut med en mindre väg och det hade ju inte gått lång stund innan gömslet fått en annan ägare om jag lämnade det där för fåglarna att vänja sig vid det.
Jag var på plats vid 6 tiden och satt till 7:15. Hörde väldigt mycket fågel men såg inte mycket och definitivt inget på min pinne.

Lite som att fiska. Man tittar på annat och hoppas det skall hända något när man minst anar det.  Tyvärr var det ganska kallt i morse och även om jag var välklädd så blev det rätt kyligt efter en 40 minuter trots långa kallningar och  tjocka tröjor under jackan. Man får dessutom försöka sitta helt stilla.

en stund efter 07 :00 var jag nöjd. Kröp ur, fällde samman min lilla tältstol, tältet, stativet och plockade samma grejorna. Nästa test blir hemma i trädgården men lite fasaner för att se hur de reagerar på det hela. kanske det måste stå till sid på samma plats några dagar för att det skall fungera.
Så här härligt var det när jag kröp ur mitt svarat gömsle. Kanske är det bättre med helt vanligt naturfoto.....

Frisk luft fick jag gott om och som vanligt är det ju resan som är målet.

En marslördag i Lund

Här tog jag mitt allra första digitala foto med egen kamera. Dock var här ingen byggställningen den gången. En Pentax compact.

Vad är klockan? Ute i sista minuten...

Kändes som första riktiga vårdagen. En hel del folk i rörelse denna lördag.

Även lite Mc ljud som visade sig komma från en Can-am.

Tänk vad lätt det är att fånga en fin vinkel med folk som står blixt stilla.

Klicka för att bläddra bland bilderna.

En torsdagsmorgon på Kopparhatten. En av Skånes många vackra platser.

Jag sätter klockan på 5;30 men vaknar väl minst en timme innan. "Litta uppspelt" som vanligt när nått lite extra är på G. Kollar väder-appen och ser till min besvikelse att den visar molnigt men kanske en liten sol som tittar igenom. Kanske kanske, i dag tar jag chansen. Lägger mig tillbaka igen en liten stund och funderar på vilka objektiv som gör sig bäst. Lika bra att ta men ett lite urval. Var går solen egentligen upp när man står där på högsta punkten? Hur kommer skuggorna att falla? Jag har ju aldrig varit där så tidigt, Till höger i bild ser du raskanterna. Tänk att sten "bryter sig själv" genom att den spricker när det fryser och skapar dessa härliga fenomen,

Hmmm, inte tusan verkar det bara någon sol som vil bryta igenom här inte. Mest grått känns det som. Dock är det väldigt friskt och jag känner mig otroligt pigg.

Men vänta lite...nu ändrar ju ljuset sig lite. Blev det inte lite mjukare ljus där borta i bergväggen.

Ytterligare några gråa moln dra förbi och jag börjar så sakta gå tillbaka till bilen. Ser ni föresten så långt skogen kommit. Känns inte som det skall mycket värme till för än våren och min allergi skall explodera.

Ett sista kort på en ticka men sen blir det till att sticka.

Fast vad är de som händer så där helt plötsligt? Solen bryter igenom så där härligt lagom och jag springer genast tillbaka upp på toppen igen och försöker fånga några motljusbilder.

Ju mera av solen som kikar fram ju mera glöder det i boklöven.  På vägen upp ser jag denna stora droppe där man ser konturen av löven. Macro objektivet kom ju inte med fast det blev OK i alla fall. F1.4 och 1/80 sek. ISO 500 här i skuggan. 

Det blev ju inte så dumt i alla fall den här morgonen. Tänk vad ljuset kan växla snabbt och förändra hela intrycket.  Ser ni den lilla spindeln som krupit där fram och tillbaka och lämnat en tråd efter sig. Gör han det för att bygga grunden till ett nät eller är de en kvarglömd säkerhetslina? Det är ju trots allt en bit ner om han faller. :-)

Det är så där trolls skirt med alla dropparna som hänger från varje liten kvist och där solen strålar bryter och nästa bländar en. Upplevelsen avspeglas inte riktigt i bilden.

Kanske jag lyckas förmedla lite mera av känslan i denna bilden

Helt plötsligt så ser kanterna mitt emot ganska olika ut jämfört med hur de såg ut för bara 5-10 minuter sedan.

Nu är ser jag hur det bildas ett blått hål i molnen och solen tittar fram på riktigt. Var det så här Moses upplevde den brinnande busken kanske? Vackrare än så här blir det inte denna morgon. Tyvärr ser jag hur molen åter jagar på och släcker ner delar ljuset och magin är över.

En sista bild tvärs över och sedan är det dags att dra till kund. Kanske man skulle ta med ett klätter rep nästa gång? Skoja bara. Har jag tur kommer mitt gömsle med posten i morgon,

Ha en trevlig helg.

Tidens tand sätter sina spår.

Här ser man hur det gamla fetter torkat helt och man blir nästan sugen på att plocka i sär och smörja upp det hela, vad det nu skulle tjäna till.....

Tänk vad många spännande detaljera det finns på en gammal traktor.

Den har ju nog stått ett tag med tanke på att det stora rosthålet i ventilkåpan. Tänk om någon förbarmat sig den gången den tjänat ut och ställt in den i en gammal loge och fyllt en rejäl mängd olja i varje cylinder och tätat allt öppning så inget vatten kunde leta sig in. Då kunde man kanske startat den igen,

Kranen verkar stå i öppet läge. Loggan påminner om Briggs & Stratton.

Titt titt. Här inne kan man se resterna av 8 ventiler

Champion om någon undrar. Känns som det tappat gnistan. :-)

Det var väl ett tag sedan här visades något. Nu är inte ens själva visaren kvar. Undrar om han som slog sönder glaset till Amperemätare lever. Tänk, på den här tiden räckte det med EN mätare på en traktor. Kanske någon kontroll lampa för olja tryck också men det var allt. Har ni sett hur det ser ut i dag?

Här flödade vattnet en gång i tiden och termostaten i huset  där slangen ansluter bestämde när och hur mycket. En fiffig lite pryl som reglerar sig med hjälp av en vaxkropp som utvidgar sig när den blir varm och då den är inlåst i sitt trånga utrymme så öppnar trycker den på ventilen som öppnar sig.

Det var kanske smidigt med två hjul tätt monterade tillsammans fram. Antar att svängraden blir bra men stabiliteten när man kör på sidolut var nog sådär....

Så här såg det ut från förarplats. Jag körde en liknande traktor i USA 1985 fast med normal framaxel. Rätt härlig traktor att t.ex. dra en liten hö-vändare med.

Dragstången till en hösprätt. Fungerade lika bra bakom en häst som bakom en liten traktor. inte konstigt att konverteringen gick så enkelt. Alla gamla latbruksmaskiner var ju konstruerade med egen drivning via hjulen.

Att asa ut en tvättmaskin i naturen och dumpa den där känns ganska främmade i dag med våra fina återvinningsstationer. Notera att det ligger en sten inne i trumman. Antar att pågarna skrattade gott när de lyckades krossa glaset till luckan. Tror det var just därför stenen hamnade där inne. Mins en gång hur jag var på den gamla tippen och skulle krossa ett bildrör på en TV. Stenaran bara studsade rätt mot en och det ville till att man kastade hårt fast det var en annan historia

Bli svårt att renovera denna.

Jag får avsluta denna lilla bildserie med en bild från åkanten. Även om det är vacker med gamla grejor så är naturen ett står vassare.