Vinter i Skäralid

Vecka 6 fick vi lite snö i Skåne och vad är då bättre än att åka en tur till Skäralid för en härlig vintervandring.

Redan när man kommer ner till sjön så upplever man en härligt stillhet. Det blir så tyst med lite snö på marken.

Fuji X100S

Det finns väldigt fina gångar i starten, gjorda i trä med räcken så att både barnfamiljer och rullstolsburna skall kunna njuta av naturen

Fuji X100S

Jag bär på kameror och Gertrud bär på vår matsäck. Det är riktigt gott att sätta sig när man vandrat en god stund. Då är man riktigt sugen och då gäller det att ha lite godsaker med sig. 

Fuji X100S

Så här på vårvintern när vattnet börjar få fart och det porlar och brusar över allt så blir man tagen över hur vackert det är i naturen

Fuji XT1 med XF100-400

Skäralid är kända för sina rasbranter som består av sten som självspricker (det är väl av vatten som fryser och knäcker) och så rullar de ner om slänten. det är svårt att fota uppåt och få till det men här kommer ett litet försök.

Fuji X100S

Vatten är så härligt

Fuji XT1 med XF100-400

När vi kommer en bit in i dalen är det betydligt mera snö och väldigt trolskt.

Fuji X100S

Man blir ju lite sugen på att hoppa i och röja upp men en nationalpark skall väl få reda sig själv så långt som möjligt.

Fuji XT1 med XF100-400

Fuji XT1 och XF100-400

Har man tur kan man säkert få se strömstaren leka i vattnet. (Obs denna har jag fortograferat på annat ställe)

Fuji XT1 med XF100-400

En del roar sig med att stapla sten och det finns ju gott om material att leka med. 

Fuji XT1 med XF100-400

När man kommit en bit upp på väg till Kopparhatten så ser man ju träden "mitt på" då det är så brant. Helt plötsligt så upptäcker man helt andra saker 

Fuju XT1 med XF100-400

Målet är nått. Uppe på Kopparhatten och vi får lön för mödan. Utsikten är otrolig en dag som i dag men det blåser bister.

Fuji X100S

Detta är min favorit vy. Jag håller på att samla och rätt vad det är har man ett års olika skiftningar från samma ställe. 

Fuji X100S

När man vandrat en bit till längs med Skåneleden och kommer närmre sjön så öppnar utsikten upp sig igen. Man känner nästan som man flyger och njuter verkligen av utsikten

Fuji X100S 

Morgonfoto i Kopparhatten

En snabb koll på väderappen i gårkväll visade att onsdagsmorgonen skulle inledas med soluppgång och endast någon enstaka celsiusgrad på plussidan samt helt vindstilla. Hmm tänkte jag, det borgar för en vacker morgon. Hur ser det ut i Skäralid och Kopparhatten? Jo då, lika fint där. Ingen tvekan, här är det läge att sätta klockan riktigt tidigt och vara på plats när solen gå upp. Dessutom hinner man fint med detta innan det är dags att infinna sig hos kund. En riktigt bra kombo. Dock sitter måndagsnattens / morgonens foto på Blod och Supermåne kvar i kroppen men va tusan, man lever ju bara en gång.

Redan på E22 norr om Lund syntes härliga dimmor i dalen och endast topparna på vindkraftverken tittade fram. Blev nästan sugen på att stanna där och fota istället denna underbara morgon men det kommer flera tillfällen. Väl framme på Kopparhatten var det nästan bättre än jag förväntat mig. Man är ju lite tidsoptimist så det var nästan i senaste laget men jag tycker själv jag lyckade fånga det där första underbara minuterna som snabbt ersätts av det tråkiga vita ljuset
 

Uppe från toppen

Redan på tredje bilden har ljuset skiftat färg och solen var på väg över kanten. The magic moment var snart förbi.

Det lustiga är att när solen bara precis tittar över kanten så blir det en helt annan grej och om man börjar titta bakom sig så ser man att det är andra detaljer som blir belysta och får en helt annan karaktär. Det är inte över än....

Bladen börjar skifta så smått även om det fortfarande lyser härligt grönt på de flesta håll.

Underbara färger i mina ögon

Det är nästan om trolleri. När jag ser dessa vyer i sökaren så blir jag lyrisk och känner sann glädje.

Även de små spindelväven syns och vill vara med.

Det fina med kopparhatten är att man får liksom två chanser. Först en på övre plan. När man är klar här och solen kommit en bit på väg så är det dags att gå en våning ner. Då är det ljust nog nere vid sjön och man kan hoppas på fina slöjor där. Det blev kanske inte riktigt vad jag hoppats på men man kan väl inte få allt denna morgon. I alla fall inte på en gång.

Trots att det var helt lugnt och stilla när jag gick runt här kunde jag inte släppa söndagens konsert med Hasse Andersson nere i Kivik. Vilken underbar artist han är.  Gick och nynnade på - Det va dans och hålligång....

En sista bild på lite skygga änder och det börjar bli dags att sticka vidare till kund.