Ett besök i Yosemite National park dag 2

Andra dagen i Yosemite var planen att köra passet Tioga Road. Det var inte så många veckor sedan som jag läste att man just öppnat passet för trafik så jag förväntade mig lite snö vid sidorna och så var det. Kanske inte så mycket som jag trodde men dock.
Efter detta passet hade vi inte så mycket planerat utan det var mera tänkt att på ett så trevligt sätt som möjligt ta oss till San Francisco.

Let's gå.

Kvällen innan så körde vi en bit utanför parken och hittade en mindre by med ett klassiskt Motell.

Packning på G

Lite förväntansfull är man allt.

Detta motell hade nog några år på nacken men även det är en del i resan.

Det ingick "frukost" i motellet. 

Denna typiska Amerikanska by passerade vi på väg till parken. En riktig Västern-Town.

Redan på macken, precis vid infarten till Tioga Rd så var det lite Kaos. Väldigt mycket folk denna lördag kändes det som. Alla skulle tanka i parken?? Det hade vi gjort innan. Damen på motellet varna för Yosemite Valley då Obama skulle vara där men det skulle inte vi som väl var.

Precis i början kom vi till denna vackra sjö. Jag kollade riktigt noga om det ev skulle kunna stå en Björn eller Hjort och dricka tvärs över men jag såg tyvärr inget sådant.

En klassisk syn.

Vi kommer ganska snabbt uppåt och det kyler på bra så vi kör med Cabben uppe och får ha lite värme på. Det är nog bra lite drygt 10 grader och det ligger snö i skogen vid sidan av vägen, Lite trafik och lite folk denna väg så det känns lite extra bra. Vi känner att vi är i vildmarken.

Det är mycket vatten som porlar och rinner längs berget ner mot vägen här och där.

Rätt vad det är kommer vi fram till en större utkiksplats och här kan vi se the Half Dome fast från andra sidan. Det är på ryggen där ni ser solen lysa som man vandrar upp om man orkar och har köpt tillstånd. Riktigt vackra vyer.

Ser ni att det går som ett lemmeltåg upp för berget?

Man måste kanske veta var det går för att man skall se det men det är mycket folk på väg upp.,

Det är riktigt kargt och härligt. Väldigt friskt i luften och lite vinterkänsla.

Folk förstår att skydda sig mot solen som är väldigt intensiv. Damen har spottat in några blommor som jag tror hon vill fotografera.

Svårt att fånga storheterna.

Nar vi kört en bit kom fram till Tenaya Lake och det är dags för lite lunch

Nu skall vi tillverka egna baguetter och käka nya körsbär. Anna och Gertrud har även hittat riktigt Icethe utan en massa socker.

Riktigt gott med ost, bladsallad och skinka. 

Sådan herre sådan hund. :-)  Båda dessa damer njöt solen och sin matsäck eller massäck som vissa säger. 

Väldigt kallt i vattnet och kyligt i luften.

Standen bestod av fin sand konstigt nog?

Man ser att inlandsisen varit involverad i att runda av bergen. Fast det var nog stora isblock.

Några personer hade klättrat en bit upp på en av dessa små toppar. Börjar man rasa är det nog lite kört eller?

Vad kallas denna typen av mjuka moln tro?

Storslagna vyer

Efter ett tag dök det upp en stor äng till vänster om vägen. Ops stod där inte djur och betade?

Oj vad man äter. 

Ut på ängen jag höll mig i kanten med träden som lite skydd. Djuren verkade verkligen hungriga. Busvisslingstricket fungerar även i USA.

Dessa Muledeer är lite större jämfört med våra rådjur.

Mycket mygg i den sanka ängen

Här når vi nog högsta punkten med jag tro är minst 9000 feet eller 2700 meter. Riktigt kargt

Tittar man i fjärran verkar det riktiga bergen ta vid där borta, Nu är vi ute ur parken och skall köra att tag norr över i riktning emot Lake Taho för att i de trakterna söka oss mot SanFrancisco

Först passerar vi Moon lake. Härligt vatten.

Där efter blir vägarna och vyerna helt annorlunda. Strax skall vi hålla till vänster och leta efter ett pass som kan ta oss västerut.

Rätt avkopplande när det bara går rakt fram. Man blir lite sugen att trycka på lite. hehehe

Snart nog går det uppåt igen

Vyer är ensastående

Svårt att återskapa storheten på bild

Jovisst kan man ge sig i ut i gåbortskor och titta på utsikten. 

Dessa vägar i kombination med dessa vyer. Tror det hade varit perfekta hojvägar.

Nu drar vi vidare västerut. 

Ett besök i Yosemite National park, dag 1.

Redan på förhand hade vi bestämt oss för att vi inte kunde klara parken på en dag. Faktum är att jag tror man behöver minst en hel vecka för att verkligen få ut allt. Man bör nog också vandra och gå mera än vi gjorde men direkt springer ju tiden iväg. Dagen innan hade vi besökt Sequoia som vi upplevde var en lugn park. Yosemite känns mera intensiv men man skall också komma ihåg att just helgen vi var där var det Fathersday weekend och t.o.m. President  Obama var i parken med TV bevakning mm så ur det perspektivet var det kanske lite mera folk än normalt så tidigt på säsongen. 

Vad är då Yosemite mest känt för och vad skall man titta på? Hur planerar man resan på bästa sätt? Frågorna är många och faktisk var det så att vi innan resan inte riktigt hade tiden att planera allt utan vi valde att ta det lite som det kom. Jag hade en föreställning om att det skulle var små ängar som var "fulla" av vilda djur som björnar och hjortar osv men riktigt så var det kanske inte. Jackie som är mamma i Annas värdfamilj hade varit så snäll och beställt en bok om parken och den fick vara vår ledsagare under dessa två dagar. Bilden nedan är ung så som jag tänkte mig att det såg ut.

Bilderna är tagna med tre olika kameror så det skiljer lite bilderna emellan.

Vi visste också att det inte fanns så mycket att köpa i parken så vi bunkrade upp redan innan vi körde in. Det är alltid bra att ha kylväskan full med gosaker när man är på road trip. Man vet aldrig vad som händer och är man hungrig blir man gnällig, speciellt om pappan stannar och fotograferar bilar in i det sista men det är en annan historia.

Kaffe på burk är bra att ha med

 

Vi kom HW 180 från Sequoia och letade oss sedan vidare in på 41an som leder in till parken. Första besöket var planerat till Glacier Point. Här ser man ut över Yosemite Valley och man är högt uppe.

Inte så mycket hojar i parken som jag förväntat men det är tidigt på säsongen kanske.

Infarten till parken, väldigt vänliga och trevliga Rangers i hytterna.

I början är det mera som att köra en fin skogsväg och man ser inte så mycket om man inte stanna och kikar genom granarna.. Det bär uppåt hela tiden så lite spännande är det allt.
5000 Feet 6000 Feet 7000 Feet osv. det blir kallare och kallare ju längre upp man kommer men å andra sidan så steker solen något ut över det vanliga.

Vi stannar till på små parkeringsfickor som finns över allt

Upp på kanten och tittar ut.

Utsikt mellan träden och det börja imponera så smått.

Även om man mest sitter stilla i bilen så blir man hungrig. Då e det skönt att bara stanna till och plockar fram kylväskan. Vi köper is som vi stoppar i Ziplock bags. Fungerar riktigt bra när man inte har kylklampar.

En liten ekorre kikade fram och var ganska orädd. Som väl var hade jag Zoomen på och kunde komma nära.

Väl uppe på toppen vid Glaicer point så blir man helt vild. Var skall vi börja titta och fotografera? Vidderna är helt otroliga och utsikten över denna fantastiska dal är enastående. Man är rädd att det skall försvinna men det gör det ju inte. Jag skall lägga upp bilderna i den ordningen man ser dem om man börjar titta till höger som också är Syd-Ost skulle jag tro. Titta på kartan ovan. 

Half Dome. De små strecken uppe på toppen är inte bara så granar utan personer som tagit sig upp dit från baksidan. (det går att se från andra hållet där vi körde dag två)

Jo de små prickarna på toppen en klättrare

Det är imponerade vyer. Man kan inte sluta titta.

Uppe på toppen e det gott om folk och alla vill titta på samma saker. Tur man inte skall filma och tror man skall få med naturljuden.

Även Anna fotograferar.

Nu är det dags att ge sig ner i dalen igen.

Bara en bild till sen sticker vi.

Nere i Yosemite Valley är det betydligt lugnare och vackert på ett annat sätt.

Nere i dalen ser man allt underifrån och samma vattenfall ser helt annorlunda ut. Så klart skulle man gett sig av på en vandring och kommit riktigt när med som sagt så medgav inte tiden detta.

Nere i dalen ser man också mera djur. Det står över allt att djuren är vilda och även om det förefaller tama så är de inte det. Tydligen skadas en hel del personer av hjortarna som blir irriterade och stångas när folk går för nära.

Ljuset var extremt svårt då solen är stark och skuggan blir väldigt mörk. På tok förstora kontraster men djuren gillar skuggan precis som vi.

Honan tittade sig väldigt ikring men höll sig stilla

Rätt vad det var kom det fram en ungbock också. Notera att han fortfarande har sina basthorn. Våren är betydlig senare i Yosemite.

Han verkade väldigt intresserad av geten och gick runt runt. Kanske var det en fjolårskalv?

Vem är du undrar Bocken

Lite till kan du väl gå. Ett par steg till så jag får en fin bild på dig.

När hon vände om passade jag på men lätt är det inte. Jag är så glad att jag skaffade den stora 100-400 Zoomen och med 1,4x adapter kommer jag upp i motsvarade 800mm FF. Skönt att veta att man inte stör men ändå kommer nära.

Fåglar är det gott om men de är väldigt svåra att se och fånga,

Nu e det dags att köra ur parken för i dag så vi hittar ett ställe att bo över natten. Vi sparar Tioga road/passet tills i morgon.

Vi tittade i kikaren och hoppades att vi skulle se mera vilja djur eller kanske en stor örn men det verkade var slut för dagen.

När man kört ut genom tunneln avtar det supervilda och ett annat landskap tar över

Även detta är fantastiskt och man undrar var Indianerna och Cowboysen är.

Noterar det brunnit och och hur torrt det är i gräset. Det skall inte mycket till för att det skall bli en rejäl brasa. Nu skall vi leta boende. 

Finns det gamla bilar kvar i USA som bara står och väntar på mig? Ja svaret är nog JA.

När jag jobbade på farm i USA 1985 så stod det gamla bilar över allt. Bakom varje lada fanns det ett helt gäng bilar eller pickuper och de var oftast i ganska fint skick med tanke på att de kanske stått ute sedan 50-60 talet dvs i 20-30 år. Montana är en torr stat så rosten är inget problem. Mina funderingar innan vi skulle åka över denna gången var om jag skulle lyckas hitta en liten guldgruva, I Montana träffade jag en gubbe som i dagligdags körde en Chevy  El Camino 59a och hade en väldigt fin original Ford 32 3 fönsters Cupé i sin maskinhall. Han ville inte sälja till mig men frågad jag tillräckligt? Även denna bilen nedan som då var min dröm bara stod ute och väntade på att jag skulle ta över.  

View fullsize

Buick La Sabre drive in bion i Scobey Montana 1985 med en ung trånande Pålsson

Spänningen var därför stor när vi skulle köra till Indianapolis från Chicago och tvärt om. Uppe vid de stora sjöarna skall man inte ha för stora förhoppningar, Jag tror aldrig jag sett så mycket rostiga bilar som uppe i Michigan vid Lake superior,  

Fast redan direkt sprang vi på denna Camaro SS. (Tyvärr gav hyrbilen en "jag vill köra mera" känsla.)

Nere i Indianapolis hade vi fullt upp med att umgås men jag passade på att smyga ut i den nästan 40gradiga värmen för att leta bilar på bakgator. Området var alldeles för fint och det enda roliga jag hottade var en Saab 93 Cab. Så faktiskt några stycken men många var rätt skabbiga,

Detta däremot,  en vanlig syn. En risig pickup på drive wayn. 

Detta bådar ju inte så gått. Nu står hoppet till småvägarna när vi skall köra tillbaks till Chicago. 
Redan en liten bit ut på landet dök denna upp. In på uppfarten och fota. Hur närgången skall / får man vara i USA?

Ford Mustang Jag skulle gissa på 1973 med tanke på dekoren på sidan och det fyrkantiga ramarna runt lamporna fram. E det är 429 Ram Air? Inget som tilltalar mitt öga fast visst kunde den blivit fin. Lite rostig förstås.

Det visade sig att det faktiskt inte dök upp lika mycket som jag hoppats. Framför allt stod grejorna lite väl långt in på tomten. Man har ju ört uttrycket skjuta först fråga sen.
Rätt vad det var så passerade vi en gammal bilskrot. Gertrud blev eld och lågor över att få går med i där i den 35 gradiga värmen. NOT.

Denna 60 talare stod ganska nära ingången. Lite för fin för att var där eller?

Vad tror ni? en Bjuick Electra 1962 är min gissning

Notera skriften i framrutan. Keeper

I Montana på farmen hade vi en sådan här Lastbil

Där var bra tryck i den V8an. Jag har för mig att det var en 427 eller 454. Riktigt potent men lågt växlad. Kände mig som en kung bakom ratten, Man sitter högt, mycket högt.

Vi passerade avdelningen för lite halvgamla Ford Mustang, skolbussar som agerade bensintanksförråd och en uttjänt Car demolation bil. Notera att där sitter en fet Truck bakaxel på den. Gjord för att backa ihjäl motståndarens bil Cadilacken verkar också lite för fin för att stå här.

1987-88 stod en en sådan här Cheva Caprice Classic högt på önskelistan, Kan det var en 79a? Jag var i Slottstaden i Malmö och testade en i Silver med röd klädsel. Farsan avrådde med det starkaste och det blev en BMW 528i istället. Farsans anledning var att den inte gick in i garaget men jag tror han tyckte det var ett jäkla skepp.

Ford Skyliner 1958. Som jag skrev på Instagram så kom jag i snack med ägaren som tyckte det var så skoj att en svensk var intresserad av hans bil. Den var potent preppad 390 för streetrace inget annat. Breda sulor bak och säkert en kortad bakaxel för att få plats med det innan för skärmarna, Inne i verkstaden hängde en lite modernare crem vit Ford Thunderbird från 2007 eller nått på lyften. 

När vi var på väg ut ur en av parkerna och kört ett tag så såg jag in på slutet på en kurva en stickväg att där stod lite spännande grejor, Nu jäklar, tvärstopp på Camaron. Vad skall vi nu pappa undrar Anna? Nu kör vi vidare, du kan inte stanna var 100 meter för att fota, då kommer vi aldrig fram juuuuu. Jag är hungrig också

Då var det ju bara detta med skyltar. Här råder det ju ingen tvekan eller? Ägaren vill inte ha besök, om han nu bor där vill säga. Kanske bara för att skrämmas? En liten bit kan man väl gå för att testa. Trampminor i gräset? Stod en annan skylt med nått om NO Trespasssing. 

Ser ni hur lockande det är. Här är ju hur mycket spännande som helst och detta var bara framsidan och inte i ladan bakom huset. Har lite svårt att identifiera bilarna.

Ser så spännande ut och ju mer man tittar ju fler bilar ser man att där står.

Visst,  alla är väl inte 2 dörrars HT eller cabbar men spännande i alla fall. Här en Dodge Cornette. En 500 kankse  med Hemi motor eller en sur 318? vem vet. Det är det som är så spännade.

Kikade men upp till häger så kunde man se flera bilar som stod och vilade sig. Man såg dessa innan man kom så långt fram. 

Nu började övriga familjen bli lite otålig så det var väl inte läge att utforska detta vidare utan drömmen får väl leva kvar. Nu kom vi allt närmre San Francisco och det där med gamla bilar från 50, 60 och 70 talet som står fint på led avtar och merparten av det man ser är bara junk.

Drömmen lever vidare. Hittade några fina bilar också men inte så många som stod stilla.

Denna sprang vi på ut med HW 1 som jag skrivit om innan. En Pontiac Ventura Catalina. 1967. Den var fin.

En sådan här Cheva C10 från 64 (tror jag) sänkt och med bra spis är också en liten önskan då och då.

En lätt suddig men fin Cheva 55a. 

Får avsluta denna lilla story med en Cheva Impala Station Vagon 1963?  men tillhörande vagn. Fångade denna när vi fick rött. Lyckades inte riktigt få med hela i detta skott från höften.

Visite in Sequoia & Kings Canyon National parks in Callifornien

När vi satt hemma och funderade och planerade inför resan till USA var det självklart att vi skulle besöka några av nationalparkerna. Sist jag var i Kalifornien var 1985. Då blev tiden knapp när vi varit i San Francisco och vi var tvungna att köra in lite tid. Den gången blev det därför HW 5 South till LA Nu skulle vi kompensera, köra små vägar genom parkerna uppemot Lake Taho och sedan HW1 längs med kusten hela vägen söderut till LA men den södergående delen har ni ju redan läst om. Nu är det bärjan av vår resa. Faktiskt andra dagen. Nu är vi framme i Sequoia och börjar vår resa här.

Redan när vi var på väg och ca 1 timme innan parken blev vägen mindre, kurvigare och de stora lastbilarna allt färre. Landsbygd helt helt enkelt och vanligt folk undviken betalvägen genom parken.. Vägar där Camaron trivdes riktigt bra kan jag säga.

 När jag skulle hyra bilen redan i februari så var jag helt inställd på att det skulle vara en CAB. Jag såg framför mig hur enkelt man tar upp kameran och drar några bilder och kör vidare utan att behöva parkera varje gång. Detta fungerade perfekt,. En sak jag inte tänk så mycket på var att dessa parker faktiskt ligger på höghöjd 8-9000 feet. Detta är ca 2700m och där upp är det kallt. Bitvis hade vi bara 55F vilket mostsvarar ca 12C.  Hur gör man då och när det dessutom är närmre 27 i solen så fort man stannat till? Jo upp med rutorma upp med sufletten så den sticker upp där bak och full värme och så reglarar med här och kompletterar med AC när det behövs.

Nästan precis inkomna i parken passerade vi Tunnel Rock. Här var det redan två familjer så vi bara stannade till på vägen och klämde av ett skott. Två kameror i knät, en med kraftigare Zoom och en med vidvinkel. Helt klart ett måste. :-) (Lägg den Mexikanska familjen på minnet,) 

Efter en liten stund kom vi till första utkikspunkten, vi hade då inte sett några stora träd, bara vackra vyer.

Anna fotar med sin AJFON.

Denna sortens Yuccalilja blommande över allt. De var dessutom gigantiska och flera meter höga. Häftigt.

Nu börjar man fundera lite på när de stora träden skall börja komma? Rätt va det var så stod där bara ett. Mitt i skogen bland en massa vanliga granar även om även dessa var lite grövre

Svårt att göra rättvisa om man inte filmar men det är magiskt.

Vi hann inte köra särskilt långt efter detta första innan nästa  "stora" träd dök upp och det gick att stanna. Snabbstopp och ut och fota. Man blir helt tagen i början och det är nästan så man blir lite religiös på något konstigt sätt. Man känner vördnad för dessa stora varelser på något sätt, också respekt när man vet att vissa är över 3500 år gamla. Helt otroligt.

Så här såg det ut när jag tog fotot enligt ovan.

Vi fick en karta vid infarten till parken och försökte följa denna på bästa sätt för att inte missa något av de allra största. Å andra sidan blev det lite oviktigt efter ett tag då det var så gigantiska i alla fall. 

Detta var ett äldre träd som fallit vid något tillfälle och där man ville visa roten och också förmedla en känsla om storheten som uppstår när de ligger på marken och du kan gå vid sidan.

Vi körde in på ett område där man kunde parkera bilen och strosa runt lite. Det var fantastiskt.

Om ni ser personerna nere till höger får ni en bättre kännska för storheten

Här stod tre träd i en grupp. Blixten hade slagit ner i mitten så det var helt svart där.

Så här häftigt såg det ut när man tittade uppåt.

Det är inte alltid skoj att agera modeller. Typiskt hyrbil, inget man låtit hända med den egna, sitta på kanten så där.....

Rätt som det var började det lukta väldigt mycket brandrök och det var tydligt att det inte var vanliga moln.

Detta kändes ju inte bra. Tänk om vi blir fånga mitt i en skogsbrand. Skogen är ju torr som en krutdurk och vi hörde ingen brandbil på väg heller. Hmm vad gör vi nu? Nästan direkt efter så dök det upp en elektronisk skylt som deklarerade att det var en brand som var arrangerad. Oj tänkte jag, vem vågar göra det?

Vi behövde inte kör långt för en de hade riggat upp en stor informationsplats med Rangers och Brandmän som informerade alla som ville veta mera. 

Här berättade man hur man förste bränner av ett område som en stor cirkel under väldigt kontrollerade former och där brandmännen går med Fire lamps  som den gråa på bilden och häller ut olja som brinner och skapar bränder. När man säkrat ett områden genom en ring så släpper man ner brandbomber stora som golfbollar som exploderar och skapa små låga bränder.  

På detta sättet så håller men en ren skog och försöker efterlikna det naturliga skeendet med blixtnedslag. Detta gör också att man inte har tonvis med brännbart materiel på marken och skulle det bli en naturlig skogsbrand så blir den inte lika häftig och okontrollerad. Vi såg dock stora områden som var helt utbrända och här hade det inte varit kontrollerade bränder. Detta här rörde säkert från bränderna sm varit de senaste åren 

Man var väldigt måna om att alla skulle förstå hur detta fungerar och varför man gör det. Lite läskigt var det dock då det var en stor brand som pågick. Det påverkade också sikten påtagligt.

När man är på väg ut ur Sequoia parken går en en väg in i en Canyon där det inte går ej att komma vidare utan samma väg tillbaka. Denna heter Kiings Canyon och är en del i Sequoia parken kan man säga. Berget är verkar innehålla väldigt mycket järn då allt bitvis är helt rostigt och helt brunt.

Brunt och magiskt.

Mera brunt och notera diset från brandröken.

Härliga stup helt utan minsta räcke. Är man dum nog går man FÖR nära. Helt klart är man körd om man halkar här. Det gjorde inte vi.

Det började bli lite sent och närma sig kväll och vi var nästan helt ensamma. Härligt.

Efter några mil in i denna canyon som tar minst 1,5 h enkel resa så blir det grönare när man kommer längre in så växer det mera skog.

Man frågar säg hela tiden om det är rätt att köra bil men 3 på MC blir ju lite svårt....

Jo visst är man lite långt ute och förbi den säkra kanten ibalnd men vad gör man inte för en bra bild. Då det är så djupt så vågar inte Gertrud gå så nära så hon ser hur det stupar. Tur det

Även floderna skall man passa sig för. De torra löven som ligger på stenarna tillsammans med barren gör att det blir halt som tusan. Vattnet strömmar friskt och är iskallt men är man bara försiktig så brukar det fungera, Gäller dock att ha bra balans.

Det är så häftigt att befinna sid mitt i denna vildmark. Man förstår verkligen att intressen för hiking är stort. 

Dock skall man inte förringa risken för närgångna björnar och vikten av att förvara mat eller matliknande föremål på rätt ställe. Det var skyltar och skåp över allt och soptunnorna var mera kassaskåpsliknande.

Vi fick tyvärr inte chansen att fotografera björn men väl dessa Muledeer. 

En lite pippig får man ju inte missa. Dubbelt så stor som en svensk rödhake typ som en koltrast och väldigt fin.

Anna blickar  ut ur Sequoia och Kings Canyon. Nästa park är Yosemite. 

När man kommer ut ur parken och har kört en bit västerut så kommer man fram och börjar se slättlandet igen med alla fruktodlingar. Kalifornien är verkligen en mångsidig stat. Ser ni alla de vita minivindkraftverken? Det är en motor med en propeller som sitter högst upp på en stolpe och är det risk för frostdimma så startar med dessa och jag har för mig att man eldade i oljefat under dessa om det det blev riktigt kallt allt för att undvika frost.  Vet inte 100 säker hur man gör detta idag.

The third part of Highway 1

Idag var målet ett besök på Chanel Island vid Ventura för att sedan avslutas med ett besök på det gigantiska outletcentra här i stan. Tyvärr mådde jag lite sämre i dag och är rädd för att jag dragit på mig en lunginflamation så vi ställde in båtutflykten till Chanel Island. 😠. Istället blev det shopping istället där jag kunde sova lite i bilen mellan varven. Fast det var inte där dagen började.

Varje morgon inleder vi på samma sätt. Rutorna putsas innan vi ger oss av. Det är nog allt salt i luften längs kustvägen som gör att det verkligen vehövs.  Här är också mycket dagg trots att det är mitt i sommaren så det blir riktigt kladdigt.

Busskillen som körde oss ner från Hearst Castel i går sa att vi skulle hålla utkik efter Zebrorna som härstammade från 20-30talet någon mile söder om Motel 6, där brukar de hålla till. 

En av dem hade ett litet Zebraföl men han vägra att visa mer än rumpan, oavsett hur jag visslade och bar mig åt. Även dessa var väldigt långt borta och är tagna med motsvarande FF ca 800mm och dessutom kraftigt beskurna så de hörde mig kanske inte ens?  

Lite ovant att se i det "fria"

Innan vi gav oss av till USA hade jag vissa grejor på en lista jag bara var tvungen att fota. En riktig typisk Amerikansk vattenpump i bruk och Amerikanska postlådor i plåt "prison made" 

Detta har inte varit så lätt som jag trodde. Många verkar ha sina vattenpumpar mest för dekoration och merparten av postlådorna är av plast. Står säkert "Made in Republik of China" i botten dessutom.

Idag föll det på plats

Genuint. Ur en sådan låda fast lite större modell har jag nog plockat minst 100 brev från Gertrud när jag jobbade i USA. 

Tvärs över vägen stod denna, med vattentank och allt. Check på den också. 

En anna grej jag skulle fota var en typisk Amerikansk röd lada med brutet tak. Här gick jag bet. Antingen var de superkassa i skicket eller så låg det långt från vägen. Detta får jag spara till en annan gång

Efter en kort körnin på 5-10 minuter hittade vi en liten stad/by och letade upp ett klassiskt frukostställe. Här kom vi snack med ett äldre par. Väldigt trevligt. Även Camaron fick sig tillivs från Chevron. Här var också ganska mycket bebisredwood. Notera det till höger. 

Anna fick testa Camaron lite idag.

Efter som jag mådde som sämst innan lunch bestämde vi att skippa Chanel Islands denna gång. Istället blev det en heldag på Camarillo Outlet. Anna hade mycket på sin lista och pågarna hade skickat bud. T.o.m. jag köpte en tröja. Det fina var att jag kunde sova lite i bilen då och då. 

Alla kända märken av skor och kläder verkade finnas där. I varje litet valv ligger en butik. Området är så stort att det ligger kartor över allt för att du skall hitta. Horibelt? men visst, 10-70% på dyra märkeskläder lockar folk att shoppa som aldrig förr. 

De håller öppet till 21 och även 20:00 var det gott om folk kvar, vi också.... 

Idag när vi kom fram till vårt planerade motell 6 vid 21 tiden så var det redan fullt. Vi brukar aldrig vänta så länge men det vara bara att köra vidare söderut. I natt sover vi på Hotell 6 söder om Camarillo längs HW 101. I morgon letar vi oss ut på HW 1 igen för vidare fär söderöver till LA. Imorgon är sista dagen tillsammans Anna för på torsdag morgon tidigt flyger hon med familjen till Seattle för en lång weekend på 5 dagar med några vänner till familjen som bor där uppe. Det där med att vara Aupair verkar spännande. 

The second part of Highway 1

Highway 1 är ganska långsam då den vindlar in och ut i alla små bukter och även om det är både 45 och 55 ibland så går det oftast inte mer än i 25-35. Lägg där till att man vill stanna varje mile för att ta ett foto. Målet med dagen var att ta oss söderut och besöka Hearst Castel. Byggt av en mediamagnat mellan åren 1919 till 1947. Det blir lite för omfattande att dra hela storryn här så du får Googla det och läsa mera. Det var något ut över det vanliga men, first things first.

Då vi bor på lite enklare hotell så är frukosten väldigt begränsad. Vi har därför som "rutin" att inleda dagen med att köpa med oss detta samt en stor kopp kaffe. Gärna från Starbucks. Oftast är det skönt att komma en liten bit på väg också. Idag stannade vi till vid Moss Landing. En liten naturlig hamn. Här var många surfare i havet och ett gäng som trände på kajakpaddling i den naturliga hamnen. Verkade vara ett bra stopp helt enkelt.

Gertrud börjar bli kompis med Camaron utom när vägenkanten stupar hundra meter rakt ner och inga eller vädigt små räcke. 

Vi brukar köra upp en tank per dag men idag klarade vi oss med betydligt mindre.

Detta med betalkort med chip och Amerikanska bensinpumpar fungerar sådär. Det löser sig alltid på ett eller annat sätt dock. Oftas med att jag får förskottsbetala.

Redan till frukost såg vi denna beauty. Jag tror det är en Pontiac Ventura Catalina. 1967. Den såg väldigt fin ut. När jag var i USA 1985 och jobbade på en farm ville jag köpa en Buick LeSabre 66an eller 67an, ägaren hade två men ville inte sälja.😡 När jag kommer hem skall jag göra en specialare om alla gamla bilar jag fotat på resan

På stranden gick det vadarfåglar och pickade i sig något som såg ut som maskliknande djur. Här var också någon slags andliknande fåglar i olika färger.

När vi avslutat vår frukost och skulle köra fram och vända såg vi denna dam med stor hatt men också med en fet Canon. Hon hade serietagningen påslagen på Highspeed så jag tänkte det var nått spännande. (En klar fördel med Cab att man hör vad som händer)

Snabbstopp på bilen och av och kolla. Anna först av. Pappa, pappa det är Uttrar.

Så söta. Det var ett helt gäng och merparten låg och flöt på rygg och simmade lite med sin "svans" Det var bara några ungar som busade och dök och hade sig.

Rätt som det var kravlade den ena sig upp på stranden med mycket möda. Fotodamen sa att det var den gamle?

Han rysste av sig och la sig tillrätta på stranden. På rygg. Vilken kanonstart på dagen. Frukosten tog nog lite längre tid än vanligt....

Den fina kustlinjen längs HW1 gör att man måste stanna hela tiden. Vi startade vid 10 efter frukosten och hade inte kört mer än va 120 miles vid 3 tiden när vi kom fram till Hearst Castle. Fast det är ju resan som är målet med denna Roadtrip.

Det var ett väldigt knepigt dis idag och när vi kom upp några 100 meter så var det helt klart ovanför. Ganska kallt vi stranden då det blåste rejält. Skulle gissa på ca 17-18° Så snart det blev vindstilla i lä så stack det upp till 30°.

Enligt Jackie, Annas host mamma så var det 110°F i LA ca 43°C. Phu. Det är ju dit vi är på väg.

När vi parkerat bilen och hoppat på turbussen som skulle ta oss upp till Hearst Castel så stannade bussen till. Chaufför berättade att dessa gätter härstammade från den tiden då Mr Hearst hade Elefanter, Giraffer, Bufflar mm gående lösa på de enorma markerna. Där fanns visst också ett drygt 100tal Zebror kvar. Dessa såg vi inte till.

Väl uppe på slottet förstår man storheten bättre.

Det fans ingen gräns för hur påkostat det var.

Bygget var en kombo av gammalt och nytt. Dessa statyer var ca 3000 år gamla och från Egypten.

Det var en spännande rundvandring. Googla Hearst Castle och läs mera själv. Verkligen enastående. Här ser ni bl.a. innomhuspoolen.

http://hearstcastle.org/ 

Imorgon fortsätter resan söderut.

The first part of Highway 1

Det blev tyvärr ingen heldag i San Francisco som planerat. Fick hög feber i natt och låg mest och hade frossade i sängen. Det blev istället att proppa i sig några Advil Painkiller och lungt följa Highway 1 söderut. Vi tog in på hotell redan vid 4 tiden och nu gör Gertrud och Anna staden osäker medan jag vilar på hotellet. Hoppas det känns bättre i morgon. Vi hann med några stopp på vägen och kunde njuta de härliga vyerna längs vägen. Känns lite oroligt med alla bränder söderöver. Vi såg många områden nordvest om S-F där det var helt uppbränt på stora områden.

Idag när vi passerade Golden Gate var vi förberedda och hade cabben nere. Anna gjorde en insats, min lilla fotoassistent. 😊

The Golden Gate.

Mycket sladdar e det i San Francisco.

Kuststräckan söder om San Francisco påminner väldig mycket om Corsica.

Färgen på sanden varierar och där med färgen på havet också.

 Även Camaron behöver påfyllning. 

Idag körde Gertrud. Highway 1 är lite lugnare än de 7 filiga motorvägarna. Jag tycker generellt att man buskör lite och är ganska aggresiva i trafiken. Snabba med att tuta och släpper inte gärna in en om man kommer från sidan. Var tog hänsynen vägen?

Ett fotostopp

Har du några quarters pappa så testar vi att ringa hem...

Det blir tomt när vi åker hem och Anna stannar kvar.

Många trevliga stopp på vägen.

Räkor på stam.

Valskådning? Vi såg inga valar i alla fall.

Känns lite kyligt när vinden ligger på från havet och det vet i katten om det var över 18-20° vid havet. Väldigt varmt så snart det är lä.

Imorgon fortsätter vi resan söderut.

Some typical things from San Francisco, part I.

Vad är egentligen riktigt typiskt för San Francisco. 

Tja den viktigaste grejen är väl deras Skyline

Alcatraz är en anna grej som är rätt poppis och känt.

Härliga omgivningar precis utanför city är en annan sak man kan vara stolt över

Också var det ju den där spången som man kommer på om man kommer norrifrån och kör 101 south

Rätt coola skyltar på något sätt.

Samma bro annan vinkel.

Vi får ju inte glömma trafiken som helt verkar kajkat samman. Riktigt tradigt i dag faktiskt. Har säkert suttit 2h i olika köer. Minst..

En annan klassisk grej är gatorna som stupar som avgrunder framför en. Speciellt om man kör Camaro med sätet i botten, ryggstödet coolt bakåtlutat och en lång huv.

Det är svårt att fånga det branta på bild men det är mycket brant och jag mins 1985 när jag körde min Plymuth Suburban Station Wagon. Man fick chansa och hoppas det var fritt. Nu e det fyrvägsstopp så det är lite lättare.

Alla fråcka bilar är en annan typisk grej.

Sedan har vi alla olika sorters folk. Vissa är mer kända.

Andra är okända och bär väskan på huvudet.

Sist men definitivt inte minst. Min öl favorit. Lagunitas. Lite extra skoj med special edition. Imorgon hoppas jag hostan och febern släpper taget så man orkar med lite. Vi har ju några flera typiska saker kvar att fånga.

The covered bridges in Indiana.

Såg ni filmen "Broarna i Maddison County med Clintan"? Jag har alltid tyckt det var en bra film och just det faktum att han spelar en reporter från National Geographic är lite annorlund och något man ibland själv drömmer om.

När vi planerade USAresan visste vi att vi bl.a. skulle åka med bilen från Indiana till Chicago på retur resan och varför inte göra en omväg och kolla in lite covered bridge och landsbygd i allmänhet på samma gång? Kanske tom. hitta lite gamla bilar längs vägen och annat genuint! (Dessa samlar jag till senare)

Hela anledningen till att man byggde över broarna var att de var i trä och väggar och tak gjorde att de inte ruttnade. Många broar har förfallit då de inte längre stod pall för allt tyngre fordon men många finns kvar än i dag. I USA ca 1000st och bara i Indiana 98st. 

Är du sugen på att kolla närmre så finns det mera info att hämta på denna hemsida nedan. Vi har visst bara en i Sverige.

https://www.coveredbridgemap.com/

Första bron vi besökte

Förasta bron var Conley's Ford Bridge. Denna är i full drift och det ända sättet att ta sig över just här. Visst e det långt ut på landet med lång grusväg där alla man möte vinkar osv. men i alla fall. Bron verkar ha de gamla planken kvar som var helt rundslitna och man hade lagt på slitplank på längden i "hjulspåren". Även mitten var sliten så man har nog kört en hel del med häst och vagn här.

Bron verkar vara i gott skick.

De pålagda slitbrädorna.

Stora härliga stockar som bildar valvet.

Under bron ser man de kraftiga stockarna som håller samman och bär upp.

Dessa härliga amerikanska små floder. Jag ser mig själv som 7åring på en flotte på väg ut i vida världen. 

Visst ser det lockande ut.

Andra bron var bron i Bridgeton.

Andra bron i "Broby"

Denna bron var väldigt fin då den var renoverad så sent som 2006. Bron förstördes av en tromb/storm. Då byn heter just Bridgetown kände man att man behövde sin bro som turistmagnet även om det ligger en ful i betong och stål vid sidan om.

Det renoverade fallet. Det var inte helt lätt att renovera. Tar lite för lång tid att förklara här men allt bygger på att styra om vattnet och göra det när det är lågvatten

Här finns också en gammal vattenkvarn för mjöl och för att den skulle fungera så finns det en fördämning. Båda renoverade.

Kvarnen från utsikten från en av brofönstren

Fönstren på bron är mera uppfälbara luckor.

Ytterligaren en härlig liten flod.

Inne i kvarnbyggnaden hade nuvarande ägare sin mjöltillverkning och försäljning

Här står ägaren och slår in våra inköp i kassan. En väldigt trevlig man som berättade hela historien om kvarnen från första bygger fram till idag. Kanske mina frågor spädde på intresset? Det hela började med Tecumseh Indianerna och ....... nä den spar vi.

Helt klart värt ett besök. 

Tredje bron är Rosville. Även denna var enda vägen över. Här passade vi på att äta vår medhavda lunch från Sue. Riktigt gott.

Tredje bron

Vi passade på att njuta det lilla draget som uppstår i en kanalbro och även skugga är skönt när det är 95°F nästan 35°C

Det är så förbaskat coolt att se bilar rulla över och alla vinkar så glatt här ute på landsbyggden. Speciellt när man sitter och har picknick i deras bro.

De långa broarna har dubbla valv som är bultade i den övriga konstruktionen.

Fjärde bron Thorps Ford Bridge var också skådebröd. 

Fjärde bron. Bara för Fordar eller mest en liten promenad.

Femte och sista bron. Även denna en promenad bro

Här träffade vi ett trevligt äldre par som vi pratade en stund med. Det är så skönt att kunna säga att man är från Sverige och veta att man kommer att få positiv feedback. Ett exempel var i dag i mataffärskön när pratade jag med två framför och en svenskamerikan bakom ville också vara med och träna sin svenska. Höll knappt på att komma därifrån. Vill man träffa andra är det bara att ge sig ut i det okända, det är lika skoj varje gång. 

Vid denna bro låg också byns gamla skola ala Cowboy stil och man arrangerade Square dans mm. 

Det var det hela från 5 Covered bridges in the State of Indiana.

Chevy Camaro SS is the offical Indy 500 car 2016

När man är i Indianapolis så borde man ju se ett race också. Tyvärr var det stora racet för 2 veckor sedan och å andra sidan kostar biljetterna en förmögenhet. 

Idag var vi dock där för att kolla läget. Jag kan riktigt tänka mig hur coolt det är att sitta på läktaren och höra och känna hur bilarna drar förbi.

The offical pace car Camaro SS

Huvud entre'n

Läktaren

Inkörseln. Gate 1

Rondellen utanför.

Coola bilar på parkeringen

Håler man på med Racing på Indy så gör man det fullt ut. 

Utfällbara bussar.....

Även det intilliggande vattentornet är häftigt 

Hela stället andas power. När jag jobbade på Setrab levererade vi oljekylarna till ca 50% av teamen i Nascar serien. Känns därför lite extra speciellt att vara här nu även om det bara är utanför. 

Ps. I Indi kör man utan hjälm.

A BBQ with the Smiths but the Craig Paulsson style.

Last night we had the most wonderfull evening with some of our relatives meeting in Indianapolis. An extra fun part was that Craig was coming all the way from down south and he brought his specialitys for the grill. Encarved Squach filled with so much good stuff. We also had hotdogs all the way from Pensylvania and a lot of goooood beer.

The best part was all the fun we had together.

Ops, forgott to mention the cigarr from Marty. Not bad at all.

Craig, the grillmaster and a Harley driver as well. It must be a good man. 😊 

Craig with his girlfriend Nathalie

Anna is calling a videocall from LA. Everybody is exited to have a chatt with here. Sue, Brette, Carolyn, Gertrud and Jeff

Daddy Marty and his son Grant sitting om the stairs having a good time.

The newly marrid couple Carrolyn and Jeff

Jeff with his motherinlaw Sue

Adam making sure Craig doing a good job at the grill. He sure dit.

Norah is so qute.

It was a hot night. Probably over 90 during the day and still warm all night. Very swetty but a lot of fun.

Typiska saker för USA?

I går fredag åkte vi med bilen från Chicago ner till Indianapolis för att hälsa på Brette och hela hennes familj. Här är så varmt nere att det är skönast att hålla sig innomhus. Passar perfekt när det släktträff. Ute i skuggan ligger tempen på 32-35° men när det dessutom är helt vindstilla är det riktigt hett.

Nu när vi är här och befinner oss i ett villasamhälle så tänkte jag mig att jag skulle gå en runda och se hur många grejor jag kunde hitta som i mina ögon är typiska för USA och i en förort som denna. 

Just i detta området är alla husen väldigt olika men de har vissa saker gemensamma. De har en frontyard och en backyard samt en driveway vid sidan om huset.

Här kommer lite bilder sett med mina ögon.

Här fins väldigt fina hus

Här finns också några hus som står tomma och har gjort det i några år. Spår av en tuff ekonomi kanske.

En annan typisk grej är den lilla gångbanan som går utanför husen  men där det sedan är en gräsremsa innan gatan och där det växer träd. Större i bland och mindre ibland. Detta ger ett väldigt lummigt intryck. Här kan man vyckla med sin BMX.

Sedan har vi detta med en liten postlåda uppe på huset just sidan om nätdörren. Mmmm check på den.

En annan typisk grej är fasadflaggorna. I USA är de dock lite större än hemma.

Ganska många hus har också kolumner som håller upp taket ovanför entren. Vissa lite pampigare än andra. Coolt.

Trafiken är ett område där det går till på ett annat sätt. Man kör om till höger också. Ibland känner man sig rätt liten i bilen när två 18 wheelers drar förbi en i 70 mph på vars en sida trots att man redan kör 65 istället för 55mph. Rätt bekvämt när det är 7 filen att man bara behöver titta framåt.

Sedan har vi ju detta men korsningar. Hängande rödljus. Det är bara så häftigt på något sätt. Jag älskar också den praktiska möjligheten att för det mesta kunna svänga höger om det är fritt. Skönt när man låter folk ta ansvar. Synd bara att det så ofta är en tilläggstavla med en massa text. Tur man kan engelska.

Varningsskyltar är en annan grej.

Trädgårdsdekoration med två flamingos är en annan typisk grej. Undrar just varför? Återstår att reda ut.

I Sverige har vi skrindan i USA har man den lilla röda vagnen. Skulle ju varit en i plåt men det får duga med en i plast.

Sist men inte minst, the Dooghouse in the backyard.

En dag i Chicago

Första dagen i USA tänkte vi spendera med Jessica Paulsson, vår släkting i Chicago. 

Vi hade först lite sovmorgon och låg och drog oss till kl 9 lokal tid. Fungerade riktigt bra. Sen gav vi oss av med bilen till Jessicas place. Hon bor lite norr om city och planen var att åka tåget med henne in till Down Town.

För mig är detta väldigt typiskt USA. De uppbyggda tågen med el i rälsen och massor av rostiga ställningar som låter och kombinationen med slipers som luktar creosot. 

Jag är inte van att åka kollektivt men slogs av att alla kollar ner på sina mobiler och har lurar i öronen.

lite Streetfoto i tåget.

Just denna dag var det ca 35° så det var skönt att åka tåget som har Aircondition, lite svalare i alla fall.

I Chicago har man jobbat extremt mycket med sin flod för att minska föroreningarna. Man har också ändrat flödet en gång i tiden så varje gång man öppnar slussarna från Lake Michigan så fyller man på med färskt fint vatten, från en av USAs största driksvattendepåer. Efter en härlig lunch nere vi floden så promenerade vi till ett ställe som erbjuder vad man kalla en Arkitektorisk rundtur. En runda med en guid som berättar om "alla" byggnader. En riktigt trevlig tur på 1,5h som också inkluderade en god stund ute i lake Michigan.  

Så här såg vår turbåt ut. Man har ett vattenspel som drar igån varje timme. Rätt härligt.

vatten vattaen.

Här ser man slussen och allt vattnet som skall in innan vi kan köra ut.

En slefie med Chicago i bakgrunden kan man ju leva med.

Väl ute på lake Michigan så tränar man för fullt inför kappseglingen på lördag och även lite träning på flyguppvisning fick vi vara med om

Coola båtar och lite dubbeldäckare gillas.

jag trodde båtar skulle vara i vattnet inte flyga ovanför....

Piren är en annan typisk grej för Chicago.

Det var rätt bra vind ute på sjön till skillnad från City.

Okänd person men hon såg myndig ut

Kusin Jessica tog väl hand om oss hela eftermiddagen och var en perfekt turguid.

Fotokompis...

När vi varit ute på sjön och sett staden därifrån och hört alla historier om stora branden mm var det dags att åka in i floden igen och kolla närmre på husen.

det är en härlig blandning med gammal och ny stil.

The Trump Building

Vissa saker skall man undvika när man är i en kanal med massor av stora turbåtar.

Dessa flaggor vaja framför USAs näst största byggnad. Det är vist bara Pentagon som är större.

En riktigt härlig dag i Chicago. Vi tog bilen hem lagom till fredagsrusningen men vad gör väl det. Rutan åkte ner några gånger för att insupa alla coola ljud. 

Mycket blandning av Stå, Glas och Sten.

Om några timmar tar vi bilen ner till Indinapolis.

Höstfoto

Nu när hösten är som allra vackrast med underbara färger gäller det att var ute i naturen

Det är svårt att inte gilla detta.

Hooks herrgård

Det känns nästan overklig att det kan vara så intensiva färger.

Om bara någon vecka är allt brunt och helt dött och det mesta ligger på marken.

07:15 på Hooks herrgård lördag morgon. Innan frukost passade jag på att gå en liten fotosväng. Som tur var hade jag med mig ett enbentstativ då solen ju först går upp vid denna tiden och inte orkade igenom molnen. Bilden är tagen med 1/25 sek och f2,8 med ISO3500.

Ett stycke längre bort såg jag detta härliga motiv med vägen som slingrar sig upp mot det okända och björkarna som vaktar mitt i bild.

I söndags passade och jag också på att ta en runda i skogen som lite avkoppling till alla måsten. Också här hemma i Skåne har hösten kommit långt.

Förhoppningen var att få se lite Dovhjort ute i Häckeberga men det var nog allt för mycket folk i rörelse med hundar och tjoande barn.

Mönster och härliga former.

Det är väl bara våra barrträd som ser lika dan ut oavsett när man fotar.

Även hemma i trädgården kan man hitta lite skojiga höstmotiv

När solen är på väg ner ger det mjuka färger.

Själv gillar jag det begränsade skärpedjupet som en stor bländare ger. Jag tycker det skapar ett härligt djup och mystik i bilden.

Tja, det kanske kan upplevas i bästa laget och som om allt är suddigt också men kikar man noga så ser man att det är skarpt i vissa partier.

Hur blir vintern i år tro? Alla buskar verkar ha en massa bär och även om inte detta är rönnbär så är de i alla fall röda.

Detta verkar var någon form av vild liguster. Bären ser goda ut men jag avstod för att smaka. 

Tja vad säger man om detta mönster.

Även laven har lite höstnyanser.

Hoppas du med dessa bilder blir lite inspirerad och ger dig ut i skog och mark.

Morgonfoto i Kopparhatten

En snabb koll på väderappen i gårkväll visade att onsdagsmorgonen skulle inledas med soluppgång och endast någon enstaka celsiusgrad på plussidan samt helt vindstilla. Hmm tänkte jag, det borgar för en vacker morgon. Hur ser det ut i Skäralid och Kopparhatten? Jo då, lika fint där. Ingen tvekan, här är det läge att sätta klockan riktigt tidigt och vara på plats när solen gå upp. Dessutom hinner man fint med detta innan det är dags att infinna sig hos kund. En riktigt bra kombo. Dock sitter måndagsnattens / morgonens foto på Blod och Supermåne kvar i kroppen men va tusan, man lever ju bara en gång.

Redan på E22 norr om Lund syntes härliga dimmor i dalen och endast topparna på vindkraftverken tittade fram. Blev nästan sugen på att stanna där och fota istället denna underbara morgon men det kommer flera tillfällen. Väl framme på Kopparhatten var det nästan bättre än jag förväntat mig. Man är ju lite tidsoptimist så det var nästan i senaste laget men jag tycker själv jag lyckade fånga det där första underbara minuterna som snabbt ersätts av det tråkiga vita ljuset
 

Uppe från toppen

Redan på tredje bilden har ljuset skiftat färg och solen var på väg över kanten. The magic moment var snart förbi.

Det lustiga är att när solen bara precis tittar över kanten så blir det en helt annan grej och om man börjar titta bakom sig så ser man att det är andra detaljer som blir belysta och får en helt annan karaktär. Det är inte över än....

Bladen börjar skifta så smått även om det fortfarande lyser härligt grönt på de flesta håll.

Underbara färger i mina ögon

Det är nästan om trolleri. När jag ser dessa vyer i sökaren så blir jag lyrisk och känner sann glädje.

Även de små spindelväven syns och vill vara med.

Det fina med kopparhatten är att man får liksom två chanser. Först en på övre plan. När man är klar här och solen kommit en bit på väg så är det dags att gå en våning ner. Då är det ljust nog nere vid sjön och man kan hoppas på fina slöjor där. Det blev kanske inte riktigt vad jag hoppats på men man kan väl inte få allt denna morgon. I alla fall inte på en gång.

Trots att det var helt lugnt och stilla när jag gick runt här kunde jag inte släppa söndagens konsert med Hasse Andersson nere i Kivik. Vilken underbar artist han är.  Gick och nynnade på - Det va dans och hålligång....

En sista bild på lite skygga änder och det börjar bli dags att sticka vidare till kund.

Fotosafari i Skåne på Kronhjort

Jag har aldrig tidigare testa detta med att fotografera Kronhjort.
Frugans syrras tvillingdöttrar fyller år i mitten av september och vi har ofta kört en sväng ner om "mossen" på vägen hem från dessa födelsekalas för att lyssna på dessa ståtliga djur från bilens trygga vrå. Ofta har vi sett dem springa runt bilen och faktiskt ganska nära oss. De är helt klart vilda när de är mitt i brunsten och bryr sig inte lika mycket om annat just då och där.

Redan tidigt när jag köpte med Fuji XT1 så bestämde jag mig för att till hösten 2015 skulle de ske. Jag skulle provapå att smyga på Kronhjort. Denna lördag natt skulle bli väldigt fin men tyvärr helt utan måne och med gråväder på söndagsmorgonen enligt SMHI. Vinden skulle ligga på från rätt håll, dvs mot mig men kanske lite väl kraftig skulle det visade då tornet gungade.
Min svåger sa så här när jag frågade honom om hur man kommer till den så kallade mossen.   -Du följer den lilla vägen och när du kommer fram till ängen så ser du några fallna träd en 100 meter fram till höger. Kryp under dessa och fortsätt sedan rakt bushen in i ca 50-75 meter. Väl så långt in så ser du hjortstigen och det är bara att följa denna till du kommer fram till tornet.

Markvägen.

Att gå här på dagen är ganska lätt men på natten är det en helt annan sak.

Hmm Vad då hjortstig? Det är ju bra grönt eller? Där framme verkar det var en stig.

Jo då, nu ser man tydligt att Hjortarna har sprungit här fram och tillbaka. Vi följer denna och går vidare.
Även så här på lördags eftermiddagen då är det ett väldigt brölande inne i mossen dit vi är på väg. Pulsen stiger och både frugan och jag tycker det är ganska spännande.

Upptrampat av Hjort

Ett annat misstag var att inte har riktiga stövlar på sig. Det är väldigt upptrampat och ganska lerigt i spåren. Det var dock så dags att tänka på detta just där och då. 

Vassen

Efter ett tag kommer vi ur den 3 meter höga vassen och ser tornet och den lilla ängen öppna upp sig. Ok, nu vet jag var det är och vi kan gå tillbaka och fira tvillingarnas 25 års dag. I natt skall de ske tänker jag.

Vi får en väldigt fin kväll men mina tankar fladdrar iväg till det tilltänkta hjortbilderna hela tiden. Jag ser framför mig hur jag får fina bilder där Hjorten står så där framåtsträckt och bara brölar. Jag ser framför mig hur det ryker ur munnen på honom och hur hans hindar flockas runt honom. - Skall du ha mer mat fråga min svåger och vipps är man tillbaka till verkligheten.

Vi har en trevlig kväll och kommer i säng lite sent vid 1 tiden hemma hos svärmor. Jag sätter klockan på 4 och har riggat ryggan med allt jag skall ha med mig. Mackorna är bredda och står i kylen och termosen står redo. Jag vaknar kl2, kl3 och kl 5 i 4. Stänger alarmet och studsar upp. Nu skall det ske. Känner mig ganska pirrig i magen då flera har frågat mig hur jag vågar ge mig ut själv i beckmörker och att de kan vara ganska närgångna osv. Jag har hört en som blev.......osv. Hmmm är jag fel på det kanske? Borde jag gått dit sen kväll när det var ljust och övernattat kanske? Jaja.

Jag hoppas på svärmors cykeln och ger mig av. Det är några kilometer att cykla och jag har en liten ficklampa att lysa med. Hoppas inte jag möter någon och hoppas verkligen batteriet räcker. Borde ju så klart haft mer än en ficklampa med mig. Känner att jag blir ganska varm och har lite mycket på mig. Det är verkligen helt mörkt som SMHI lovat. Bäck svart och jag börjar bli orolig för om jag skall hitta. Det blåser också förvånansvärt mycket men det är i alla fall ganska milt och ingen dagg.

Jag parkerar hojen och börjar går över ängen. Hur var det nu? Under träden och sedan ca 50m rakt in i bushen där jag skall se stigen. Täden hittar jag fint men va nu då. Allt ser helt plötslig lika dant ut och jag har svårt för att orientera mig, Jag håller nog på minst i 30 minuter och går fel flera gånger och för börja om från början innan jag hittar rätt. Nästa gång skall jag helt klart märka upp stigen med några plastband eller nått liknade.

Jag är helt slut då det är mycket jobbigare att gå på natten när du trampar fel hela tiden. det är ju inte direkt plant utan stora tuvor. Till slut är jag framme i alla fall och kan klättra upp i tornet. Phuuuu. Jag trodde jag skulle slå upp mitt camo tält med det är alldeles för hög vass och jag tror inte jag kommer att se tillräckligt då.

Till min fasa märker jag att tornet gungar lite i vinden. Jag hoppas det skall avta att blåsa när det ljusnarJag är helt ovan vid att sitta på pass då detta är första gången i ett jakttorn för mig trots att farsan jagade. Jag är också lite förvånad över hur mörkt det är trots att de ljusnar, är det en bock jag ser eller inbillar jag mig bara?
När jag kollar i kameran ser jag att ISOn måste upp till 6400 och trots f2,8 så får jag knappt upp tiden över en 50/1 Vinden ligger på så hur fasen skall jag få skarpa bilder. Jag känner att jag misströstar lite provar att klättra ner. F....n. Här nere på marken ser jag ju inte ett skit. Vassen är ju 3 meter. Skulle jag slagit upp tältet där borta vid björkarna kanske? Nu e det försent i alla fall och jag får prova så här.

Jag hör hur brölen blir starkare och starkare och det låter som lejon och det knakar i buskarna runt om mig. Det känns trots allt ganska skönt uppe i tornet.
Men vänta nu lite. Är det inte en Hjort som står just så där som jag skissat kvällen innan och brölar. Jo minsann men jag ser den ju knappt. Hur i hela friden skall jag få den på bild? Tornet gungar dessutom fram och tillbaka i vinden när jag rör mig det minsta.

Trycker av några bilder och ser direkt att det inte blir skarpt. Det går helt enkelt inte innan det kommit mera ljus och jag kan få till bättre tider.

Hjortarna far runt på ängen som ligger där i mitten och deras hindar spring med dem. Oavsett om jag kommer att få några skarpa bilder eller ej så har jag helt klart redan efter 30 minuter i gryningen haft en av mina största naturupplevelser någonsin. Detta ära bara så förbaskat häftigt. Nästa år så skall jag minsann förbereda mig bättre.

Det blir lite ljusare och flera hjortar passerar ängen på väg in i tryggheten i den höga vassen där de tydligen trivs med att stå och känna sig osynliga dagtid. Även om det är både lite oskarpt och grynigt så blir det lite bilder nu i alla fall

Även denna bild 1/50 sek f2.8 och ISO 6400

Jag slås av hur mäktiga djur detta är och hur stora de faktiskt är. Kronan känns gigantisk.

Jag märker att brölen ute från fälten nu har avtagit och alla utom en Hjort är inne i den höga vassen. Jag hoppas han skall passera mig så jag kan få någon bra sista bild.

Här kommer de i full fart

Oj vad de springer fort. Jag har kameran inställd på 3 bilder / sekund men får bara med tre bilder eller nått. De mer eller mindre springer i full galopp.

Då jag misstänker att detta är sista chanser för dagen så visslar jag till och får faktiskt den ena hinden att stanna till. Synd att det inte var hannen men man kan väl inte få allt så här första gången.

Gäss

Det fina med att vara ute och uppe tidigt är att man får se och uppleva mycket på en kort stund. Det kom ett gäng tranor som jag missade att få på bild med lyckades med gässen. det är väl ett typiskt höstljud när gässen de sträcker.

Till slut så tittar solen fram och hjortarna är lång inne i vassen och deras bröl blir mer och mer avlägset. Jag plockar fram matsäcken och äter den sista mackan och känner på mig att de må vara fösta gången med definitivt inte den sista. 2016 hoppas jag komma närmre och vara bättre förberedd. Detta var bland de coolaste jag gjort.

En brunst grop. Hu vad de luktar starkt.

På vägen tillbaka till hojen passerar jag den lilla markvägen igen och hälsar på en häst som kommer fram till mig står och ser snäll ut.

Passar också på att ta några andra naturbilder

Några dagar på Jylland, Part ll

Efter Ribe så styrde vi Audin mot Römö. Faktiskt ett av mina favoritställen i Danmark. 

Härliga friska vindar. Skönt att kunna köra hela vägen ut till havet.

Svårt att både flyga och fota samtidigt. Så här ser det ut när man skall ha upp draken, man står där och rycker och hoppas vknden skall ta tag pä rätt sätt. 

Inte så mycket folk en dag som denna men vissa trotsade vädret och kastade sig i vågorna. Klockan var 6 på kvällen sä det gör väl sitt till.

Efter en halvtimmes flygande med draken så körde vi ner till Hamnebyn för att köpa rökt fisk. Det blev Lax och Makrill samt lite bröd. Detta skulle avnjutas senare när vi var tillbaka i Fredericia.

Efter maten steg en ny måne upp och den var så vacker som bara månen kan vara när den är full.

Lördag. Idag tänkte vi sticka ner till Flensburg i Tyskland. Handla lite gosaker men framför allt njuta lite i hamnen för att sedan köra bort till Sönderborg i Danmark och sedan följa kusten norrut.

Det var väldigt mycket trafik på motorvägen både norr och söder ut men allt gick bra. Många olika nationaliteter på nummerplåtarna.  Skönt att vi skulle köra småvägar tillbaka.

Den första bilen vi ser när vi kommer ut från parkeringshuset är denna Folkabuss i touring kostym. Origknalrenoverad vad jag förstod på ägaren. Lite vill ha kännsla.

Tygtopp och härliga takfönster. Lkka fin inne som ute.

Flensburg är en mysig stad med härliga små restauranger längs hamnpromenaden.

Våer första blick över hamnen

Hamnpromenaden

En blick från restaurangen.

Turbåt i hamnen

Iväntan på hummersoppan.

Mys efter maten.

Lite fågelfoto också.

söt liten rackare. Mås mini?

en klassisk Stockholmare.

också ankorna så klart som barnen älskar att mata med bröd.

Efter hygge i staden Flensburg så styr vi kosan mot gränshandeln. Hoppas de har ett flak swartzbeer och lite annat gott. Efter shopping styrvi mot Sönderborg

Lilla vägen till Sönderborg.

härliga hagar med både kor och får.

Framme i hamnen i Sönderborg. Dags för en softis med dryss.

2014 så skapade man en ny attraktion på Fyn/Sjelland genom att tillåta brovandringar med guid på toppen av den gamla lillabelt bron.  Tyvärr var alla dessa turer fullbokade under dessa dagar så det blev till att göra en egdn liten tur utan guide. Först skulle vi dock köka lite i Mellanfis sorry Middelfart

Ett ställe där vi varit tidigare mellan Middelfart och Fredericia och där de har en fantastisk softis.

Vy över Middelfart från bron

Den nya lillebeltbro.

Här ser ni de lyckliga brovandrarna på väg ner från sista turen för dagen.

Det är nått visst med stora stålkonstruktioner.

Coolt.  Ganska intensiv trafik på denna gamla bro med dålig beläggning.  När tåget kommer känns det som bron skakar av skräck.

Mycket nitar är det.

I morgon skall vi testa det tropiska innomhusbadet som ingår i Danhostelhyran. Efter detta styr vi kosan hemmåt igen.

Några dagar på Jylland. Part l

Innan allt återgår till det normala efter semester så passade vi på att ta en tur till Jylland. Danhostel Fredericia bokades tre nätter. Ett 5🌟 vandrarhem. ?

lite vattenspel på gågatan i Fredericia.

Vädret på torsdagen var väl sådär men det gäller att försöka fånga möjligheterna i allafall.

Staty på rådhusplatsen i Fredericia

Kvällen avslutades med att vi trotsade vädret med hjälp av filtar och satt ute och "njöt" vårt Stjärneskoud.

mmmmm....smaskens. Väldigt kyligt

Fredagen öppnade med härligt väder.

Utsikt från Danhostel mot Fredericia "down town"

Vrider vi på huvudet från vår altan ser vi Lilleputtestaden. En miniatyr av Fredericia.

På fredagen tänkte vi köra till Vejle som första stopp. Utanför rådhuset stod en Opel Record redo för ett brudpar. En 55a skulle jag gissa.

Lite äldre brudpar men de såg väldigt lyckliga ut.

Efter lite strosande så körde vi tvärs över Jylland till Ribe. Byn som är utnämnd till Danmarks vackraste.

En av de två åar som rinner genom byn.

Den andra av de två åarna.

Domkyrkan i Ribe uppfördes som ett första steg på 1100talet. Här finns ett torn som går att besöka.

Vy från Dyremaknaden. Här syns tornet tydligt. Tror visst tornet var drygt 40 meter högt. En väldig massa trappor.

Utsikt rakt ner. Lite killar det när man lutar sig över kanten.

mot norr

mot söder och med Römö i fjärran.

Härlig utsikt och friska vindar från västerhavet.

Dannebrogen vajar stolt på toppen.

Kyrktuppen på själva kyrktornet.

Efter någon timme i Ribe så körde vi till Römö. Dels för att flyga drake och kanske köpa lite god röktfisk i hamnebyn.  Fortsättning följer i part ll.

Falkonering vid Burg Landskron vid Ossiachersee

De sista dagarna i Österike bodde vi vid Ossiachersee. I den södra delen av sjön ligger slottsruinen Lanskron som är delvis restaurerad och idag innehåller restaurang och en falkoneringsanläggning. De arbetar inte bara med Falkoneringsuppvisning  utan är också ett center som tar hand om skadade rovfåglar så att de kan återutsättas i det vilda igen.

Vi missade att besöka detta förra gången vi i Kärnten och Ossiachersee så nu skulle vi ta chansen. De har tre föreställningar om dagen och vi valde sista kvällsföreställningen 17:30

Innan showen började fick vi njuta av utsikten.

Alla som varit uppe på berget tidigare under dagen och flugit med sina skärmar kom nu ner längs bergssidan och landade nedanför borgen på ett litet flygfält. Vissa passade på att passera över sjön och försöka fånga termik vid borgen och passerade oss på ganska nära håll. Här kommer en flygare som sitter i säck för strömlinjeformernas skull vad jag förstod.

Allt var väldigt fint och välordnat uppe på borgen och själva fågelanläggningen var väldigt proffsig.

Showen började med en uppvisning av en Korp. Vad jag förstod kunde han härma några ord och verkade ganska tam.

Väldigt svårt att fota flygande fåglar trots att de var nära. Skulle så här i efterhand skruvat upp tiden till minst  1/1000 sek.

Efter Korpen bar de in en liten falk av något slag. (tror jag, det var inte helt lätt att hänga med på fågelnamnen på Tyska ) De lät denna flyga emellan sig. Väldigt härligt att se hur den flög bara någon meter framför en.

Här kastar han sig vidare till damen.

Den flög väldigt lågt och detta var tydligen dess sätt att skydda sig för större rovfåglar

Perfekt landning på handsken.

Vackert i mina ögon

Så förbaskat coola fåglar.

Nu var det dags för ett nytt pass med en riktig jaktfalk. De hade prepparerat ett låtsasbyte som låg under en låda så att fågeln inte kunde se det. Han hade en 2 meters pinne med en lina fäst i låssasbytet. Och beskrev för oss hur han kom att svinga bytet i luften när falken var lös för att falken skulle anfalla så som i verkligheten. Han varnade för att de inte var säkert att det fungerade och vi hade bara en chans så att säga. Fågeln har en huva för ögonen för att inte den skall  bli stressad när de bär den från voljären i till arenan.

Rätt imponerande att de inte sticker utan helt sonika flyger runt borgen och inspekterar. Efter en stund drog han fram bytet ur lådan.

Direkt så gjorde falken ett anfall och högg bytet. 

Den fick mumsa i sig sitt byte i lugn och ro.

Han verkade njuta av applåderna.

Nästa rovfågen fångar normalt sina byten i luften (typ småfålar tror jag) och därför så kastade falkoneraren upp små köttbitar i luften som fågeln knep. Så fräckt att se Live. Tyvärr lyckades jag inte få med köttbiten när den var i luften.

Det går otroligt snabbt.

Nästa fågel var en örn av något slag. För att ni skall förstå storleken så sitter den på en stolpe som nog var knappt 20cm i diameter. Denna jagar normal sitt byte som lever på marken. Typ harar osv.

Stolpen är säkert 20cm i diameter

Även här var det riggat med ett låtsas djur. Denna gången en låtsasräv eller nått som var fastbunden i ett snöre och med färskt kött fastsatt och som falkoneraren drog fram ur lådan så den kunde bli jakt.

Lite för snabb för mig och tyvärr hade jag kameran på lite för långsam tid.

Även här lät man fågeln äta i lugn och ro. Tydligen skyddar den sitt byte genom att fälla ut vingarna och nästa helt dölja det för andra.

Notera storleken på klorna.

Den sista uppvisningen var en den amerikanska nationalsymbolen The Bald Eagle. Denna Örn fångar tydligen normalt sitt byte i sjöar och i flykten. Det var därför det fanns en liten "damm" mitt på arenan. Här förklarade falkoneraren att han kom att slänga i en matbit när fågeln kom flygande över oss och vi hoppades kunna se hur den i flykten dyker ner och tar bytet.

På väg mot dammen. Som ni ser har falkoneraren just slängt i ett byte.

Attack

Fångst

Take of

Det är enorma fåglar och det var väldigt imponeraden att se hur den trots sin storlek kan röra sig så smidigt i luften. Att han sedan skulle landa och hoppa i vattnet som en annan anka var väl kanske inte riktigt lika coolt men betydligt lättare att fota. Snabbt upp igen på gräset.

Stor badanka

Ser rätt arg ut.

Efter själva föreställningen så fick publiken inkl barnen kom fram och prova på att hålla den första lilla falken. Detta kostade 2€ extra och dessa pengar var ett gåva till deras arbete med de skadade vilda fåglarna. Jag skänkte en 2€ utan att testa att hålla. Det hela var en fantastisk show som var så fin att vi nog kommer att försöka se den igen när vi passerar nästa gång.

Här får en liten Holländsk flicka prova på.

Hon var väldigt stolt

Hemma efter Korsika T&R

Innan en resa skall ske är förväntningarna på topp och man är ofta fundersam om hur allt skall fungera och klaffa. För vår del var det tänkt att  denna resan skulle vara spontan på det sättet att vi inte bokat mer än båtresan ut från Gedser till Rostock och att målet var Korsika. Därför var det en konstant överrasknings om vad nästa dag skulle ge och detta tycker jag är ett väldigt roligt sätt att resa och uppleva andra länder. Om detta sedan sker med bil, båt, cykel eller MC eller till fots spelar mindre roll.  Den totala sträckan vi kört är nästan 600 mil varar 350 med hoj.

Det var ju så klart så att det fans en grundplan för hur vi skulle köra och vad vi ville se och uppleva.
Några av dessa var. 

• Bergen i Österike
• Gardasjön
• Parma området
• Lutande tornet i Pisa
• Korsika
• Toscana
• Lite vandring i bergen i Österike

Jag tyckte vi fick med detta i vår resa och mycket där till. Det jag inte räknat med var att det skulle vara runt 40 grader varmt i norra Italien. Detta är jobbigare än man kan tro att köra hoj i sådan värme. Det är helt enkelt fysiskt påfrestande på ett sätt som är svårt att förklara men man blir helt slut.

Nedan kommer några bilder som får summera höjdpunkterna på resan. Om då är sugen får du gärna läsa dag för dag längre ner med mera bilder och vill du ha tipps för en egen resa så bara hör av dig.

Några höjdpunkter

Brandmännens årliga fest med Grillade kycklingar, öl och salutskjutning

Mc körning i de Österrikiska alperna med ett konstant flöde av vidunderliga vyer

Mc körning i Parma området med små landsvägar i ett böljande landskap och att bo på Italiensk lantgård

Korsikas Kuster och de underbara vägarna längs med kusten. Vi körde hela vägen runt. (läs serpentiner så som ni ser i fjärran på berget)

Korsikanska kvällar med syrsor och en lagom värme på endast 30 grader.

Korsika sett från havet med de väldigt speciell röda bergen och de unika formationerna

Bergen i inlandet på Korsika. Otroliga möjligheter till vandring på vår och höst med utmärkta turer så som Hav till Hav. Något vi testade lite men allt för varm.

Den helt annorlunda kusten på södra Korsika kring Bonifacio

Mc körning i trakterna kring Toscana och Chianti samt få prova att bo på Italiensk vingård och dricka lokalt producerat vin och Grappa

Ta liften upp på 2000 meter över havet och vandra och bara njuta av utsikten en hel dag.

Att uppleva en riktigt seriös falkonering.