A weekend in Belganet in Blekinge

The autumn is now. In Sweden this year it'si rainy and gray days. It also mean that the Forrest change it's colors to the most beautiful palette.  It also mean that you need to go out and enjoy it.

This weekend we spend in our cabin and I like to share some of scenery with you. 

All the pictures was taken with my XT1 and XF50-140

In the old days there was a nailmill in this little village Belganet in the middle of the woods. This is kind of a special place, with the rest of a mill dam and also the canal in to the mill. Water is always special and if it's floating fast it's even better.

The mill damm

The ruin of the millhouse.

Down the stream

It's quit interesting to walk around in this historic area. This man started this mill 1859 and he was the first and last person to run the mill under about 40 years. I like to see how it was back then when it was running fully.

The water runs very slowly on the the low side of the mill and make this beautiful reflections. Just missing a huge Älg standing there and drinkiing.

If you are interested to know more about it and make a visit. You just go to the "Vildmarkscafét" in Belganet. You can park here and continue on that road for a couple of 100 meters and you will find a little sign showing you to it. You will hear the sound of the water if you visit in the spring or in the fall. 
You can also read a lot more about theses small mills here 

https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=2&cad=rja&uact=8&ved=0ahUKEwjs4-rV_onXAhXGCcAKHSzyAoUQFggsMAE&url=http%3A%2F%2Fwww.lansstyrelsen.se%2Fblekinge%2FSiteCollectionDocuments%2FSv%2Fpublikationer%2Frapporter%2F2010%2Fvattendrag%2Fdokumentation-vattendrag-blekinge-2005-2008.pdf&usg=AOvVaw1LCsHVjxfbNDHvtAT8u8Kt

The nature in the surroundings are also quite nice with some wild forest in a typical way with a lot of green moss.

Dovhjort i Häckerga naturreservat, ett skådespel i brunsttider.

Ni som kanske följer mig på Instagram under profilen rpal1 har säkert sätt en del av mina dovhjortsbilder redan, men här kommer lite mera. Dovhjorten har sin brunsttid i månadsskiftet oktober/november.  Jag har inte tidigare fokuserat på att försöka fotografera detta tidigare men i fjol satsade jag på Kronhjorten och därför fick det bli dovhjort i år.

I slutet på Oktober så var Gertrud och jag ute och promenerade i Häckeberga över detta som kallas risen. Vi kunde då hör grymtande och började gå åt det hållet ljudet kom ifårn och vi kunde smyga oss närmre. Jag var först helt övertygad om detta vara en vildsvins sugga som gick och grymtade tillsammans med hjortarna men nej då. Det var ju så hanen låter. 

När vi kommer närmre så ser vi ju det ju tydligt att hanen går där inne i rynget med de typiska skovelhornen, Han går och grymtar och brölar högt.. Dock får jag ingen chans att fota honom denna dagen men honorna och kiden strövar lugnt runt och äter upp sig inför vintern. 

Dovhjortarna håller till i detta området och även naturen är ju en fröjd för ögat tycker jag.

När man vill komma närmre för att få ett fota på den brölande bocken då måste man röra på sig. Det är ju inte så lätt att göra det osynligt direkt.

OPS!! Äventyret är över för denna gång. Alla sticker på en gång när jag försöker röra mig sakta framåt. Tänk va många sådan här bilder jag har slängt. En rumpa som syns.....

Det kanske kan upplevas lätt att smyga i skogen men prova skall ni få se. Det ligger massor av torra kvistar över allt och som knäcks när man trampar på dem. Det låter som pistolskott. Foto safarin är över för denna helgen.

Vi njuter av promenaden tillbaka till bilen och börjar planera in nästa helg redan för att få vara med och uppleva detta äventyr på nytt.

Helgen därpå är vädret alldeles för fint. Alla verkar vara i Häckeberga och det är folk över allt. Vi hör Dovhjortarna hela tiden men så snart vi lokaliserat dem så kommer det en hel barnfamilj som tjoar och tjimmar och så sticker de så klart.
Det blir en vanlig dag i skog helt enkelt.

Med naturfoto utan djur.

Fast en hackspett kom med på bild i alla fall.

Nu börjar Oktober gå mot sitt slut. Skall det inte bli mera foto av Dovhjort denna säsongen?
När jag kollar väderleken på söndags kvällen i appen ser jag att tisdag morgon skall bli kall och klar. Hmmm, är det läge att gå upp tidigt och ge sig ut helt själv. En tisdag för man väl vara ensam i skogen i alla fall? Gertrud är inte sugen på att hänga med.

Jag bestämmer mig och är ute tidigt. Jag hinner faktiskt bara gå några hundra meter när jag kommer på denna hona. Hon titta förundrat på mina kamouflage kläder och undrar nog vad det är för en buske som rör sig? Hon tar dock det säkra före det osäkra och skuttar vidare över ängen. Jag drämmer mig bort för en stund att jag är i Afrika och att det är en Impala som flytt ett lejon, men jag kommer snabbt till sans igen. Jag hör ju brölen inne i skogen och promenerar vidare. Lite raskare än innan. Det är några minusgrader och helt vindstilla. Det är ju inte riktigt bra för mig för jag har svårt att bedöma vindriktningen. Kanske jag har lite tur och har kanske vinden i ansiktet i alla fall.

Efter ytterligare några hundra meter kommer jag på dessa två. Mor och dotter? De går inne i en hästhage och jag kan faktisk smyga förbi utan att störa dem.

Det går också en flock uppe på en kulle men vinden ligger nog fel för de verkar se mig direkt och sticker innan jag ens tänkt tanken att gå upp dit

Jag går en bit till, men vänta nu, vad är detta för något? Ett vitt djur mitt i skogen!!!! Är det en albino eller bara ett vit dovhjort? Jag kan inte bedöma det på mitt avstånd. Dessutom är jag så uppjagad och lite varm av att hukande smyga mig framåt så glasögonen bara immar igen hela tiden. Hukar igen och smyger mig närmre och närmre. Då ser jag att där är ju massor av dovhjort. Här är flera hanar och några av dem stångas så det tjongar i skogen. När det väsnas som värst smyger jag i skydd av träd, närmre och närmre. Hu vilken puls man får.

Till slut är jag så pass när att det nästan känns som jag inkräktar på deras revir. Man jag står helt stilla och iakttar och njuter av skådespelet och brölen. När jag tittar till höger om mig så upptäcker jag en Dovhjortshane på kanske 15-20m. Hmmm, var kom han ifrån. Hur kan jag missat honom eller kom han smygande bakom mig med fokus på flocken som bråkar om vem som kan stångas bäst. Det är då jag tar bilden som ligger ligger överst också.

Jag gör lite ljud för att han skall titta åt mitt håll men vill inte tjoa så han blir rädd. Han tittar dock å andra hållet hela tiden och bryr sig inte. Han hör mig nog inte för allt brölande och jag är egentligen lika glad för det, han är väldigt nära och har en stor krona.....

Jag vänder mig om och fångar en annan som just förlorat sin strid och som skamset lommar iväg in i skogen. 

Jag står en stund till och iakttar innan jag smyger mig tillbaka för att gå en liten runda till innan jag går tillbaka till bilen. Det är ju trots allt jobbedag även om jag inte planerar börja för än kl 9.

Jag är riktigt upprymd och går och tänker på hur privilegierade vi är som har naturen så här nära och där denna typen av upplevelse är helt gratis och kan upplevas av alla som orkar och har möjlighet att vara ute i skogen 6:30 en tisdagsmorgon.

Nu börjar solen titta fram och frosten smälter snabbt undan och det värmer gott i skinnet. Jag känner mig riktigt nöjd med min morgon,

När jag är nästa helt framme vid bilen så får jag ett bonus foto. Vi ser varandra samtidigt med denna gången är jag snabbast och för kvickt upp kameran till ögat och trycker av, precis innan hon vänder på klacken och sticker i skogen. Jag hoppar varm och lite vettig in i bilen och styr hemåt när frugan ringer och förklarar att det trots allt nog är generatorn som är kass på hennes bil då den är sten död.
Man slungas tillbaka till verkligheten och börjar fundera på hur många tusenlappar det spektaklet skall gå på.
Minnet av Dovhjortsafarin kommer dock att sitta kvar betydlig längre och det var väl värt det. 
 

Varning, varning, detta handlar om blommor o ROSOR.

Idag styrde vi kosan mot Gavnö slott och deras rosenträdgård. Denna gången var det inte bara Gertrud och jag utan svärmor var också med på denna tur. Gavnö slott ligger så där lagom långt borta, i ett annat land men ändå ganska nära. Det är det som är det fina med att bo i Skåne, att vårt härliga grannland Danmark ligger så nära..

Normal när man fotograferar blommor så skall man så klart ta de bilder av blommorna man behöver och sedan ett foto på skylten som berättar vad de är för art men....så intresserad är jag inte, inte än i alla fall. 

Gavnö slott är förresten ett väldigt trevlig slott med aktiviteter för alla, stora som små. Aktiv trädklättring i parken utanför. Ett litet aktivitetsområde inne i parken för de mindre barnen, eget bryggeri med ölförsäljning och så trädgården där man visar upp blomer beroende på säsong men också arrangerar diverse andra event. Tullpanutsällningen i våras var fantastisk. Man arrangerar också bilutställningar i parken, ett ställe för hela familjen helt enkelt.

Redan är man kommer in i parken så välkomnas man av en härlig öppen park där man får lov att gå på gräset och det känns mera som man är hembjuden hos någon som äger ett slott.

I alla de rabatter där man tidigare hade tulpaner har man nu planterat andra sommar blommor. Kan detta vara Dalior?

Det var endast ett fåtal som var utslagning men det var härliga färger.

En glad Glada. Undrar just vad han eller hon tänkte. Ögat ser inte ut att missa något.

Anledningen  till att vi åkte hit var ju rosorna så nu tar vi det långa steget före över till rosenavdelningen.

Jo, jag vet att inte allt som är rosa är rosor. Vi har sådana hemma men jag vet inte vad de heter för det.

En riktigt flugmagnet.

Parken är trevligt planerad med små dammar, härliga stigar och massor av stora lummiga träd som ger svalka.

En ful groda.

Kryddträdgård finns här också,

Till vänster ligger fjärilshuset. Tyvärr var här så fuktigt så kameralinsen torkade aldrig upp och tillslut fick vi gå ut igen. Där var sägert närmre 40 grader inne och hög fuktighet.

Så här glad blir man av att flanera runt i parken. Inga tycket det var en trevlig park.

Vackra vyer vart men ser.

Nu kör vi ett pass med bara rosor. Alla bilderna är tagna med Fuji XT1 och XF50-140 f2,8 Närbilderna har jag monterat Fuji 16mm mellanring för att få en härlig närgräns. En rätt trevlig kombo tycker jag. Massor av olika sorters rosor.

Det är nästan som att gå en i parfymaffär. Det doftar bara så förbaskat gott över allt. 

Hmmm en sådan vill jag ha hemma. Blir nog ett litet bygge i September. Kanske inte lika stor men en rosenbåge i alla fall. 

Det bästa med parker är att man själv slipper tänka på allt underhåll som skall till för att hålla det fint. 

En liten paus gör bara det hela så mycket bättre. Vädret var perfekt. Precis lagom med runt 20 grader så man orkar ströva runt i en park.

Tänk den som hade en egen allé på 400 meter bara för att det är vackert eller en stor damm.

Att slänga upp benen och luta sig tillbaka är också en avslappningsform. Ser så gött ut.

Dessa blommor doftade helt fantastiskt och mycket dessutom. 

En viloplats i solen.

Om jag skulle varit bröllopsfotograf tror jag Gavnö slott hade varit en perfekt plats. Tänk er ett brudpar här på bron.

Efter Gavnö slott körde vi en bit till Praest-ö för att käka en glass och kan ni tänka er. Här var det bröllop. Rosor är romantiskt med brudar är snäppet bättre.

En Ford Mustang som bröllopsbil är ju inte fel. Kan det var en 64a eller är det en 65a? Kan kanske kvitta. 

Det var allt från Gavnö denna gång.